One thing!

Direktlänk till inlägg 20 maj 2012

I hate to love - Kapitel 20 - Niall and Harry

Av Chocolatechip - 20 maj 2012 13:00

- "The heart stand for love, and this stands for forever" sa han "wich means I will love you forever" Jag gav honom enn passionerad kyss, mitt på munnen.
- "Put it on!" sa jag ivrigt och blottade min nacke för honom. Hans svala händer darrade svagt när han knäppte spännet.
Smycket föll perfekt i min halsgrop, som om det var skapt bara för mig. För mig och Harry, för allt vi hade varit med om och för allt som låg framför oss.
   
 
Jag älskade att vakna till doften av fattiga riddare. Lukten av kanel och sirap som spred sig i rummet, så brukade jag alltid vakna på söndagsmorgonar. Eller ljudet av min storasysters låga skratt när hon chattade med sina, lika morgon pigga, kompisar, så gillade jag också att vakna, även om det stört mig ibland. Men melodin av en hes pojkröst slog nog allt.
- "Baby" viskade han och kysste mitt öra "I've made you breakfast" han kysste min hals, jag låg bara stilla med halvslutna ögon. Inte ens Harry kunde få mig att hoppa ur sängen. Jag vände mig på sidan och la en kudde över mitt huvud.
- "Let me sleep" muttrade jag surt men dolde ett flin bakom kudden. Harry skrattade bara.
- "You need to eat" sa han "we can cuddle later" Jag vände snabbt ansiktet mor honom och såg han le stort.
- "Promise?" frågade jag och lyfte ögonbrynen.
- "Promise!" sa han snabbt och nickade. Jag log och gick före till köket i min förstora blå randig skjorta, den räckte precis över rumpan, det ända som skyddade mig var ett par vita bomullstrosor med ljusrosa hjärtan
Harry hade som sagt lagat frukost, pankakor med frukt och sirap. Till min förvåning hade han gjort kaffe också, fast än jag visste att han föredrog te. Jag öppnade ett av dom övre skåpen och sträckte mig efter en kaffe mugg. Något som fick min kropp att sträckas ut på ett grasiöst sätt och mina trosor att halv blottas. Harry stönade lågt och gick fram till mig. Precis när hans händer hade lagt sig runt min midja kurrade min mage ljudligt.
- "Busted" viskade han och kysste snabbt min kind innan han släppte mig och tog ner kopparna jag försökte nå.
 
- "I love seing you like this" jag tittade upp från min siraps beklädda pannkaka. Hans blick var så intensiv och ärlig att jag inte kunde förmå mig själv att titta bort.
- "Like what?" frågade jag osäkert. Hans ögon var fortfarande fast klistrade vid mig och jag försökte tvinga mig själv att se tillbaka.
Harry ryckte på axlarna.
- "You know" sa han "with messy hair, pj, no make up, just your face, you're beautiful" Han gick tillbaka till skärmen brevid sig. Han hade tydligen redan ätit och nöjde sig med en kopp te. Jag återgick till mitt ätande och sa inget på en stund. Tills Harry avbröt tystnaden.
- "Oh look" sa han förvånat "Léa and Harry is trending worldwide" Jag tog med min tallrik och satte mig brevid honom för att kunna se skärmen.
- "What does it say?" frågade jag och tog ett bett av den kladdiga pannkakan i min hand. Harry klickade på trenden och vi skuggade igenom några tweets. Det tog inte lång tid innan jag insåg, hat, det var hat fansen hade skrivit, främst riktat till mig. Harry förstod också. Han vände huvudet mot mig och såg på mig med osäker blick.
- "I'm sorry, Léa" sa han. Han röst lät så skuldbelagd och självkritist att det högg till i hjärtat på mig.
- "It's not your fault, Harry" jag vände bort huvudet från skärmen. Han valde att inte svara men jag visste hur han kände. Men det var så fel, det var inte Harry's ansvar. Han tog en klunk av sitt te och gick in på sin egna timeline istället. Jag vände blicken mot skärmen igen. Harry hade lagt upp en bild på mig, sovandes på han axel och skrivit "Sleeping beauty". Det var gulligt och förnedrande på samma gång. Han kollade snabbt sina mentios och kryssade sen ner sidan och vände huvudet mot mig.
- "So what do you wanna do today?" frågade han glatt och suddade ut allt som nyss tyngt mitt huvud. Jag log.
- "I thought you were going to the studio today, to work with your solo" Jag höjde mitt ena ögonbryn. Harry suckade och tittade ner i golvet.
- "Yeah, but I can call them and say that I'll be late." Nu var det min tur att sucka, jag vände blicken mot hans perfekta ansikte. Han tittade upp under luggen. Jag kom av mig, från vad jag skulle säga, från omvärlden rent ut sagt. Hans blick, hans smilgropar, hans kropsspråk, hans olika ansikts uttryck, hans leénde, hans röst, allt. Precis allting, var fullkomligt ouppnåligt, och ändå lyckades han.
- "Why are you so perfect?" suckade jag istället "it's distarcting" Han skrattade sitt klingande skratt och skakade på huvudet.
- "I'm far away from perfet, Léa" sa han sen och såg inte på mig "no one is absolutly perfect"
Jag gick fram till honom och slöt mina armar runt hans hals.
- "What makes you perfect is everything that doesn't make you perfect" sa jag och gav honom en snabb kyss "You're perfect to me" Han log och kysste mig en gång till.
- "But how much I even love to spend time with you, you should go to the studio" Harry suckade och såg med ens besvärad ut.
- "You sure?" sa han och veckade pannan. Jag skrattade till lite.
- "I'll miss you" sa jag och bet mig i läppen "But I'll be fine"
Med det sagt kysstes vi en sista gång.
 
