Jag ber om ursäkt. På riktigt, jag är jätteledsen. Det känns som om jag har svikit er. Bara stack utan att skriva varför. Såklart menar jag kapitlena, det har inte blivit något nytt på ett tag. Jag har inte ens haft modet att besöka bloggen på ett tag i rädsla för just sådan här kommentarer. Dom hör mig ledsna, men jag anklagar inte personen som skrev den. Jag tog en paus, det gör jag fortfarande. På senaste tiden har jag inte haft någon inspiration att skriva. Jag trodde det berodde på få kommentarer. Men jag bad er förbättra er och det gjorde ni. Som man brukar säga; Det är inte ni, det är jag. Jag startade bloggen för att förasamman dom två saker jag älskar mest här i livet, One Direction och att skriva. Det var så spännande och roligt i början. Men jag tappade det, kapitlena blev med mer mellanrum och mer ansträngning. Jag ville försöka behålla den där längtan efter att skriva, bästa idéen var att koppla bort. Låtsas som att bloggen inte fanns. Men det gjorde den och ni också. Ni var där och väntade på ert kapitel som aldrig kom. Vi är vänner, ni litade på mig och jag på er men förstörde jag det? Ni gillar mig för att jag skriver och jag gillar er för att ni läser, vi måste hålla ihop. Jag tappade inspirationen och ni klagade över det. Kapitlena ploppar inte bara ur mig om det är det ni tror. Varje kapitel kräver förberedelse och idéer, inte minst sagt tid. För att få något sagt är jag för tillfället i Italien, inte tillgång till särskilt mycket internet. Men jag hoppas ni står ut. För jag kan ärligt säga att jag har saknat  Léa och allt som kretsar runt henne. Håll ut läsare och framför allt, pressa mig inte. Stötta mig istället, visa att viBloggar från mobilen så jag kan inte lägga upp bild men det stod något i stil med: Det har inte kommit något nytt på 3 veckor...? Från: -Chocolatechip