Direktlänk till inlägg 13 april 2012
I hate to love you - Kapitel 17 - Out going
Av Chocolatechip - 13 april 2012 14:30
Men det var när jag stod där jag såg den lilla lappen på anslag tavlan lite längre bort. Den hängde till sammans med många lappar av olika slag och färger. Den stack inte ut ändå föll min ögon på just den lappen.
"Do you got what it takes?" läste jag för mig själv "Do you wanna sing in musicals?"
Vilken låt skulle jag sjunga i så fall, om jag gjorde det. Om jag samlade ihop det lilla gnista av hopp som fortfarande levde inom mig och faktiskt gick på en audition. Och vad skulle man ha på sig. Gick det med jeans och t-shirt, eller skulle alla se ner på en då. Kanske skulle tjejerna gå runt med klänningar och högklackat, och kanske massa dyra smycken. Den ända som dök upp i mitt huvud när jag tänkte på dyra smycken var Holly Golightly från "Breakfast at Tiffany's", min klara favoritfilm. Dom som provspelade för en musikal i London skulle inte gå klädda som en glamour tjej på 60-talet. Jag förstod inte heller varför det skulle vara ett problem, jag hade aldrig varit rädd för att sticka ut. Tvärtom faktiskt, uppmärksamhet var något jag krävt hela mitt liv. Det finns videor på mig som har föreställning med hönsen mitt på gårdsplanen ändas i förd i en blommig jeans jacka, trosor och gummistövlar, jag var bara tre på den videon. Pappa hade filmat, det var någor jag hade i bakhuvudet. Kanske hade någon berättat det för mig eller så kom jag bara ihåg det själv.
- "I think you should do it" sa Danielle's röst och väckte mig ur mina funderingar "it's a good thing to try". Hon tog upp lappen och läste igenom informationen som redan Niall stolt hade läst för alla på bordet. Och såklart hade jag fått en posetiv reaktion.
- "Yes Léa" sa Harry och tittade kärleksfullt på mig över bordet "you have an amazing talent, you should share it".
Jag i en musikal, det gick inte ihop. Jag var inte musikal typen, jag hade inte gämt ett leénde på läpparna, eller sjöng hela tiden, jag skuttade inte fram på ljust trä golv med ballong kjolar och håret i en knut. Fasst som Danielle sa så kanske det skulle vara en bra sak, jag ville jobba inom musik, det hade jag alltid velat. Musikaler var inte något som hörde till den listan direkt, men det var kanske så man skulle börja.
- "But I've done a thing like this before!" sa jag gällt och höjde armarna. "I don't think it's for me" Jagh suckade djupt och började duka av, Eleanor reste sig upp och hjälpte till. Jag gav henne en tacksam blick, men hoppades att dom andra skulle förstå att vi skulle gå vidare med ett annat ämne.
Eftersom det var lördag och Harry jobbade så tänkte jag ägna dagen åt att skriva, låter.
Jag sjöng min egna låtar, det hade jag alltid gjort. Alla som kände mig väl sa att jag var ett musikaliskt underbarn. Kanske var jag det också, jag var uppvuxen med musik.
Min röst kom från min mamma som i sitt tidigare liv varit musikalartist i London, innan hon gifte sig och flyttade till Frankrike förstås. Fast jag minns att hon brukade sjunga mycket hemma, när hon var så där glad som förut, då vi var en vanlig, lycklig familj. Det var hon som hade lärt mig att spela piano.
Något som jag gjort sedan jag var 3 år, det var en del av mig. Jag kände alltid mig lugn när min fingrar tryckte ner tangenterna. En slags säkerhet, att jag inte skulle göra fel för att jag kunde pianot som min egen hand.
Piano var mitt huvudinstrument, många trodda att det var gitarr eftersom det var det jag spelade mest, i alla fall offentligt. Men jag hade inte samma band till gitarren sträva strängar som till klanget hoss ett piano.
Men jag spelade många andra instrument också, bas, var ett av dom, och trumpet.
Och någon gång tror jag jag hade provat på saxofon. Jag kunde nog spela dom flesta instrument, det föll sig liksom naturligt. Men jag höll mig mest till piano och gitarr.
I alla fall var att skriva musik något som jag egnat stor del av livet åt, jag skrev när jag hade bråkat med mamma, jag skrev när jag hade fått ett bra resultat på ett prov.
