Direktlänk till inlägg 27 maj 2012
I hate to love you - Kapitel 21 - More than friends
Av Chocolatechip - 27 maj 2012 21:30
- "Why?" frågade jag och lät nästan ilsken i rösten "you haven't done anything, Niall".
Han skakade huvudet i sorg.
- "I left you" sa han och såg mig i ögonen igen "we you needed me the most I wasn't there for you, you should hate me. I don't deserve you, I'm a terebal friend, all you ever did was trust me and I leted you down. I can't desribe how sorry I am, Léa.
Dom där ögonen. Jag satt stille en stund, bara kände hur det kändes. Så blått. Jag drunknade, sagta sjönk jag mot botten. Ingen hörde, ingen såg. Hans röst var så avlägsen men ändå så nära. Jag kunde höra och se, men jag kände ingenting.
- "I didn't know how to say it" hans röst lät skör "I've thought about it for so long, you needed to know, Léa"
Jag förstod att han inte pratade om att lämna mig, eller vara en avskyvärd vän. Han pratade om orden hans mun hade yttrat efter.
- "I needed you to know my feeling for you" hans händer la sig i all hast på mina knottriga armar. "Please say something"
Berörning väckte mig. Hela situationen blev klarare inom en sekund. Niall älskade mig. Men inte på det sättet jag älskade honom. Han ville så mycket mer, jag förstod det nu. Vad vi hade varit hade aldrig räckt. Niall's närvaro som alltid lyste räckte för mig. Men han ville röra mig, och inte bara med ord. Han ville kyssa mig, älska mig på ett sätt som jag inte kunde förmå. De stadiet var förbi, men Niall hade aldrig släppt det.
- "Niall, I don't feel that way for you" viskade jag och vägrade att släppa hans blanka ögon med blicken, trots att mitt undermedvetna stretade emot. "I love you, but as a friend, or a brother. I have never loved you in that way, I'm so sorry."
Jag såg hans ansikte förvrängas. Gå i tusen bitar. Han mun öppnades en aning, hans ögon spärrades upp. Greppet runt min handleder svalnade. Jag försökte se på honom, trösta. Men han vände bort huvudet. Jag var nästan säker på att han skulle brista ut i gråt. Det fövånade mig när han vände huvudet mot mig och och log glädjelöst.
- "I should go" viskade han.
- "Niall please, I..." men han hade redan stängt ytterdörren bakom sig.
Det var inte mening men när jag stod vid diskbänken kunde jag inte rår för det. Jag tittade neråt mot entrédörren för att få en skymt av honom. Dörren öppnades, han tog ett steg och satte sig sedan på huk. Jag förstod först inte vad han höll på med. Men sen såg jag, han grät så han skakade.
Snälla svara, snälla svara.
- "Hi babe!" sa Harry's lugna röst genom luren. Jag satte mig darrande ner i soffan och fösökte slappan av.
- "Hi" svarade jag och fortsatte pilla rastlöst med ett rivmärke på högerarmen. "Are you at the studio?"
- "Yes, we just finished" jag visste att han genom skådade mig. Men varför fortsatte han spela?.
- "Can you come over?" jag orkade inte bry mig hur min röst lät, lika bra han fick veta.
- "What's wrong Léa" han lät plötsligt allvarlig. "I'm not stupid, I heard when you said 'hi'"
- "See you in 30" jag la på. Jag drog upp benen till hakan och slöt ögonen. Varför tog det så hårt på mig? Han vara bara förälskad i mig. Jag tror jag kände mig lurad, som att våran vänskap inte hade varit det jag trodde. Alla gånger jag pratat om Harry med honom. Eller när jag stod i bara BH framför honom. Och dom gångerna han hade sagt hur vacker jag var. Det var på låtsas. Det var på riktigt för honom, men med en helt annan betydelse. Känslor jag helt hade missat, som jag inte ens trodde exsisterad mellan oss. Dom hade funnits där hela tiden.