Mitt huvud var som ett tomt skal. På ett skrämande sätt, av ensamhet. Tankarna ekade där inne, tillkom och försvann lika snabbt, som vit rök flög dom ur min tankebana. En av dom absolut sämsta dagarna att skriva på. Det var förmodligen därför tomma sidan framför mig fortfarande var tom. Men jag skulle inte ge upp, några få rader skulle min envisa hjärna faktiskt producera. Helgen med Harry borde ju ha gett insperation. 
Jag suckade och handen genom mitt halv flottiga hår, lite koffein skulle aldrig skada tänkte jag och gick till köket för att fixa mig en kopp kaffe.
Det var sol ute, ovanligt fint väder för att vara London i Oktober. Mamma var och letade jobb, trodde jag i alla fall, hon hade redan åkt när jag kom hem, men hon hade sms:at mig och skrivit att hon kom hem i kväll.
Så hela lägenhetan var min, hela eftermiddagen och förmodligen så skulle middagen bli ensam äten. 
Jag hade ingen energi till att göra nytt kaffe så jag tog det överblivna från frukost och satte koppen i mikron.
Av ren vana kollade jag min mobil efter ett sms av Harry, fast jag visste att han var i studion kände jag ett uns av besvikelse när iPhonen var like trist och ointressant som alltid.
Jag suckade och la tillbaka mobilen i fickan på mina mjukisar. Miron pep till och jag tog ut den halvljumna kaffet, ännu en gång suckade jag och tittade ut på den klara himlen. Det tajta linnet kändes som ett korvskal på min svettiga hud. Jag behövde luft. Balkong dörren ståg halv på glänt, förmodligen så hade mamma glömt stänga den efter en rökpaus. Vinden tog lätt tag i mitt uppsatta hår och la det framför mina ögon. Jag la till rätta slingorna och satte mig i en av plaststolarna. Närmast väggen.
Den andra stod placerad precis vid kanten, av någon anledning älskade min mamma att se och titta ner på dom gnälliga barnen som lekta på gården och dom fulla gubbarna som satt på bänken vid den stora eken.
En av hennes alla konstiga idéer. Själv föredrog jag att hålla mig på marken, jag hatade höjder, inte lika mycket som trånga utrymmen men tillräkligt mycket för att jag aldrig skulle ha åkt London eye, som alla tjatade om att jag borde och som man faktiskt kunde se på avstånd från lägenheten.
Och någon gång skulle väll det bli av, vid rätt tillfälla och med rätt personer och när jag var på rätt humör.
Vilket egenkligen bara var en undanflykt. Som från ingenstans plingade min mobil från fickan.
Jag drog osmidigt upp den och lästa på skärmen. Det var från Niall "Let's go to Nandos! I'm hungry..".
Först nu la jag märke till att det var Niall's ansikte som brydde min skärmsläckare, det var alltså det han hade gjort när han hade snott min mobil. Jag drog på munnen och svarade. "Tell me when you're not hungry, Nialler...BUT IM NOT FEELING FOR NANDOS :'( xx" en klunk av mitt kaffe och sen kom nästa svar. "When I have just eaten im not hungry for 5 minotaas, but then its starts again. I can come over to u and we can make som food togheter xxxx".
Jag huttrade till lite och gick in först innan jag svarade "Hhahha, oh how i love you...great idea, can u come in 45 minutes? xx".
Jag kollade inte vad han svarade utan styrde stegen mot badrummet för en behövlig och efterlängtad dusch.
 