Jag skrev både om negativa saker och positiva saker. Men ingen visste att jag skrev, bara mamma, eller hon brukade veta när hon mådde bättre, vilket hon började göra igen nu så, ja, hon kanske visste.
Miranda och Niall visste också, jag hade skrivit en låt till Niall en gång, den var dock bara en minut och handlade om att jag gillade honom lika mycket som körsbärs lipgloss. Ganska mesig med andra ord.
Till Harry hade jag inte skrivit något til, det var det jag nu hade suttit med i en halvtimme.
En så länge hade jag skrivit "Everybody needs insperation, everybody needs a song, a beautiful...". Jag hade inte kommit på vad som skulle vara vackert, än. Sången hade jag tänkt sjunga till Harry på någon speciel dag, egentligen vår en-månadsdag som var imorgon, men jag fick nog bara inse att det inte skulle bli så.
Så det kanske hade varit onödigt att säga till Harry att jag var upptagen i kväll.
Han hade sett så besviken ut när orden ploppade ur min mun. Det var nog den enda gången vi inte hade tillbringat tid tillsammans av dom stunder han var ledig. Det var något nytt för oss båda, fast det kanske var något posetivt.
Man behövde lite tid med sig själv ibland, eller sina kompisar. All ens fritid kunde inte egnas åt pojkvännen.
Dock saknade jag faktiskt honom, att ha någon som man kan bara lägga sig brevid och känna ett par armar runt sig och en svag doft av Blue de Chanel, Harry colonge. Jag tittade ner på den tomma sidan i min anteckingsbok.
Efter ett tag tänkande smällde jag ihop den nötta boken med ett beigt blommönster.
Min pappa hade köpt den åt mig på min elva-årsdag, den var mitt mest värdefulla ägomål, den och silver armbandet som alltid prydde min handled. Min mobils ringsignal fick mig att studsa till i sängen. Jag sträkte mig efter det vibereande förmålet och såg att det var Miranda som ringde.
- "Hello darling" sa jag med en överdriven brittisk accent.
- "Hi babe" svarade hon med en amrikansk dialekt. Det var ett intärnt skämt mellan mig och henne, vi svarde alltid så i telefon.
- "What are you doing?" frågade hon precis innan jag skulle fråga om hon ville något speciellt.
Jag ryckte på axlarna lite innan jag insåg att Miranda inte kunde se det.
- "Nothing special" jag jag sen och drog handen genom håret "I'm quite bored actually, why?" jag satte mig i skräddar ställning på min obäddade säng.
- "I thought we could go out" sa hon glatt.
Jag övervägde klubben och anteckings boken. Det kanske inte var så smart att gå ut dagen innan sin en månads-dag, men jag behövde ju inte dricka, inte så mycket i alla fall. Det var länge sen jag hade gått ut, väldigt länge sen. Jsg tittade på boken i min hand och insåg att det inte skulle blivit skrivet något mer.
Jag övervägde klubben och anteckings boken. Det kanske inte var så smart att gå ut dagen innan sin en månads-dag, men jag behövde ju inte dricka, inte så mycket i alla fall. Det var länge sen jag hade gått ut, väldigt länge sen. Jsg tittade på boken i min hand och insåg att det inte skulle blivit skrivet något mer.
- "I'd love to" ja jag enusiastiskt "any ideas?" Hon tystnade ett ögonblick.
- "No, I'm sure we'll find something"
Jag stämmde in och vi bestämde en tid hemma hoss mig, vi skulle fixa oss separat eftersom hon skulle ha brottom efter en kroki kursh. Vi la på och jag gick mot badrummet för att duscha.
Jag passade på att raka mig överallt också. Strålarna brände mot huden och fick hela badrummet att ånga.
Plötsligt slogs dörren upp. Min mamma komm in och viftade om kring sig.
- "Léa, you have to turn on the fan" Hon slog ner knappen och det burrade från fläkten i taket. Jag suckade långsamt och drog vatten slangen över mitt hår.
- "Sorry mum" sa jag "I forgot" Jag kunde höra henne muttra där ute men vattnets brusande gjorde det svårt att höra vad hon sa.
- "Were are you going?" sa hon. Jag stängde av kranen för att schamponera mitt hhår och för att lättare kunna föra en konverstion med min mor.
- "I'm going out" jag kikade fram bakom dusch draperiet. Mamma stog där med håret slarvigt uppsatt i en tofs och mjukisbyxorna uppdragna till knänen "with Miranda". Jag log mot henneoch hon log tillbaka.
