Tidigare

- Well then why don't you call your mother and ask her to pick you up?

- I don't think she's capable to drive and I don't have my phone.

- Why wouldn't she be capable do drive? frågade hon och kollade på mig med ett förvånat ansikts uttryck.

- She drinks, svarade jag, alot.

- So come with me to my deparment, sa hon glatt, you can fresh up barrow the phone and some money for bus.

- I couldn't ask for that, sa jag för det kändes som om Miranda var för generös mot mig, jag förkänade det inte.

- You didn't ask, I inveted you sa hon och reste sig upp, come on!

Det var en ganska enkel etta Miranda bodde i, ändå var det något som gjorde dom små rummen väldigt hemtrevliga och jag vet inte, mystiska?

Det första man möttes av när man gick in i lägenheten var en svag doft av kanel och Mirandas hund Pinocchio som var av rasen Akita Inu.

Han hoppade upp på mig och slickade mig i ansiktet.

Miranda såg på och verkade väldigt förvånad.

- What!? frågade jag, rädd att jag hade gjort något fel.

- No it's nothing, just..

- Yes, sa jag och höjde ögonbrynet.

- He only does that on me, började hon, he's always very suspicious to guests, but it seems that he really like you.

- And I really like him! svarade jag med ett skratt, he makes me relize how much I miss be around animals.

Det sista hörde inte Miranda för hon var redan ute i köket, men det gjorde inget jag vet inte riktigt om jag ville prata så mycket om mitt förra liv, så jag gick in till Miranda i köket som var ett avlångt litet rum  brevid hallen.

Det var väldigt vackert inrett och precis som resten av lägenheten var det en liten bohemisk känsla över det hela.

Golvet var av mörk trä och knirrade när man gick på det, väggarna var målade i en senapsgul nyans med mörka träpaneler.

På den vänstra sidan av rummet stod en spis och massa bänkar på en rad.

Bänkarna var också i mörkt trä och med färgglada knopp handtag.

Över bänkarna hängde det skåp som såg ut att vara av samma serie.

Längst bort i rummet fanns ett stort fönster.

Nedanför fönstret stod ett fyrkantigt litet bord med fyra röda pinnstolar.

Mitt på bordet stod en liten kaktus i en keramikkruka.

I taket hängde en kristall lampa med flera olika färger på kristallerna och på golvet log en sliten gammal trasmatta i röda färger slängd.

På den högra sidan stod en kyl och en frys.

Det hängde ett fotto på kylen som föreställde en svarthårig kvinna med ett ännu svarthårigare barn i fammnen, barnet var omkring fyra år. Dom var båda väldigt vackra och det fanns ingen tvivel om att det vara mamma och dotter på fotot.

- Is that your mother and you? frågade jag Miranda som stog vid diskhon med ett glas vatten i handen.

Hon tittade upp och jag pekade på fotografiet.

Hon nickade.

- The picture is taken one week before she died. It was on my fifht birthday party.

- She died one week after your birthday? frågade jag och tittade in i Miranda's gröna ögon. Jag hade inte riktigt sett det innan men hon var väldigt vacker.

Hon hade ett ganske smalt ansiktet med höga kindben, hennes fylliga läppar var vackert hallonröda som blev en fin kontrast mot hennes mjölkvita hy. Men det allra vackraste på Miranda var nog hennes djup gröna ögon som var omringade av täta svarta ögonfransar. Och ungefär en centimeter under det högra ögat hade hon en liten prick.

Hennes klädstil liksom hennes inredningsstil var bohemisk.

Just den här dagen bar hon en rutig skorta vars armar var avklippta, förmodligen av henne själv. Till det hade hon ett par midje jeans shorts, en stor krämvit stickad kofta som nådde ner en liten bit efter shortsen slutade runt halsen hade hon ett halsband med ett stort kors på som nåde ner till midjan och i det ena örat hade hon ett stort fjäderörhänge.

Jämfört med Miranda's kläder blev mit utstyrlsel ännu mer slampig.

- No, svarade hon allvarligt, she did not. I didn't have my birthday party on my birthday.

Det kändes som om jag hade svalt en sten jag komm inte på något att säga.

Miranda hade förlorat sin mamma på sin födelsedag.

Det som brukade vara den bästa dagen på året gick till den värsta.

- She was on her way home from work that night, sa hon, to celebrate my birthday, and she got shot by a man who was just a few years older then we are now. But that is all i know, the cops or my dad didn't wanted to tell me the details. I was just a kid, I didn't understand.

