Plötsligt tittade jag upp och möttes av en stor skylt. Den föreställde ett skivomslag. Det var fem söta pojkar, ungefär i min ålder som log på bilden. Jag gick i genom allas ansikten men fastnade på ett speciellt, ett med smilgropar lockigt hår och gröna ögon. I samma stund började raderna spelas i min hörlurar "You're insecure, don't know what for.."

What the fuck!? sa jag högt för mig själv

"And thas was One direction with there hit singel "What makes you beautiful", sa radiorösten. Jag skyndade att ta upp telfonen för att söka på google. One direction Harry Styles knappade jag in på mobilen. I väntan på att sök alternativen skulle dyka upp på skärmen, gick jag mot Harrys lägenhet. När jag kollade på min mobil igen hade den laddat klart. Jag läste igenom dom olika artiklarna och sidorna "Harry Styles (@Harry_Styles) on Twitter", "One direction - Wikipedia, the free encycolopedia", "Harry Styles One direction answers Twitter qestions," Harry Styles and Caroline Flack: One direction singer ,17, has..". Ju längre ner på sidan om Harry Styles, jag kom destu större blev min ögon. Det kunde inte vara sant! Killen jag var på väg hem till, killen jag hade kysst, killen jag hade lånat kläder av, killen som spilt kaffe över mina bröst, var en pojkband popstjärna! Jag klickade med osäkerhet på "Bilder på one direction harry styles" Nog var det han. Jag bläddrade igenom några bilder, vilket egenkligen var helt onödigt, jag skulle känna igen dom ögonen och det håret på mils avstånd. 

- "Léa, hi! It's nice to.." längre hann han inte för jag trängde mig förbi honom in lägenheten.

- "Hi Léa!" hörde jag Louis ropa från köket "I ware just leaving to Eleanors so don't worry, you'll be competly alone to night" Han kom flinande när han kom gående från köket ut i hallen. Jag stirrade argt ut ur luften med iPhonen i handen. Harry tittade nervöst på mig och sedan på Louis. Louis verkade få grepp om att allt inte var som det ska för hans flin slocknade nästan direkt.

- "Léa, it's something wr..." längre hann han inte för jag övbröt honom igen.

- "Explain!" skrek jag och viftade med min telefon i hans ansikte.

- "Expain what!? Léa what's going on?" han tittade frågande på mig. Jag stirrade på honom och räckte över mobilen. Han tog förvånat emot den och tittade osäkert på mig

- "That, explain that!" sa jag och nickade mot mobilen. Han började läsa halv högt

- "One direction" han stannade upp lite "are a British-Irish boy band, consisting of members Niall Horan, Louis Tomlinson, Zayn Malik, Liam Payne and Harry Styles. Han drog ut lite på "Harry Styles". Han hade fattat och gav Louis en blick.

- "Haven't you told her!?" frågade Louis chockat.

- "Ehmm" Harry skakade på huvudet "no"

- "Told me what!? That you're in a world famous boyband? No you forgot that"

- "I'm leaving so you two can soudle this out" sa Louis och tog sin jacka, skorna satt redan på fötterna. Han gick ut och slängde igen dörren. Det var bara jag och Harry kvar. Vi tittade på varandra. Jag med en ilsken blick och han med en bädjande.

- "Léa" började han "can we talk?" han gick mot vardagsrummet med mig efter sig. 

Han satte sig soffan och gjorde en gest mot platsen brevid.

- "I think I stand" sa jag bryskt med armarna i kors.

Han mumlade något ohörbart och ställde sig sedan upp. Han stog mitt emot mig och försökte komma på hur han skulle börja. 

- "Léa" sa han osäkert.

- "Yes?" svarade jag

- "The reson why I didn't tell you this id becouse" han tittade ner i golvet och rörde lite på fötterna. Jag stog bara och blängde på honom. "I wanted you to like me for who I am, not for Harry Styles from One direction."

- "Are you kidding? Harry this is your life, it's everything for you! What ware you thinking? That we could have a normal reletionship with out me knowing about this?" Jag tittade frågande på honom men han ryckte bara på axlarna.

- "I didn't really thought about that when I first met you, I'm sorry, Léa I really am. But I didn't know this was so inprttand to you?"

- "Not importand?! Harry it's you life, it's you! And I wanna know the real you. And I coudn't do that if you ware going to lie to me all the time! But to be honest, I like you Harry, alot.

Jag tittade ner på mina fötter, rädd för hans reaktion. Men plötsligt tvingades mina ögon att se in i hans. Hans hand låg lätt under mina haka. Han log sitt vackra leénde mot mig och för första gången någonsin, kunde jag le tillbaka. Mitt huvud snurrade inte, mina knän vek sig inte och stöten kändes knappt. Jag bara log. Ända tills mitt leénde slocknades av hans mjuka läppar som pressades mot mina. Han drog mig närmare och kysste mig mer insentivt. Vi utforkade varandras munnar med våra tungor. Hans händer började snabbt söka sig längs med min rygg och stannade till precis vid bykanten. Min händer slank in innanför hans t -shirt och jag la försiktigt händerna på han bröstkorg. Plötsligt tog han av sig tröjan och jag började skratta. Jag stog nu lutad mot väggen med Harry framför mig. Han skrattade också och började kyssa mig igen.