- "That seems fun" sa hon uppmuntrande "just be careful, why aren't you with Harry today, is he working?" frågade hon och slog sig ner på toalett sitsen. Jag sköllde sakta ur schampot och svared efter ett tag.
- "He was working, but not now" svared jag "I just thought that we should try to spend more time apart" jag ryckte på axlarna. Min mamma tittade oroligt på mig. Hon var van vid att se mig helt förstörd i saknad efter Harry, inte trodde hon att jag skulle frivilligt välja bort honom. Det ända förklaringen som fanns där var att vi skulle ha bråkat eller att jag tröttnade på honom.
- "Or I mean" sa jag fort för att försöka rätta mig "I miss him, but we needed to spend some more time with our frinds and family"
Det var faktiskt sant, jag saknade Harry jätte mycket och jag hade inte på långa vägar tröttnat på honom. Mamma tittade bara på mig, ryckte på axlarna och gick ut från badrummet. Jag suckade lättat och luatde mig mot väggen.
Klockan var halv 10, halv 11 hade vi bestämt att Miranda skulle komma. En så länge hade jag bara fönat mitt hår och smörjt in mig med mitt kokosnöt luktande body butter. Kläderna hade jag en någonlunda koll på, jag skulle ha min skinshorts och min militär nät tröja.
Jag drog lite deo under armarna och sträckte sedan upp dom så att kladdet i armhålan skulle torka. Jag drog snabbt på mig ett par ljust svarta nylon strumpebyxor och seadan mina shorts över, tröjan slnak snabbt över mitt huvud. Det gigantiska halsbandet från en av mina favorit butiker i London låg på skrivbordet reda att bli på satt. Jag satte på det och några ringar och gick mot badrummet för att lägga på mitt smink.
Min hand strök sig sakta med penslen över min ögonlock, jag målade ett streck eyeliner precis vid ögonfrans kanten och ut vid yttre ögonvrån. Jag drog upp rough borsten och målade jäms med käkbenet.
På sommarna kunde jag inte ha rough, men had nästa all mina fräknar försvunnit. Det var bara några får kvar på näsan. Jag drog några drag med mascara borsetn och backade sedan frö att bedömma mitt verk i speglen.
Det såg bra ut, jag målade på lite lipsyl för att få läpparna lena och släppte sedan ner mitt hår över axlarna.
Jag var van vid att ha det ner släppt, det hade jag alltid med Harry. För att undvika honom från tatuering som bryde min höga rygg. Han hade faktiskt aldrig sett den , trots alla gånger han sett mig naken. Kanske för att jag skyddade den så väl. Det var inte så att jag ångrade den, den betydde någon för mig. Det var inte bara någon liten symbol som en acossiar. "I'm the hero of this story, I don't need to be saved" stod det med skrivmaskins bokstäver.
Jag minns hur jag hade känt när jag tatuerat in den, hur bra det stämde med min tankar.
Det vra den svåraste delen av mitt liv just då, jag kände att jag behövde gå igenom den ensam, jag behövde tro att jag klarade det. Men att visa den för Harry och behöva förklara var något jag helst undvek.
När handtaget drastiskt drogs om studdsade jag till av förvåning. Mirande klev en mrd ett leénde på hennes mörkröda målade läppar. En nyans som vick hennes vita hy att se nästan genomskinlig ut och hennes gröna ögon att se ännu grönare ut. Hennes svarta hår var uppsatt i en stram hästsvans och hängde böljande, glänsande ner för henns bara axlar. Hon hade en beig mönstard topp på sig som stramade lite över bysten. Den såg inte för liten ut, snarare tvärtom, den satt som en smäck. Hon hade ett par gröna armband runt vardera handlederna. Ett klassiskt Miranda drag, blanda in färger och former som egenkligen inte behövdes. Men det funkade, för hon var Miranda, och det räckte långt.
- "Hi" sa hon med ett flin "are you redy?" Hon granskade min klädsel och nickade uppmuntrande.
Jag flinade mot henne.
- "Yeah, but wait!" hon tittade förvånat på mig men han inte säga något för enjag sprang mot köket.
Jag tog den gamla vinflaskan som jag sett i skåpet för någon dag sen och gick tillbaka till rummet.