Jag hatade mig själv, för att jag missade, jag hade sett det genom fingrarna. Alla gånger jag sett hur han vänt huvudet vid varje kyss mellan mig och Harry. Hur tronande hans blick var när han såg på mig. Hur han alltid skrattade lite högre än alla andra åt mina skämt. Hur överdrivet ledsen han blev när vi ställde in. Han var kär i mig.
Paniken grabbade åt sig min förmåga att tänka. Allt jag kunde göra var att försöka övertala mig själv att han inbillade sig. Niall var inte kär i mig på riktigt. Vår vänskap lurade honom. Det var så jag först tänkt när dom främmande orden lämnade hans läppar "I'm in love with you Léa".
Ju mer jag tänkte på det destu mer logiskt blev det, att han älskade mig.
Jag kollade snabbt min mobil. Sms från Harry.
"I'll be with you in 10. I love you no matter what xx"
Jag suckade djupt. Det var inte mig själv jag var orolig över, det var Niall. Om Harry blev arg skulle jag inte stå ut, jag ville inte se Niall mera sårad.
Jag ville att Harry skulle förstå att jag jag älskade honom mer än något annat. Hur mycket ljuser allt blev med Harry. Han sin egana sol. Spred värme och glädje och jag älskade honom för det.
Sättet han förändrade mig för varje dag, det var nytt för mig. Jag hade aldrig upplevt någonting tidigare, jag ville vara med Harry föralltid. Men tänk om han inte visste det, eller så kände han inte likadant. Det var det värsta, att aldrig vara säker på någonting. Händelsen med Niall fick mig att se annorlunda på saker och ting. Tänka igenom det mer noggrant. Var Harry pojkenjag skulle spendera resten av livet med, min själsfrände. Jag minns när vi låg i sängen och Harry för ett ögonblick trodde att jag var gravid. Hur skämmande och lockande livet med Harry var.
Hazel Darcy Katie Styles.
Det ringde på dörren, jag skulle precis resa mig när dörren öppnades och Harry kom inrusandes. Han tittade skräckslaget på mig. För en sekund såg det ut som om hans blick stannade extra länge vid min mage, men det kanske bara var inbillning.
- "What's wrong with you?!" sa han högt
Jag skrattade lågt.
- "Nothing, Harry" svarade jag trött. "Take of your shoes and ome to the kitchen"
Han gjorde som jag sa och gick till hallen.
- "Hi baby" sa jag och slöt mig i hans famn och kysste hans varma läppar. Jag log inombords.
- "I love you" sa han och kysste mig igen "but you scared me to death"
Jag drog mig ifrån honom och satte mig vid köksbordet. En kopp med ljummet te stod framför mig, förmodligen från mammas frukost.
Harry betraktade mig varsamt, var ända rörelse jag tog regristrerade han. Till jag nickade mot stolen framför mig, hann satte sig ner och såg fortfarande på mig, men inte lika genomborrande.
Det gick flera minuter av tystnad, jag hade ingen aning om hur många, men mer än en i alla fall.
- "Niall told me he were in love wtih me" sa jag tillslut. Jag såg nästan Harry's ögon vidgas, fast än min blick undvek honom.
- "What did you answer?" frågade han lugnt. Som om det jag sagt var det minst oroväckande i världen.
Jag kunde inte rå för att titta på honom.
- "I said that I didn't feel that way for him" svarade jag lika lugnt. Nu när Harry inte flippade ut kändes det inte lika stort. Som att det fanns en super enkel lösning och Harry visste vad vi skulle göra.
- "So what do you wanna do?" och där bröts den tankebanan. Jag visste inte, det ända jag egenkligen ville var att slänga armarna om Harry, låta honom bära mig till mitt sovrum och glömma allt det här.