- "I thought you liked me better this way" sa han retsamt mellan kyssarna. Jag skrattade till lite.

- "I sure do, mister" svarade jag med en basröst. Han gick ifrån mig lite och började skratta. Sen tog han på sig tröjan igen och gick mot köket. Jag tog en snabb titt i hall speglen för att se hur oatraktiv jag såg ut. Inte så farligt. Eylinern låg forfarande som en tunn linje längs ögonfransraden och mina ögon fransar låg svarta böljaande runt mina gröna ögon. Jag var säkert vacker, enligt andra. Ja, jag var mån om mitt utseénde, mån om andra gillade mitt utseénde. Jag had aldrig sett det själv. För mig var det bara ett par ögon, en näsa och en mun. Jag såg inte helheten.

- "Léa, are you comming if I say it's ffod out here?" frågade Harry från köket.

Jag slet blicken från speglen, skrattade och gick mot köket. Harry stog vi spisen och verkade ha händerna fulla.

- "Anaway I can help?" frågade jag osäkert Harry tog en kastrull med pasta i form av snäckor och hällde ut vattnet i ett durkslag över diskhon. Han rynkade ögonbrynen

- "No, it's almost done, you just sit down and I shall serve you" han log retsamt och jag skrattade lite.

Vi skrattade, pratade och åt. Harry serverade hemmagjord pesto med pasta. Och för att bara vara pesto, älskade jag det. Kanske för att jag åt mitt emot Harrys gröna ögon, kanske inte. Vi hade inte svårt att föra vidare konversationen. Samtalet flöt på bra. Vi hade samma intressen. Båda älskade musik. Efter att vi hade diskuterat Ramones i 20 minuter komm den så väntade frågan.

- "So Léa, tell me more about your family!"

Jag tvekade först men drog sedan samma historia som jag gjort för Miranda. Han nickade entusiastiskt.

- "You know" han log mot mig "I'm glad you moved, other ways, we wouldn't have met"

- "Kiss me" svarade jag tillbaka. Han lutade sig över bordet och kysste mig långsamt. Men när våra tung spetsar möttes visste vi båda att vi ville mer.

- "If you just go to the living room and sit down I can clear this away and then I come after you" sa han

- "Can't clean up while I'm sitting here?" sa jag retsamt.

- "No" sa han seriöst "you're distracting me" Jag skrattade lite och gick mot vardags rummet.

Där satt jag mig i soffan och efter en liten stund kom Harry ut från köket med händerna fulla.

- "We're gonna watch a movie" sa gulligt.

Tja, det var det, kapitel 9! Har varit fast på det ett tag men i kväll blev det alltså färdigt :)

Inget super spännande slut men kapitlet var ganska innehållsrikt så jag tyckte inte det orsakade någon större skada :D Minst fem kommentarer för nästa kapitel!

Chocolatechip   

På skakiga ben och dunkande huvud gick jag till gästrummet som låg intill Louis sovrum.
Jag slängde mig på sängen. Jag trodde gråten var nära, men som så många andra gånger stannade den som en klump i halsen. Jag grät innombords, och det var mycket värre.
 

"You should get up now, get up, GET UP!" skrek min telefon klockan 06:50, eller egenkligen var det Bailey som skrek. Vi hade tyckt att det var en kul grej, att spela in en röst som skrek åt dig att gå upp, frågan är bara hur roligt det är tio i sju på morgonen.

Jag satte mig upp i sängen och kände att huvudet värkte. Jag sträckte mig efter mobilen för att stänga av larmet, men minsta rörelse fick min mage att göra så ont så jag skrek. Vilket Harry hörde och kom rusande från köket.

- "Léa, what the hell is it?!" sa han upprört

- "Ehmm" sa jag tveksamt, var allt verkligen okej mellan oss? Harry verkade i alla fall tycka det eftersom han var helt som vanligt, nästan som om han inte hade kysst mig när jag bara hade byxor och Bh på mig och sen puttat iväg mig och sagt "I can't", nej Harry var precis som vanligt. "Just some stomach pain and some headache" svarde jag bara.

Jag hade ingen lust att berätta varför jag egenkligen mådde som jag mådde.

-"Oh, good you scared me like shit" han suckade lättat.

Jag skrattade till lite, ett stelt och ombekvämt skratt. Dels för att det kände som om någon knivhögg mig i magen varje gång jag gjorde det minsta som andades och dels, jag hade inte glömmt vad som hände härom kvällen. Det var som ett litet sår i hjärtat, lät man det var, skadade det inte men minsta berörning fick det att svida till.

- "But are you still going to school?" frågade han mig.

Skolan. Det hade jag inte tänkt på än. Men vad skulle jag annars göra, stanna här? Var det ens ett alternativ? Ville Harry verkligen ha mig här?

- "Yeah, I don't know" svarade jag därför på hans fråga "what else am I going to do? I can't be with my mother a hole day, she's killing me!"