- "Some before partying" sa jag och höjde vin flaska. Det stog två rena plastglas på mitt skrivbord. Jag fyllde dom till hälfetn och gav det ena till Miranda.
- "Cheers" sa jag och höjde glaset. Jag tittade ner och tog en klunk av den mörkröda vätskan.
Jag släppte ciggen och tryckte till den lite med klacken. Miranda gjorde samma sak och vi gick mot öppningen. Vi var redan rejält fnissiga efter vinflaskan som hade gått åt på ett nafs. Ciggaret paketet hade kommit väll till pass eftersom det var kallt ute och kön till ingången var meterlång. Som tur var kunde jag komma in på klubbar ganska lätt.
- "How much does it cost here?" frågade jag med en flörtig röst. Jag blinkade lite och log hemlighets fullt. Det var allt som krävdes, vakten full pladask.
- "For ladies like you" sa han och flyttade lite på sig för att släppa fram oss "free" Jag fnittrade lite och drog med mig Miranda.
- "Thank you" sa jag och gick in i mörkret.
Musiken dunkade ljudligt där inne. Dansgolvet var packat med folk som svängde med håret och vickade på höfterna. Ett mörklila sken föll mystiskt över församlingen och fick det att se ännu lockande ut. Vi hade redan fångat uppmärksamhet hos än del män. Tjerna kollade också på oss med något avundsjukt i blicken.
Jag fångade baren med blicken och kände ett himla sug för alkohol, det här skulle bli en kul kväll.
- "One mojito" sa jag och log mot den snygga bartenden. Han flinade tillbaka med en perfekt tandrad.
- "I'll take one too" fyllde Miranda in.
Vi fick våra drinkar och surplade i oss vätskan med glädje. Jag kände mig redan så där härligt avslappnad. Alkoholen spreds sig i kroppen och tolde alla tankar som forvirrade mitt huvud. Jag ville bara ha kul och dansa, mer var inte planerat, jag hade Harry. För en gångs skull var jag inte ute efter ligg, det skulle bli en härlig kväll med Miranda.
- "Is this seat available?" frågade en mörk röst, han pekade på platsen brevid Miranda. Hon log mot honom och ryckte på axlarna.
- "Sure" sa hon och drog en sista slurp av drinken på bordet. Han satte sig på stolen och vinkade med en kraftig hand mot bartenden. Handen satt på en solbrun arm med seniga muskler, han ljusgråa linna fick musklernas konturer att framhävas ännu mer, vilket var precis vad han ville. Men han var snygg, mån om det var han också, det märktes tydligt när han rufsade till sin blonda kalufs som hela tiden ville läga sig framför hans blågåa ögon. Det stack i hjärtat av saknad efter min grönögda, lockiga, mysiga, godluktande pojkvän. Ingen skulle någonsin bli vackrare än honom.
- "I'm gonna go dancing" sa jag till Miranda som pratade med killen och inte verkade ett dugg intresserad av vad jag hade för mig. Hon nickade bara frånvarande och skrattade sedan till en av hans löjliga kommentarer. Miranda kanske skulle slösa bort sin kväll på ett engångsligg, jag skulle dansa.
Min kropp rörde sig i takt till musiken, jag svängde med höfterna och viftade med mitt långa hårsvall. Många blickar riktades mot mig men jag orkade inte bry, jag såg inte dum ut det visste jag. Killar av olika slag hade gång på gång sökts sig till mig, försökt haffa min uppmärksamhet, och gång på gång låtsades jag inte om dom. Vilket innebar att dom tröttnade och gick sin väg till en annan lättklädd tjej som mer än gärna dansade tätt in till okända pojkar.
Men en kille utmärkte sig , han gick inte iväg, snarare tvärtom. Han sökte sig efter mig, hela tiden stod han mindre än en halvmeter ifrån mig. Tillslut slöt han upp precis brevid mig och tryckte sin stora kropp mot min baksida, Plötslig kände jag hans stora hand på min rumpa, den la sig till rätta och tryckte hårt. Jag vände mig hastigt om.
- "What the hell are you doing!?" sa jag upprört, jag var inte helt nykter men jag hade i alla fall en viss koll.
Han skrattde sliskigt, och gick närmare mot mig. Jag puttade bestämt ifrån honom.
- "Come on, I'm just having some fun" sa hon och försökte närma sig mig igen.
- "Back of, I have a boyfriend" sa jag argt och ryggade lite. Han skrattde bara hånfullt.