- "You can't pretend that it never happend" ibland trodde jag han läste min tankar. "He loves you, but so do I"
Jag kände bara för att gråta, men det skulle inte hände. Mina ögon var lika ögontorra som alltid. Klumpen i bröstet växte och gjorde det svårare att andas. Att välja mellan Harry och Niall gick inte. Mellan Harry's kärlek och Niall's vänskap.
Jag kune inte förlora båda men jag kunde inte vinna båda heller. Det var hopplöst, allt var hopplöst. Vad jag än gjorde skulle någon bli sårad.
- "I don't know Harry" suckade jag förtvivlat. Han såg på mig med veckade panna och korslagda armar. Jag kände mig så skyldig även om det nog inte var hans avsikt.
- "I thought Niall fancied Miranda" sa han sen. Jag tittade på honom och höjde ögonbrynen. Förvånad att någon annan än jag anat det.
- "I don't really think he loves me that way" sa jag och slöt ögonen " he just want to".
Jag förklarade för Harry min teori om Niall. Vi hade en sån speciell relation. Jag och Niall var tillsammans för flera år sedan, det tog slut när min pappa och Mathias dog. Rättare sagt så dog det ut, efter olyckan slutade jag kontakta Niall i Irland. Det var över, jag trodde aldrig jag någonsin skulle se honom, men jag visste att jag alltid skulle älska honom.
Niall släppte aldrig vårt förhållande. Han såg på det annorlunda, jag skulle aldrig förstå det. För mig var det bara någonting som hända, man ångrade inte det men registerade det inte heller. Det flöt bara förbi.
Han hade inte haft en sådan relation med någon annan, jag trodde han inbillade sig att han var kär i mig. Att han så gärna ville tro det. Ända sättet att lösa det var att låta Niall förälska sig i någon annan. Miranda.
Jag vet inte hur länga jag och Harry pratade igenom olika sammanhang. Tillslut orkade jag inte mer.
Min armar slöt sig runt hans midja, trevade varsamt under hans lätta tröja och smekte hans svala rygg.
Våra läppar formade sig efter varandra och bildade ett biologiskt under. Två pusselbitar som aldrig tidigare vetat om varandra och sen passade perfekt ihop. Harry stönade djupt, något som fick mig ännu mer upphetsad. Jag trevad vid hans byxmynning och stannade vid hans bälte.
- "I wanna show you something" viskade jag och bet mig i läppen. Han tryckte mig närmare och kysste min hals.
- "What" sa han halv irriterat över att bli avbruten
Jag sa inget utan drog honom med ut i hallen. Vi satte på oss och gick ut i regnet.
Min lägenhet ligger i utkanten av London. Det är grönare än vanligar och på baksidan löper en tunn skog, mer som en park ärligt talat. Det ända som för den skogig är att den inte är om skött som en vanlig stadspark.
Vi gick hand i hand genom det glesa trädens hem. Det lätta regnet nuddade bladen på träden och fick det att låta. En enstaka bil hördes från vägen. Snart skulle vi vara framme vid mitt ställe.
Det var en grå liten lada. Mitt bland buskar och träd var den dold. Jag brukade komma hit när mamma var full, eller hade hem äckliga män som stank vodka, när allt var ett rent helvete helt enkelt.
Ingen visste om det, och jag hade aldrig tänkt berätta för någon heller. Men när jag hånglade med Harry i mitt kök för några miunter sen kändes allting rätt. Jag skulle spendera resten av mitt liv med honom på ett eller annat sätt.
Harry tittade gång på gång på mig. Han såg inte rädd ut, snarare nyfiken och fövånade.
- "We're here" sa jag och stannade. Harry tittade ut bland träden. Han såg säkert det gråa taket, men vem skulle kunna tro att det var en förfallen liten byggnad jag skulle visa, jag flinade.
- "Come on." Vi gick tillsammans in i ladan, det var högar med halm där, jag hade ingen aning om vem som använde det.
En svag lukt av damm fyllde mina näsborrar, det var så länge sedan jag varit här, men det kändes rätt.