- "You shouldn't go to school" sa han och satte sig på säng kanten "not when you're feeling this bad"

- "I'm not dying, Harry" sa jag lite skämtsamt "I think I can handle a headeche"

Han tittade mig in i ögonen och skrattade lite nervöst. Jag kunde inte låta bli att rodna när han betraktade mig så insentivt, men jag tittade bort.

- "I love the way you blush" sa han plötslig. Vänta, va!? Hade jag hört rätt? Varför gjorde han allt så komplicerat. Flörtar med dig, kysser dig, flörtar med dig, kysser dig, stöter bort dig, flörtar med dig. Jag förstod med inte på Harry. Jag hade varit med killar som spelade spel förut, eller det var oftast jag som körde med dom stackars pojkarna. Men det kom ändå fram vad man ville av det hela. Med Harry var det inte så, jag förstod inte, jag kunde inte läsa honom

-"Are you fucking kidding me!?" sa jag upprört och flög upp från sängen.

-"No" han var uppenbart förvånad över min reaktion "why would I, I love the way you blush!"

Han låtsades att inget hade hänt, så det var hans plan. Trodde han att vi skulle låtsas som ingenting hade hänt.

- "It's not about that!" nästan skrek jag "It's everything" jag viftade vilt med armarna i lufetn, så som jag alltid gjorde när jag var upprörd.

- "What everything?" frågade han och höjde ögonbrynen.

- "This!" jag spärrade upp ögonen "that you first flirt we me and make me think that you're actually interested, and then we kiss and you know what I thought?" han skakade besvärat på huvudet "I thought that wow mabey this boy is a keeper but then from no were you push me away and say that you can't!"

Jag stod där med håret alldeles rufsigt och endas en förstor pyjamas skorta eftersom jag blivit varm om natten och tagit av mig byxorna. Jag stod där och tittade på honom, väntade på en uräkt, en förklaring. Jag hade inte hunnit tänka över vad jag egenkligen hade sagt, jag hade varit hundra procent ärlig mot honom, och det förväntade jag mig tillbaka också.

-"What does that mean?" fortsatte jag och vankade av och an i rummet. "If you doesn't like me why don't you tell me!? It would hurt me, but I could take it!"

Nu hade han också ställt sig upp och stog rakt mitt emot mig. Han tittade mig in i ögonen och jag kände hans andetag mot mitt ansikte, han luktade svagt av mint. Det var alldeles för svårt att motstå honom. Hans klar gröna ögon, hans kastanjebruna lockar, hans pojkagtiga leénde och hans retliga smilgropar. Han var väldigt atraktiv och var säkert medveten om det. Han fick nog många flickor på fall, men det kändes som mitt fall var hårdast.

- "Léa" började han, forfarande tittandes i mina ögon "I know I'm an idiot, and I'm really sorry"

- "Okey" sa jag aldeles lungt, jag backade några steg och la armarna i kors över bröstet. Jag var inte helt säker på att jag inte skulle svimma i hop i en hög när han tittade på mig sådär. Därför var det bäst att backa.

- "So what?" malde jag på "is that it, Harry I all redy konw the fact that you're an idiot! But what I wanna know is why!?"

- "Léa I'm sorry, okey?" han började se bädjande på mig "I were acting like an total jerk, but I ware just afraid!"

- "Afraid" sa jag "of what?"

- "Oh gosh, I don't know, you!" han stirrade på mig, nu var det han som flippade ur

- "Me?"

- "Yes, Léa I've alredy told you this, but you are the most beautiful girl I've ever met. And like that wasn't enough, you are both funny, smart and flirty. That is hard to handle! I were afraid that you would noticed that you infact ware to good for me!" Han satte sig ner i soffan och gnuggade sig om pannan.

- "Seriosly?" Han ryckte på axlarna "You think I'm to good for you? Harry you don't know me, my life is a living hell, honestly. My mom is an alcoholic, my father and my brother are both dead, my sister is married to a rebell and lives in  New York, everything I do on my freetime is party, alcohol and sex!" Han tittade upp, lite chockat, på mig."Yes, I'm a real slut, this outfit is borrowed of a friend I met in a apartment yard, she woked me up when I was sleeping on a bench! And you whos aperment I had wisit?" men han han inte svara innan jag fortsatte "my ex-boyfriend, who left me for one year a go. And you know why he left me, because I tried drugs, yes and I were only 15. And the reason why I were doing drugs is because I became depressed because my mom started to drink, my best friend ignored me and I relazied how much I'd lost."

- "Léa, I didn't know that, but it doesn't change anything, I really do like you, can we just strated over?"

Han hade rest sig upp igen och stod ännu en gång och tittade mig djupt in i ögonen. Jag gillade verkligen honom, så egenkligen skulle jag väll inte ens tveka på att börja om, men jag var forfarande skadad efter Daniel, mitt hjärta var inte helt reparerat. Men kanske var det det Harry skulle göra, laga mitt hjärta.

Jag bet mig i läppen på ett gulligt sätt.