En av mammas lyxiga froté badlaken hängde bylsigt och inbjudande på järnstången på väggen. Jag drog mig till det och lindade det runt kroppen. Något jag aldrig lärt mig var att sätta på fläkten när jag duschade, vilket nu hade fåt hela badrummet att imma igen och luften att tjockna.
Jag kramade ur mitt vatten fyllda hår och lindade en handduks turban runt mitt huvud och gick till mitt rum.
Niall hade svarat på sms:et "Okey xx". Min ljusblåa BH låg slängd över stolen, jag satte på mig den och ett par rena trosor. Mjukisbyxorna jag haft på mig innan funkade lika bra nu, jag behövde inte fixa mig för att Niall skulle komma.
Jag tog en lösar tröja på mig och lät mitt fuktiga hår falla över axlarna. Sekunden då jag hade satt på mig högerstrumpan ringde dörren. Jag gick för att öppna.
- "Hello babe"sa Niall och flinade, han gick in i lägenheten och kysste min hjässa.
- "Hello" sa jag och kramade honom. Det hade gått så fruktansvärt längesedan jag och Niall spenderade tid tillsammans, som bästa vänner, ensama. Vi hade träffats mycket med killarna men det var inte samma sak på långa vägar.
Vi gick tillsammans in i vardagsrummet och satte oss i soffan.
- "Were's you mum?" frågade Niall och tittade runt i rummet med rynkade ögonbryn till blicken föll på mig.
Jag drog handen för pannan och himlade med ögonen.
- "Looking for job, she said at least" muttrade jag "she'll be back at night." Han tittade undersökande på mig för att se något spår av rädlsa eller orolighet, men med mitt bästa pokerface släppte han det och log.
- "You should be glad she out of bed, Léa" sa han moget "give her some time, maybe she's actually looking for job"
Jag himlade med ögonen och sträckte ut mina stela ben över hela soffan så att min fötter nuddade Niall's korslagda fötter.
- "So what do you wanna do?" frågade jag glatt och flinade. Han gav mig en blick som tydde på att han tyckte det var det dummaste han hade hört.
- "Seriusly Léa?" sa han gravalvarligt. Jag kunde inte hjälpa att brista ut i skratt åt hans så seriösa ansikte. "I want food"
 
Det osade i köket, inte ens det vidöppna fönster fick bort lukten helt. Niall lagade bacon och sig själv och äggröra till oss båda. Jag satt bara vid köksbordet, väntade på maten. En bild hade jag också hunnit skicka på Twitter "He's cooking for me #LoveIt"
- "It's done" sa han plötsligt och vände sig mot mig med ett brett leénde på sina små läppar. Jag gick fram till spisen och log mot honom.
- "It smells good" sa jag "and that's a good sign." Jag lassade upp ordenkligt med äggröra på min tallrik. Niall tog minst lika mycket plus flera bacon bitar. Jag skakade på huvudet men han ryckte bara på axlarna och satte sig mitt emot mig.
Vi åt under skratt och pratt, mest skratt. Jag hade nästan glömt hur roligt vi hade tillsammans, hur lycklig han kunde få mig på en så kort tid. Det var precis det Harry gjorde så galant, men alt var annorlunda med en kompis, som man inte var förälskad i, man behövde vänskap lika mycket som man behöver kärlek. Niall var den vänskapliga motsvarigheten till Harry.
- "I've missed you" sa jag plötsligt. Han svalde bacon skivan och tittade underligt på mig.
- "We saw each other 3 days ago", han förstod vad jag menade, det visste jag. Och ändå undvek han det så innerligt, kanske var det fel sak att ta upp.
- "You know what I mean" jag satte huvudet i handen möt bordskivan.
- "Yeah, I've missed you too" sa han och vek undan med blicken.
- "What is it? Why do you avoid it?" frågade jag och rörde inte en min. Han mötte ofrivilligt min sökande blick. Till min förvåning såg jag inte vad jag trodde jag skulle se i hans ögon, inte lögn eller rädsla. Jag såg skuld, hans ögon såg skyldiga ut, skuld som han tog på sig själv.
- "I am so sorry" sa han plötsligt och gömde sitt ansikte i sina händer, han såg så förtvivlad ut, jag ville så gärna hjälpa honom men jag förstod inte vad han menade.
- "Why?" frågade jag och lät nästan ilsken i rösten "you haven't done anything, Niall".
Han skakade huvudet i sorg.
- "I left you" sa han och såg mig i ögonen igen "we you needed me the most I wasn't there for you, you should hate me. I don't deserve you, I'm a terebal friend, all you ever did was trust me and I leted you down. I can't desribe how sorry I am, Léa.
 