Plötsligt tog Harry tag om mig och tryckte mig upp mot den avflagna grå väggen.
Hans händer var ännu mer intensiva än innan, förmodligen efter väntan och promenade i regnet. Han la mig försikte ner i den prassliga halmen och toga av båda min och hans egna jacka. Jag kysste honom mjukt och tog av hans tröja. Huden på hans armar och bröst knottrade sig. Ett svagt minne berättade att det låg en filt i hörnet in till väggen. Jag stäckte mig efter den och la den över våra halvt nakna kroppar.
- "What ever happends, we'll stick togheter" viskade jag "promis me that."
Han nickade.
- "I promise" lovade han anfått "I love you"
- "I love you too" sa jag och kysste honom än gång till.
KAPITEL 21! Fick någon idé att det bara skulle vara en vecka mellan alla kapitel, vilket ledde till att det här kapitlet blev bajsdåligt :(
Hoppas det är okej att det dröjer mellan dom olika kapitlena, men det blir bäst för mig så.
SOM JAG HAR SKRIVIT INNAN ÄR KOMMENTARERNA MIN MOTIVATION!
SÅ KOMMENTERA!!
MINST 9!
Chocolatechip 
Av Chocolatechip - 14 augusti 2012 21:45
"No" sa han "I wern't, you were ruind, I should have no better."
Jag suckade djupt, det skulle inte gå att säga emot, han skulle ändå vinna. Istället kramade jag honom. Hårt och länge.
"I love you Niall" viskade jag i hans nacke.
"I love you to...
Av Chocolatechip - 31 juli 2012 22:45
Sen slutade allt. Sekunden jag öppnade entrédörren. Det ända som hördes var ljudet av mina andetag. Min puls slog fortare än någonsin, det ända jag gjorde var att öka takten. Jag ville springa för alltid. Springa i från smärtan som jagade mig och sku...
Av Chocolatechip - 31 juli 2012 12:18
Har skrivtorka kära läsare. Ni anar inte hur jobbigt det är! Och jag har aldrig haft det innan! Det brukar mer vara att jag är seg på att starta ett kapitel men nu är jag seg helt igenom. Har börjat på en helt ny novell, och nej den här kommer inte a...
Av Chocolatechip - 9 juli 2012 23:30
Jag skulle hem till Niall efter skolan. Han visste ingenting om det men eftersom han inte svarade på sms eller samtal var det ända sättet att få kontakt med honom. Men det var först musik med Mr. Dennis. Musik var det ände ämnat jag helhjärta...
Av Chocolatechip - 7 juli 2012 16:41
Jag tänkte skriva ett, förmodligen, kapitel i Harrys perspektiv. Räck upp handen alla som är extalterade . Nej men serre, tänkte faktiskt det. Blir inte det kommande kapitlet utan nästa. Ska bli kul. Chocolatechip ...
Presentation
Shoo bre alla broshor! ✌
Jag skojar förstås.
Hej och vällkommen till min blogg jag hoppas att du ska trivas.
Och med det menar jag att du gillar vad jag skriver ღ
Fråga mig
Kalender
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
| |||||||||
Tidigare år
Sök i bloggen
Senaste inläggen
- I hate to love you - Kapitel 24 - A trip
- I hate to love you - Kapitel 22 - Lost
- Dör
- I hate to love you - Kapitel 22 - U smile, I smile
- Woop Woop
- Förlåt
- I hate to love you - Kapitel 21 - More than friends
- I hate to love - Kapitel 20 - Niall and Harry
- Tjaba alihopa
- I hate to love you - Kapitel 19 - Forever
- hate to love you - Kapitel 18 - One month
- I hate to love you - Kapitel 17 - Out going
- I hate to love you - Kapitel 16 - Without you
- I hate to love you - Kapitel 15 - Leaving you
- I hate to love you - Kapitel 14 - Dear sister