- "I'd love to" Han log stort mot mig och visade sin perfekta tänder.

- "So would you like to do something someday" han lutade huvudet mot mitt så vi stog panna mot panna och tittade på varandra.

- "What, like a date?" jag tog bort mitt huvud lite och tittade på honom med höjda ögonbryn. Han hade armarna runt min midja så jag stog fortfarande nära honom.

- "Yeah, sure" sa han lätt och ryckte på axlarna. Jag tog mig varsamt ur hans grepp och undrade hur jag skulle förklara mig, jag ville inte såra honom

- "Ehmm, here's the thing Harry, I don't to "dates". Jag tittade på honom för att se hans reaktion.

- "What?!" han verkade inte förstå någonting.

- "I don't date people, it's a principle thing, I don't date.

- "So, what? You never had like a boyfriend?" han tittade frågande på mig.

- "Yes, it's not that, it's just hole this "dating" thing, I find it a bit ridiculous." Jag sneglade på honom, rädd för att jag hade sårat honom med min knäppa avvisning. Men till min stora förvåning tittade han bara på mig en sekund och sen brast han ut i gapskratt.

- "I'm sorry Léa" sa han mellan skratt anfallen "but that is probeally the most pafetchic thing I ever heard from a girl."

Jag tittade lite surt på honom först men kunde inte låta bli att börja skratta jag med. Så det hela slutade med att vi rullade runt på golvet i gapskratt. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt låg jag ovan på Harry.

Vi båda stannade upp för några sekunder. Jag hade fingrarna i hans lockar och han hade lagt sina armar löst över min höft. Jag böjde mig ner och stannade när jag var endast en centimeter från hans läppar.

- "I think about that date" viskade jag innan jag passionerat kysste honom

Jag stog framför speglen och betraktade mig själv, min rumpa, mina ben, mina bröst och mitt ansikte. Jag såg helt okej ut. Jag hade valt ett par svarta, vrål tajta jeans. Till det hade jag en prydlig vit sjorta som jag knäppt hela vägen upp.

För att lätta upp outfiten lite hade jag ett gigantiskt halsband och massvis med olika ringar på fingrarna. I öron hängde mina vanliga ringar, 4 i ena och 3 i andra. 

På fötterna hade jag ett par svarta skyhöga pumps. Jag hade tagit på mig min militär gröna Fjällräven jacka för att inte frysa. En sista check i speglen sen tog jag min hand väska och gick i väg.

- "Bye, I'm leaving now" skrek jag genom lägenheten. Inget svar. Antingen hade mamma inte hört eller så hade hon druckit för mycket igen, och orkade helt enkelt inte svara. Jag gick ut och smälde igen dörren. Jag tog upp min iPod och satte "Sex pistols" "God save the queen" på högsta volym, jag älskade låtar som uttryckte ilska. Det fick mig att känna mig, jag vet inte, glad?

Det lät konstigt men det kändes som om jag fick ut min ilska genom låtarna. Plötslig vibererade min mobil, jag tog omsmidigt upp den ur fickan, jeansen var så tajta att jag knappt fick fick ner handen.

Ett sms från "The one and only, Harry Styles". Jag tittade fövånat på skärmen när jag såg vem som skickat, "the one and only.."  tänkte jag för mig själv och skrattade lite. Jag öppnade sms:et för att läsa.

"LÉAAAAA!! :D  when are you arivveing?!?!?! i don't think i'm capable to wait much longer milady ;)) xx"  jag märkte hur jag försökte sluta flina mot skärmen men det gick bara inte. Jag kunde inte få igen munnen.

"HARRYYYYY DON'T WORRYYYY!!! :D (that almost rimed!!) i'll be there in a sec babe!! ;)) xx". Jag skulle precis lägga ner mobilen när jag kände hur den vibererade igen.

"Gr8!! we're going to have so much fun... ;)" jag började skratta högt och kände undrande blickar i ryggen

"you dirty boy.." skrev jag och klickade på skicka. Jag skulle på en date, med Harry Styles, the one and only!

Jag kände mig illamående när jag tänkte närmare. Tänk om han skulle sluta gilla mig, få reda på att jag hade sex nästan varje helg, en riktig slampa! Jag var inte värd honom och förr eller senare skulle han inse det.

Han hade sagt att det inte förändrade någonting, men han visste ju inte helt. Jag tog upp min iPhone för att byta till radio, mitt favorit program "It's Monady night, bitch!" var på vid den här tiden.

Plötsligt tittade jag upp och möttes av en stor skylt. Den föreställde ett skivomslag. Det var fem söta pojkar, ungefär i min ålder som log på bilden. Jag gick i genom allas ansikten men fastnade på ett speciellt, ett med smilgropar lockigt hår och gröna ögon. I samma stund började raderna spelas i min hörlurar "You're insecure, don't know what for.."

What the fuck!? sa jag högt för mig själv

Det blev ett kapitel i alla fall! :)

Hade tydlligen tillgång till internet här uppe i fjällen. Men kapitel 9 får ni nog nästa vecka. Jag har fullt upp med att glida proffsigt ner för snötäckta backar...