- But your dad, sa jag och rynkade ögon brynen, didn't he told later?

- No, we never talk about mom, svarde hon, that's why I moved.

- You moved home, you doesn't live her with your dad? frågade jag förvånat.

-  No,I'm not, svarde hon och tog en klunk ur det halvfyllda vatten glaset i hennes hand, you see me and my father have a complicated reletionship, infact I don't really think we have a reletionship at all. Before we ware a normal, you know, happy family but when my mom died, I don't know, something broked inside my dad. He was never the same.

He started to work harder. Every day he left the house at six in the morning and waren't back until ten in the night.

You now we never got the chance to speek to him, he was always busy.

- We? fårgade jag och och lyfte på huvudet.

- Yeah, me and my older sister, Africa whos actually lives in Africa, studding animal care, and my twin sister, Isabella who still lives with my dad in Ireland, svarde hon.

Isabella and our dad had always had a special reletionship, she was he's little baby girl.

Bella is just like the perfect dother. Straght A through all subjects, voice lika an angel, never trouble with boys or parties, allways did wath she was told to.

Me on the other hand, hated school and was almost failed in every class, ecxept art, allways had troubles with boys and was some times getting home drunk after being on parties, I never did what my father told me to do.

And I just couldn't live with that way, having a father who didn't talk to you only your sister who was pefect, so I search to the University of the Arts, here in London, got in and moved.

- So if you are in school how do you afford this? frågade jag och tittade mig omkring i rummet.

- Well I have a job at the café downstairs, and the school I don't pay for cuse I got a scholarship. But that is not enough, so when I can't pay the bill I call my dad, I hate it but he's allways helping me and I need the money.

- How old are you? frågade jag Miranda efter en stunds tystnad

- Seventeen, svarde hon, but my birth day is in two weeks so soon I'll be eighteen. What about you?

- Seventeen also, I'll be eighteen in December the 24 th, sa jag och suckade.

- Your birthady is at Christmas eve? sa hon förvånat och skrattade, fail!

- Epic fail! svarade jag, I hate it!

- So, what about you? frågade hon mig och satte sig ner på en av pinnstolarna.

- What about me? frågade jag för jag hade faktiskt ingen aning om vad hon pratade om.

- Tell me about you family! sa hon glatt och lutade sig över bordet.

- Well you alredy know I don't have a father or a brother and my mother is a drunk, what more do you wanna no? frågade jag

- Ehmm, do you have any sister, were are you from, wath do you do on the days do, do you play any instruments? svarde hon, it's alot!

- Okey, so yes I have an older sister named Oceane, who has moved to New York with her rebellious amercan boyfriend. My dad, Alexander and my brother, Mathias died in a car accident, as you alredy now, and I'm from France.

- France? sa hon och höjde ögonbrynen, why did you moved?

- I France we lived on a big farm in Bordeaux, we had cows, pigs, chickens and ehmm.., sa jag och tittade ner, a horse, my horse. But when dad died mum said that we couldn't afford to keep the farm so we sold it and that broked my hart, sa jag och jag kände klumpen i halsen, men jag behövde inte orora mig, jag skulle inte gråta.

- A farm girl ha? sa Miranda med ett snett leénde.

Jag nickade långsamt och och pillade med fransarna på min tröja.

- That is unexpecdly, I meen you don't really look lika that kind of girl, sa hon långsamt och reste sig upp för att bre en macka åt sig själv.

- You want something? frågade hon och såg på mig.

Jag var faktiskt väldigt hungrig eftersome jag inte hade ätit sen kvällen innan och tanken på mat fick min mage att kurra ljudligt.

- I'd love to! svarde jag därför.

Hon började plocka fram olika pålägg ur kylen och ställde fram på bordet.

- Take what ever you want, sa hon och  och sträckte ut handen mot bordet.

Jag tog en limpa ur en lite brödkrog dom stog på kanten av bordet.

Brädde den och la på en ost skiva.

- Cheese, seriously? sa hon och nickad mot mackan i min hand.

- What about it? sa jag undrande

- I meen, förklarde hon, there is a whole lots of different topping and you choose cheese?

- Well, började jag lite förläget, I'm a vegiterian.

Jag tittade ner i golvet och hoppades att hon inte tyckte jag var för krävande, men istället förvånade hon mig.