Bam, bam, baam! Kapitel 20! Vad långt vi har kommit va? Och jag har massa planerat för framtiden! :D
Minst 8 kommentarer! :)
 
Chocolatechip   

 
 
Ingen bild

Sanne

20 maj 2012 13:27

Seriöst, du borde verkligen bli författare! Det här var det bästa jag någonsin läst!!

Chocolatechip

20 maj 2012 13:50

Aww tack så himla super duper mega mycket, blir så lycklig när du skirver så! :D
TACK

 
Ingen bild

Elin

20 maj 2012 14:16

Ååååhh så bra kapitel! Harry värkar vara så himla gullig ^^ <3

Chocolatechip

20 maj 2012 14:28

Tack Elin, visst verkar han! *.*

 
Ingen bild

Valentina

20 maj 2012 15:40

Kan inte bli bättre

Chocolatechip

20 maj 2012 15:46

Haha, tack :)

 
Ingen bild

Hanna

20 maj 2012 16:24

Riktigt bra!! Älskar din novell :D

Chocolatechip

20 maj 2012 17:02

TACK! :D

 
Ingen bild

Jessica

20 maj 2012 19:40

Nej va bra kapitel!! Har ju egen novell men inte lika bra som din!!:)

Chocolatechip

20 maj 2012 19:47

Tack! :D
Det tror jag nog, länka så jag kan läsa! :)

 
Ingen bild

Klara

20 maj 2012 20:08

Kan vi inte få lite dramaaaaa? ;D <3 Älskar din novell!

Chocolatechip

20 maj 2012 21:10

Drama kommer i nästa kapitel! :) TACK :D

 
Ingen bild

Denice

20 maj 2012 22:59

jättttteeeeeeee bre kapitel :D

Chocolatechip

21 maj 2012 08:20

Tank ju :)

 
Ingen bild

jannica

21 maj 2012 00:40

hur bra som helst!! :D

Chocolatechip

21 maj 2012 08:20

TACK :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Chocolatechip - 14 augusti 2012 21:45


"No" sa han "I wern't, you were ruind, I should have no better." Jag suckade djupt, det skulle inte gå att säga emot, han skulle ändå vinna. Istället kramade jag honom. Hårt och länge. "I love you Niall" viskade jag i hans nacke. "I love you to...

Av Chocolatechip - 31 juli 2012 22:45


Sen slutade allt. Sekunden jag öppnade entrédörren. Det ända som hördes var ljudet av mina andetag. Min puls slog fortare än någonsin, det ända jag gjorde var att öka takten. Jag ville springa för alltid. Springa i från smärtan som jagade mig och sku...

Av Chocolatechip - 31 juli 2012 12:18

Har skrivtorka kära läsare. Ni anar inte hur jobbigt det är! Och jag har aldrig haft det innan! Det brukar mer vara att jag är seg på att starta ett kapitel men nu är jag seg helt igenom. Har börjat på en helt ny novell, och nej den här kommer inte a...

Av Chocolatechip - 9 juli 2012 23:30


  Jag skulle hem till Niall efter skolan. Han visste ingenting om det men eftersom han inte svarade på sms eller samtal var det ända sättet att få kontakt med honom. Men det var först musik med Mr. Dennis. Musik var det ände ämnat jag helhjärta...

Av Chocolatechip - 7 juli 2012 16:41

Jag tänkte skriva ett, förmodligen, kapitel i Harrys perspektiv. Räck upp handen alla som är extalterade   . Nej men serre, tänkte faktiskt det. Blir inte det kommande kapitlet utan nästa. Ska bli kul.   Chocolatechip     ...

Ovido - Quiz & Flashcards