Bild blir det ingen, tyvärr. Har inte tillgång till photoshop på den här datan. Dock är det möjligt att ni får bild senare, när jag är hemma igen! :D Fem kommentarer tycker jag vi satsar på!

Enjoy! 

Chocolatechip   

God eftermiddag kära läsare! :)

Det är flera som undrar när nästa, alltså kapitel 8, kommer ut.

Jag kan säga så här, det är på gång och jag vet ungefär vad det ska inehålla.

Men jag har precis fått sportlov, min storasyster är hemma och hela familjen ska till Sälen. Därför vet jag inte riktigt när kapitel 8 kommer ut. Skriver på det och hoppas bli klar idag, annars kommer det om en dryg vecka. Alltså, jag tänker inte uppdatera bloggen på sportlovet!

Hoppas detta är okej och att ni ändå fortsätter läsa min blogg.

Ha det!

Chocolatechip   

- "Oh" sa han och gick men jag kunde nästan höra hur han log.

Vi kysste en sista gång och släppte sen varandra.

Harry hade kvar sina händer runt min höft och jag mina i hans hår. Vi tittade bara på varandra och log. Jag kände, för första gången på ett år, lycklig.

- "So" började han "You wanna barrow that OnePiece"

Vi satt i köket alla tre, skrattade, pratade och åt. Jag hade lånat ett par gråa mjukisbyxor av Harry, då jag hade tackat nej till en OnePiece eftersom jag hade en rätt allvarlig klastrofobi. Först hade han gapskrattat när jag förklarade mig, sen hade han insett att jag var seriös. Då hade han tittat lite förläget i golver och sagt tyst "Oh".

- "Oh my god" sa jag plötsligt när jag tittade på klockan "I have school tomorrow". Klockan var halv tolv. "And it takes a while to get home."

- "So stay" sa Harry och tittade på mig som hade rest sig upp.

Jag stannade till mitt i en rörelse.

- "Stay" sa jag chockat "as in sleep over" jag tittade på honom med uppspärrade ögon.

- "Yeah" sa han alldeles lungt "why not, you can sleep in our gest room or any were else, if you want.

Flörtade han med mig? Jag var verkligen förvånad, Harry hade bett mig att sova över i deras gästrum, eller någon annan stans, vilket jag antog var brevid han i hans säng! Jag vet inte varför, men det skrämde mig. Det var inte så att Harry skrämde mig, men tanken på att sova brevid honom. Jag fattade inte! Vad var det med Harry? Varför var jag så annorlunda mot honom än mot andra pojkar? Det var som om han tog fram den ritkiga Léa ur mig, den som försvann för tre år sedan, när vi flyttade. För nej, jag hade inte alltid varit så äckligt slampig. Jag hade varit en bonnflicka som älskade djur, miljön, foto och levde för musiken. Men hon var liksom kvar i Frankrike. I alla fall så tänkte jag över på att stanna här, med Louis och Harry. Det var faktiskt smartare att stanna, eftersom min skola låg några kvarter bort och det var rätt långt hem.

- "Ehmm" sa jag tvekande "is that really okey?" "I mean I owe you guys a lot"

- "Léa" sa han allvarligt "you don't owe us anyting, okey?" Han tittade strängt på mig.

Jo det var jag. Dom hade räddat mig, lånat ut kläder till mig, lånat mig telefon, inte för att jag hade någon att ringa, dom hade helt enkelt varit för snälla. Och sen så hade jag ju kysst Harry.

- "Yes, I am" sa jag i protest "and don't say the different"

- "Comon" sa han nu istället, bädjande "for me, please" med valp ögon tittade han på mig och, såklart, smälte jag.

- "Okey fine! sa jag tillslut "but I'm going to have an alarm at 06:50 a.m, just so you now"