- So am I, sa hon oberört, since I was eight, but it's not real meet. Hon nickade mot bordet.

- Oh well I don't think I will be measured after just one sandwich so I take that on the other once, sa jag och flinade.

Hon flinad etillbaka mot mig och vi satte oss ner vid bordet. Miranda gav mig en kopp med rykande hett vatten och ställde fram en burk med minst tio olika te smaker.

- Okey so I can see that you are collect on tea, sa jag tittade ner i burken och bestämde mig för äpple och kanel te.

- So tell me more about your family, your farm in Bordeaux, sa hon och tittade upp från sitt lavendel te.

- Okey, you now my mother told me that we ware selling becouse we couldn't afford it, but I think it was it remind her about dad and Mathias to much. I think she thought that if we moved to another place we could just start over and, I don't no, forget?

- But you didn't wanna sell did you? frågade hon och verkad väldigt intresserad av mitt livs historia.

- No, I didn't, I had all my friends there, I had grew up there, it was my life. Everything I had left of dad and my brother exepct memories.

- But why did you moved to England? Why not just some other place in France? frågade Mirnada och rynkade ögonbrynen.

- Oh I didn't tell you that? My mother is English, that's why I know the both langues so well. Anyway when we got here it didn't really worked out for none of us.

My mom couldn't get a job so she was home sll days and depressed.

And I started to hang out with the "cool" people, who ware dringking and smooking and lost there virgins at fourteen.

I became one of them.

Efter att ha suttit med en kopp te och pratat med Miranda om allt från globaluppvärming till Paris Hilton tittade jag på klockan som hängde över dörren in till köket.

- Oh, utbrast jag, it's allredy five, I should probyle be leaving.

- Yeah, you probualy should, instämde hon, restes sig upp och börjde duka av.

Jag började sätta på mig mina skor och min skinnjacka.

- Wait! skrek Miranda, you can barrow come of my clothes.

Hon gick in genom en brun dörr, förmodligen en "walk in closet", och kom ut vit T-sirt vars tryck var ett stort Ruter-kung kort och ett par beiga chinos.

- Here you go! sa hon och räckte över mig klädhögen, you can barrow my black converses to, I never used them any way. And here is my buscard.

Hon räckte över mig busskortet. Jag hade redan fått på mig hennes kläder och gick mot utgången.

- But how am I suposed to leave this back to you, sa jag och tittade ner på mina käder.

- Here, sa hon och gav mig en lapp, it's my number.

- Great! sa jag och tittade på henne, and thanks, for everything, bye!

- You are welcome! sa hon och log mot mig, Bye!

Jag gick ut ur Miranda's lägenhet och tog hissen ner till entrén.

Väl ut började jag gå mot buss stationen, men precis när jag svängde runt hörnet krockade jag med någon, någon med kaffe i handen, som såklart skulle hamna över min tröja som dessutom var lånad.

- Fuck! svor jag högt och tittade upp på personen som bar ansvaret.

Lite mer om Léa's bakrund som jag lovade i förra kapitlet :)

KOMMETERA!

Chocolatechip   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"No" sa han "I wern't, you were ruind, I should have no better." Jag suckade djupt, det skulle inte gå att säga emot, han skulle ändå vinna. Istället kramade jag honom. Hårt och länge. "I love you Niall" viskade jag i hans nacke. "I love you to...

Sen slutade allt. Sekunden jag öppnade entrédörren. Det ända som hördes var ljudet av mina andetag. Min puls slog fortare än någonsin, det ända jag gjorde var att öka takten. Jag ville springa för alltid. Springa i från smärtan som jagade mig och sku...

Har skrivtorka kära läsare. Ni anar inte hur jobbigt det är! Och jag har aldrig haft det innan! Det brukar mer vara att jag är seg på att starta ett kapitel men nu är jag seg helt igenom. Har börjat på en helt ny novell, och nej den här kommer inte a...

  Jag skulle hem till Niall efter skolan. Han visste ingenting om det men eftersom han inte svarade på sms eller samtal var det ända sättet att få kontakt med honom. Men det var först musik med Mr. Dennis. Musik var det ände ämnat jag helhjärta...

Jag tänkte skriva ett, förmodligen, kapitel i Harrys perspektiv. Räck upp handen alla som är extalterade   . Nej men serre, tänkte faktiskt det. Blir inte det kommande kapitlet utan nästa. Ska bli kul.   Chocolatechip     ...