- "Come on baby, he's not even here" han tog upp en slinga av mitt håt och lät den fall mellan hans fingrar.
En tjej med brunt hår dök plötsligt upp brevid mig.
- "Nock it off, Conrad" sa hon irriterat och drog med mig ut i strängslen. Jag visste inte vem hon var, överhuvudtaget, jag kände inte igen henne alls. Vi komm fram till ett bord med några människor, hennes kompisar antog jag.
- "He's not dangerus, but he's always like that" sa hon och satte sig i en fotölj, jag satte mig i den brevid och kände ett anatl ögon riktas mot mig. En kille med bruna ögon sträkte fram handen.
- "I'm Henry" sa han. I det ögonblicket komm Harry's ansikte upp i mina tankar, men jag ignorerade det och skakade Henry's hand.
- "I'm Léa" sa jag och log. Dom andra skyndade att presentera sig. Det var Henry, Mizzy, Jazmine, Paul, Mark och tjejen som hade räddat mig, Emily.
- "So Léa" sa Paul med ett flin på läpparna "shot?" han höjde ett litet glas med en genomskinlig vätska. Jag log mot honom och tog emot glaset. Det brände i halsen när spriten föll ner i strupen, men det mildrade alla känslor, fick mig avslappnad. Efter några shots till hade jag nästan glömt bort Conrad och hans sliskiga händer som var överallt, nästan.
Det blev många shots tillslut, och många drinkar. Hur skulle jag klara av morgondagen?
Det var det, det var allt. I alla fall för det här kapitlet :) Jag tog en paus under påsklovet om ni inte märkte det, but I'm back! :D (Gud vad töntigt det lät)
Minst 7 kommentarer kära läsare! :D
Minst 7 kommentarer kära läsare! :D
Chocolatechip 
Av Chocolatechip - 14 augusti 2012 21:45
"No" sa han "I wern't, you were ruind, I should have no better."
Jag suckade djupt, det skulle inte gå att säga emot, han skulle ändå vinna. Istället kramade jag honom. Hårt och länge.
"I love you Niall" viskade jag i hans nacke.
"I love you to...
Av Chocolatechip - 31 juli 2012 22:45
Sen slutade allt. Sekunden jag öppnade entrédörren. Det ända som hördes var ljudet av mina andetag. Min puls slog fortare än någonsin, det ända jag gjorde var att öka takten. Jag ville springa för alltid. Springa i från smärtan som jagade mig och sku...
Av Chocolatechip - 31 juli 2012 12:18
Har skrivtorka kära läsare. Ni anar inte hur jobbigt det är! Och jag har aldrig haft det innan! Det brukar mer vara att jag är seg på att starta ett kapitel men nu är jag seg helt igenom. Har börjat på en helt ny novell, och nej den här kommer inte a...
Av Chocolatechip - 9 juli 2012 23:30
Jag skulle hem till Niall efter skolan. Han visste ingenting om det men eftersom han inte svarade på sms eller samtal var det ända sättet att få kontakt med honom. Men det var först musik med Mr. Dennis. Musik var det ände ämnat jag helhjärta...
Av Chocolatechip - 7 juli 2012 16:41
Jag tänkte skriva ett, förmodligen, kapitel i Harrys perspektiv. Räck upp handen alla som är extalterade . Nej men serre, tänkte faktiskt det. Blir inte det kommande kapitlet utan nästa. Ska bli kul. Chocolatechip ...
Presentation
Shoo bre alla broshor! ✌
Jag skojar förstås.
Hej och vällkommen till min blogg jag hoppas att du ska trivas.
Och med det menar jag att du gillar vad jag skriver ღ
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
| 1 | |||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
|||||||||
| |||||||||
Tidigare år
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- I hate to love you - Kapitel 24 - A trip
- I hate to love you - Kapitel 22 - Lost
- Dör
- I hate to love you - Kapitel 22 - U smile, I smile
- Woop Woop
- Förlåt
- I hate to love you - Kapitel 21 - More than friends
- I hate to love - Kapitel 20 - Niall and Harry
- Tjaba alihopa
- I hate to love you - Kapitel 19 - Forever
- hate to love you - Kapitel 18 - One month
- I hate to love you - Kapitel 17 - Out going
- I hate to love you - Kapitel 16 - Without you
- I hate to love you - Kapitel 15 - Leaving you
- I hate to love you - Kapitel 14 - Dear sister