- "It's cool" sa han bara och ryckte på axlarna.
Och då slog det mig, skulle inte dom ha skola imorgon också?
Fasst jag visste ju inte hur gammla dom var, men Harry såg i alla fall inte ut att ha gått ut High school.
- "But, don't you have school tomorrow also?"
- "No.." började Louis men Harry gav honom en blick som sa något i stil med "jag har inte berättat än"
- "I'm in a private school" förklarde Harry "so it's a little bit different rules, and Lou doesn't go to school at all"
Det var något han inte ville avslöja det kunde jag se i hans ansikte. Jag tittade på klockan igen, 5 i 12.
- "Okey" sa jag tveksamt "never mind, but shouldn't we, or I go to bed now.
- "Ofcourse" sa han.
Vi gick in i hans sovrum och han tog fram ett par blå randiga pyjamas byxor och en mörkröd, slät t-shirt.
Han la klädhögen på sängen och gick ut så jag skulle kunna byta om ifred.
Jag knäppte upp byxorna och drog av dom, jag satte på mig pyjamas byxorna sammtidigt som jag tänkte. Det var något Harry inte ville berätta för mig, jag drog tröjan över huvudet, något om skolan. Plötsligt avbröts mina funderingar av att någon öppnade dörren. Harry. Han tittade på mig men han blick fatsnade över min  svarta Bh som var lånad av Miranda.
Jag stog bara stilla tills jag insåg att jag inte hade tröjan på mig längre. Jag la snabbt armarna i kors över brösten.
Harry skade på huvudet, liksom för att väcka sig själv ur förstelningen.
- "I just thought that you wanted to barrow a toothbrush" han verkade inte alls genarad utan tittade mig rakt in i ögonen, faktum var att det var inte jag heller.
- "Thanks" sa jag ärligt och log mot honom "for everything"
- "No problems" han log tillbaka, det blev tyst tills han avbröt "I'm leaving"
- "No" sa jag, förförar experten Léa var tillbaka "stay"
- "Ehm" han verkade tycka att hela sitiuationen var konstig "you're sure? Don't you need some privecy?"
- "It's no worries" sa jag lättsamt
Jag vände mig med ryggen mot honom för att knäppa upp Bh:n, men jag kunde inte nå spännet.
- "Can you give me a hand with this?" jag tog undan håret från nacken och la det på sidan.
- "Ehmm" stammade han nervöst "sure"
Han gick upp ur fotöljen och gick fram till mig. Han lena händer rörde min bara hud och det for en stöt geneom hela min kropp. Stämmningen var laddad, det var något elektriskt i luften och jag kände hur jag skakde inombords. Plötsligt stelnade Harry till. Jag vände mig sakta om för att möta hans blick. Han såg mig djupt in i ögonen och plötsligt kända jag hans perfekta läppar pressas mot mina. Hans händer kramade om min midja och drog mig närmare. Jag hann först inte reagera men sen tog jag mina händer i hans hår och besvarde kyssen. Han kysste mig desprat och när våra tungor möttes kände jag mig alldeles snurrig. Plötsligt stönade han till och puttade mig varsamt i från honom, ändå kändes det som ett hugg i hjärtat. Jag tittade på hans ansiktet, det såg sammanbittet ut. Han böjde sig ner och viskade i mitt öra "I can't", sen gick han ut ur rummet. Jag stog kvar, som ett levande frågetecken. Hade jag gjort något fel? Ville han egentligen inte? Men varför hade han då kysst mig? Hur jag än fnulade och funderade kunde jag inte komma på vad jag hade gjort för fel. Varför hade Harry stötit bort mig, vad var det han inte kunde?
På skakiga ben och dunkande huvud gick jag till gästrummet som låg intill Louis sovrum.
Jag slängde mig på sängen. Jag trodde gråten var nära, men som så många andra gånger stannade den som en klump i halsen. Jag grät innombords, och det var mycket värre.

Det här kapitlet skulle egenkligen kommit ut igår, men eftersom min kära far av "misstag" drog ut fel propp stängdes hela datan av. Det orsakade att slutet av kapitlet och bilden till försvann. Men i alla fall, HÄR HAR NI DET!
Enjoy! Och glömm inte att lämna en liten kommentar, det gör mig så glad!

Chocolatechip   

Hej!

Jag har länge funderat och jag undrar om ni tycker att jag ska döpa kapitlena?

Är det viktigt för er så gör jag det gärna, men endel kanske tycker det är en dålig idé.

Lämna en kommentar!

Chocolatechip   

Ja överskriften säger allt! Ni är inte dom bästa på att kommentera Directioners.

Ser ju att jag har endel besökare men att ni lämnar en kommenter bekräftar liksom det hela :)

Så det skulle vara jättesött om jag fick minst en kommentar vid varje kapitel :D

Är i alla fall på G med ett nytt kapitel kanske kommer idag eller i morgon eller i övermorgon, vi får se men håll utkik!

Chocolatechip   

Plötsligt såg jag en manlig gestalt stå vid en lägenhets port några meter framför mig.

"Oh nej" tänkte jag "inte en till"

- "Léa" hörde jag gestalten ropa.

Harry. Skuggan vid dörren var Harry.

Jag kände rädslan rinna av mig som vatten.

Jag behövde inte springa mer. Min trygghet stog rakt framför mig.

Jag sprang emot honom och slängde mig i hanns famn.

Jag smuttade på teet. Det var min andra kopp, men jag älskade när värmen av drycken spred sig i kroppen.

Ännu en gång gav jag den vita klockan på väggen en blick, och ännu en gång, visade den tjugo över nio.

Han hade lämnat lägenheten för exakt 22 minuter sedan. Jag tittade på Louis, hans rumskamrat som han helt glömmt bort att berätta om, som satt i soffan mitt emot mig med huvudet sänkt mot mobilen. Messade sin flickvän anotg jag efter han gång på gång log ett sånt där speciellt leénde som bara förälskade personer kunde förmå, mot skärmen. Han var inte så asocial som han låter utan hade försökt föra en normal konversation med mig, bara det att jag inte var så villig att hjälpa till.

Jag tyckte inte han var jobbig eller så, nej han var nog riktigt trevlig, bara det att efter allt som hade hänt

så var jag inte så sugen på småprat.
Plötslig hördes ett skrammel vid dörren, det lät som ett lås som öppnades så både jag och Louis vände våra huvuden mot hallen. Harry stog böjd och knöt upp hans skor och hans perfekta lockar hängde framför ansiktet. I handen hade han en plast påse.

- "Here you go!" sa han och räckte över mig påsen som var fylld med varma, förmodligen nybakta, frallor.
- "Oh" sa jag en aning förvånad, men också smickrad över det faktum att han hade köpt bullar åt mig. "Thanks, but you souldn't have, I'm very happy with just a cup of tea" jag tog upp koppen lite för att visa.
- "So" sa han och gav mig ett retsamt flin, "you say you don't want the buns?" 
Han drog med handen på soffans ryggstöd och tittade ner på mig
- "Well" började jag och bet mig i läppen "now that you bought them and all, I suggest we eat them up"
Jag tittade på honom, han flinade mot mig och jag kunde inte låta bli att skratta till. Han började gå ut i köket med mig, inlindad i en filt, tätt efter.

- "Louuu!" ropade han från köket "are you comming, there's tea and buns with jam here!"

Han ropade efter Louis som fortfarande satt med sin iPhone i soffan

- "Yeah" svarade han "just a sec"

Harry tittade på mig sammtidigt som han skor upp bullarna. Han log ett charmigt leénde som av någon andledning fick mina ben att vikas sig under mig. Jag tittade ner i golvet av förlägenhet men kikade upp under mitt hår. Han log fortfarande mot mig och jag flinade stort tillbaka.

- "It's his girlfriend" sa han ursäktande och gick tillbaka till att skära upp bullarna. Det var totalt sex stycken, två till varje.

- "What!?" jag hade faktiskt ingen aning om vem han pratade om, vems flickvän?

- "That he's texting, Louis" han nickade mot vardagsrummet och verkade lite förvånade över hur bortkommen jag var. "They been togheter for a while, I actually think he loves her." Han tittade med tomm blick ut genom fönstret, som han han längtade, kanske efter kärlek. Det gjorde i alla fall jag.

- "Oh, right, ofcourse" sa jag lite generad över det faktum att hans leénde fick mig att helt tappa fattning om omvärlden. Det var som om alla bekymmer skulle lösa sig, ingenting var omöjligt. Vad dum jag var! Jag hade endast känt pojken i en halv dag, jag kunde inte redan fallit för honom, inte ens lite. Fasst varför var det då precis det jag hade gjort.

- "I'm just going to change to my OnePiece" sa han och började gå mot sitt sovrum. Jag hade fått låna en t-shirt med ett Ramones tryck på, men jag hade fortfarande chinos på mig.
- "Do you wanna barrow my other, the blue one?" han tittade på mig sammtidigt som han tog av sig tröja.

Jag kunde inte låta bli att stirra bara överkropp.

- "You like me better topless?" skrattade han och tittade på mig.

Oj, vad pinsamt! Han hade sett hur mycket jag stirrade på honom. Nu skulle det passa bra med en flörtig kommentar, men jag fattade inte, jag kunde inte vara mot Harry som jag var med andra killar, det gick liksom inte.

Jag tappade nästan talförmågan när han log mot mig, jag blev bara generad när han väldigt uppenbart flörtade med mig och hans bara närhet fick mig att känna mig helt borta!

- "Ehm eh" stammade jag fram, "yes" jag fattade inte att det hade kommit från min mun, jag hade nyss sagt att jag gillade Harry bättre utan tröja!

- "Haha" skrattade han, men sen närmade han sig mitt ansikte tills våra läppar var bara några centimeter ifrån varandra "mabey, I like you better topless too". Jag flinade och det gjorde han med.

Han böjde sig ner för att möta mina läppar. Jag drog ett djupt andetag, och kysste honom.

Först var det bara en vanlig kyss men sen började den bli intensivare. Harry höll sina händer runt mina höfter och tryckte mig närmare, hans händer började leta sig upp och ner på min rygg. Jag trasslade in mig i Harrys lockar och drog in lukten av honom. Våra tungor möttes och våra läppar foramde sig efter varandra, han smakade sött i munnen, som hallon eller jordgubb.

Någon harklade sig. Louis. Han var påväg mot sovrummet.

- "Hey guys, were did you" han stannade i dörr öppningen med huvudet sänkt mot mobilen så han såg inte vad vi höll på med, han tiittade upp sammtidigt som han sa "go"

Han tittade på oss.

- "Oh" sa han och gick men jag kunde nästan höra hur han log.

Vi kysste en sista gång och släppte sen varandra.

Harry hade kvar sina händer runt min höft och jag mina i hans hår. Vi tittade bara på varandra och log. Jag kände, för första gången på ett år, lycklig.

- "So" böjade han "You wanna barrow that OnePiece"

Tidigare

Jag svängde in i en nu smalare gränd som ledde ut från huvudgränden, och började springa i panik och kunde höra hur männen följde efter mig.

Jag tog upp min mobil och slog in nummret.

- "Hallo" svarde en röst.

- "Harry, I need your help"

Sa jag med panik i rösten.

- "Who is this?" frågade han och lät lite bortkommen.

- "It's Léa" svarde jag och fortsatte springa.

Han harklade sig och verkade tycka det var lite pinsamt att han inte hade hört vem det var.

- "Oh, Léa" sa han glatt "why are you calling?"

- "I need your help" svarde jag och smög in bakom en container, där skulle jag nog kunna hålla mig onsynlig en liten stund.

- "With what?" frågade han och jag hörde oron i hans röst, han hade fattat att det var allvar "Were are you, Léa?"

- "I'm in a alley" viskade jag "right now I'm hiding behind containerized, Harry I'm really scared" sa jag panik slaget.

- "Who are you hiding from?" frågade hans stadiga röst "Léa, you have to tell me the details!"

- "It's two men" hela min kropp skakade "they whare chasing me, they whare after me"

- "Okey Léa, you are going to tell me exactly were you are" uppmanade han mig "do you remember what the street was called that you went on before?"

Jag hade ett svagt minne av att jag hade tittat på en skylt där namnet "Chester" fanns med men jag var inte säker.

- "Chester something, I don't really remember" svarde jag därför.

- "Chester Rd?" frågade han mig.

- "Yes, that's it!" svarade jag och kände mig inte lika skakig längre, att höra Harrys trygga stämma fick mig att kunna tänka klarare.

- "Okey, good" sa han "now discribe the surroundings, how does it look around you?"

Jag hade inte sett någonting innan med tanke på att gränden var kolsvart, men efter tag hade min ögon vant sig och jag kunde se vissa sillueter i mörkret.

-"Ehmm, okey so I'm sitting behind a containerized, right in front of me is a broken window associated to a closed store named, eh.

Jag kunde inte riktigt se på avstånd vad den lilla affären hette och att smyga närmare eller lysa med min mobil var alldeles riskabelt, jag var faktiskt förvånade att männen inte hade hittat mig än. Kanske hade dom stuntat i mig men jag kunde inte veta, kanske stog dom och lurade i något hörn i väntat på att jag naivt skulle tro att faran var över, så dom kunde göra sitt drag.

- "I can't really see it" svarde jag "but it lookes like the first letter is "c" and, oh, wait it's two words, the first start with an "c" and the second with an, eh, "s" I think.

- "Allright" sa han "I think I know were you are now so I'm comming to get you"

- "No!" utbrats jag "don't, we don't now, mabye they are armed, If they hurt you, it will be my fault"

- "So what are you going to do" sa han argt "you can't stay there, it's not safe at all!"

- "Mabye" viskade jag eftersom jag tycktes höra ett ljud som lät som fotsteg, bara dom inte hittar mig tänkte jag för mig själv "I can come to your place?"

- "You don't were I live" kontrade han.

- "Well you said you now were I'm, so discribe the way too your house" föreslog jag

- "No, that's to risky, what if they see you" protesterade han

- "I've been sitting here for a half hour, they are probyally gone by now" sa jag och försökte lunga honom, problemet var bara att jag inte var helt säker heller. Men jag visste att jag inte kunde sitta här och vänta och att Harry hämtade mig kunde vara farligt. Jag hade inget val.

- "Okey" han gav med sig "but we'r going to talk in the phone all the time"

- "Sure" svarde jag

- "Okey" började han "just walk straight ahead un till you get to an apartment house"

- "A red one?" frågade jag

- "Yes, exactly" sa han "then turn left and just go stright"

- "Okey" sa jag lite nervöst, jag hade hört fotsteg som kom närmare. "Eh Harry" sa jag i panik.

Inget svar. Jag tittade på telefonen. Död. Fan.

Jag började gå snabbare i den riktning han hade sagt.

Plötslig hörde jag någon bakom mig, en man.

Han kom allt närmare och plötsligt slöts hans armar omkring mig i ett hårt grepp.

- "Let go of me" skrek jag och försökte slita mig loss, men det var omöjligt. Han höll mig i ett järngrepp

- "Stop it" sa jag försökte sparka honom i skrevet men han höll sig smidigt undan.

Han tog sin hand runt min käke så att jag inte kunde stänga munnen.

- "Were are you think you'r going, beautiful" viskade han med en snäll, sliskig röst.

Det skrämde vettet ur mig. Jag lutade huvudet fram för att med all kraft kunna skalla han med bak huvudet.

Han svor och släppte greppet om mig.

Jag sprang, jag sprang för allt jag var värd, jag kunde inte höra honom komma efter mig men han inte vända mig om för att titta.

Plötsligt såg jag en manlig gestalt stå vid en lägenhets port några meter framför mig.

"Oh nej" tänkte jag "inte en till"

- "Léa" hörde jag gestalten ropa.

Harry. Skuggan vid dörren var Harry.

Jag kände rädslan rinna av mig som vatten.

Jag behövde inte springa mer. Min trygghet stog rakt framför mig.

Jag sprang emot honom och slängde mig i hanns famn.

Blir ingen bild till eftersom Léa befinner sig på ungefär samma ställe i det här kapitlelt som i förra, vilket betyder att det skulle bli ungefär samma bilder.

Hoppas det är okej! :)

Chocolatechip