- "If you just go to the living room and sit down I can clear this away and then I come after you" sa han

- "Can't clean up while I'm sitting here?" sa jag retsamt.

- "No" sa han seriöst "you're distracting me" Jag skrattade lite och gick mot vardags rummet.

Där satt jag mig i soffan och efter en liten stund kom Harry ut från köket med händerna fulla.

- "We're gonna watch a movie" sa gulligt.

Det blev "The notebook", Harrys val. Han älskade tydligen den filmen. Själv var jag inget större fan av romantiska filmer. Dom vara bara så osanna. Sådant som händer i sådana slags filmer händer aldrig på riktigt. Människor ser dom och går sen och hoppas på att deras "riddare på en vit häst" ska komma. Men han kommer aldrig, såklart. Sen går dom där och drömmer om kärleken, som inte kommer. Enligt mig själv fick man ta och hitta "riddaren" själv, om han nu fans där ute. Om man nu skulle gå efter sin "prins" så skulle nog den som kom närmast vara Harry. "Harry, my knight on a white horse.." mumlade jag för mig själv.

- "What babe?" frågade Harry grötigt. Jag tittade ner på hans ansikte som låg i mitt knä. Resten av hans kropp utsträckt i soffan. Hans ansikte hade en liten rödaktigt nyans och precis under hans ögon låg en blöt rand.

- "Harry, are you crying?" Jag skrattade till lite åt hans sätt att hulka till innan han pratade. Han satte sig upp en aning så att vi kunde se varandras ansikten.

- "Yes" svarade han och drog lätt med handen under näsan "it's a sad movie, why aren't you crying?"

Jag skrattade till lite igen och drog med fingrarna i hans går. Jag ryckte lite på axlarna.

- "Ehmm, I don't cry" jag sneglade lite försiktigt på honom. Nu skulle han tycka att jag var helt knäpp och det var jag ju, i och för sig. Men det visste han väll reda, därför tyckte jag inte han direkt behövde mer bevis. Han tittade bara frågande på mig.

- "What do you mean "don't cry"? Everybody cries sometimes, even you" han sa det med en ganska bestämd röst. Han visste ju inte. Det är klart, alla gråter någon gång. Det är naturligt, så jag antar att jag inte är naturlig.

- "No I'm seriusly, I never cry" han hade satt sig mitt emot mig. Filmen stod fortfarande på och på skrämen spelades scenen då Allie och Noah kysser varandra passionerat i regnet. Jag kunde inte hjälpa att snegla lite på kyssen. Skulle det där vara jag och Harry en vacker dag? Nej förmodligen inte, för som sagt, vi såg på en film.

- "Never?!" han verkade väldigt förvånade. Inte så konstigt. Han fick precis reda på att hans date är en hård känslokall typ. Eller det var i alla fall så jag trodde att han skulle uppfatta mig.

- "No, I can't" svarade jag helt ärligt "I'm trying, belive me, but I just can't!"

Han funderade en stund, kanske för att komma på något passande att säga.

- "So what, you never cried in your intered life?" Han verkade uppenbart förvånad. Jag funderade över ett passande svar. Skulle jag säga sanning? Jag trodde att jag litade hundra procent på Harry, men tänk om han inte kände så för mig. Tänk om han skulle kunna lämna mig för en sådan sak.

- "Ehmm, well, yes" sa jag ärligt "but not in three years" Han bara stirrade på mig.  "When my brother and my father died, I cried every day in a year, but one day it was like all the tears ware over. I hade cried to much" Jag tittade ner på mina smala fingrar, ringarna låg på bordet. Jag tog av dom när Harry ställde skålen med cips, skålen med godis och skålen med dippa på bordet. Jag tittade i godisburken och tog en choklad pralin, sen tittade jag ner på mina händer igen. Han hade lagt sina på mina, Våra fingrar slätades samma atomatiskt, som styrda av magnet. Vi hörde liksom ihop. Vår händer passade som två pusselbitar. Vi var ett pussel. En halv bild var, inte så fin. Men tillsammans, vackrare än någonsin. Jag tittade på hans perfekta ansikte och just då, tittade han också upp. Våra läpper drogs mot varandra och precis innan dom möttes viskade han "I like you Léa" Jag log och tittade på hans läppar.

- "I like you too Harry" viskade jag innan vi kysstes. Jag la mig ner i soffan med Harry. Vi forsatte kyssas medans filmen var på. Plötsligt lossade Harry mina ömma läppar. Han tog fjärrkontrollen och pausade filmen.

Vi fortsatte kyssas och prata och skratta ett lång tag, enda tills jag såg vad min mobil visade.

- "Harry, it's half past eleven and I have school tomorrow." Han struntade i vad jag sa och fortsatte kyssa mig. "Please stay" viskade han mellan kyssarna. Han forsatte att kyssa mig ner på halsen. Till nyckelbenet och sedan tillbaka till munnen. Jag skrattade och puttade iväg honom.

- "Harry if I don't leave I can't come back either" sa jag moget "and that would be bad right?" Han gick undan från mig och satte sig i skräddar ställning. Jag satt med knäna uppdragna mot hakan och flinade mot honom.

- "Yeah, that would be bad" sa han sen och reste sig upp. Vi gick utt till hallen. Jag satte på mig jackan och kysste hans läppar innan jag gick ut lägenheten.

Precis innan jag skulle släcka lampan plingade min mobil till. "Miss you alredy.... Had reallyyyy fun tonight :)) Sweet dreams xxx Harryboi ;) Jag skrattade till i sängen "Miss u too Harryboi :) had fun aswell goood night babe :D xxx"

Jag klickade på skicka och la mig sedan till rätta i sängen. Jag somnade med ett leénde på läpparna.

Klockan 06:50 hade min mobil tjutit. Jag hade gått upp med nöd och neppe och min kropp kändes som bly. Ännu mer deprimernade blev det hela när jag tittade ut genom fönstret. Regn. Jävla regn. Jag hade slängt på mig ett par svarta stuprörs jeans med högmidja min "fighting for peace is like fucking for viginity" tröja mina vinröda Dr Martens min fjnällräven och en stor stickade halsduk. Och nu satt jag här med Bailey på en NO lektion som aldrig tycktes ta slut. 

- "You have to tell me everything, and seriusly everytnhing, on lunch" viskade Bailey. Jag hörde knappt på. Varken hennes eller våran lärare Mrs. Chapler, som föresten hade senapsgula knästrumpor och var strängast av alla lärare på hela skolan, tjatter. Ända tills Chappy, ett smeknamn John hade kommit på, tittade sträng på mig och min bordkompis.

- "Ms. Jones would you like to repat everything I just said?!" Chappy granskade Bailey med en hård blick bakom hennes centimeter tjocka glasögon. Det där tricket körde många lärare på många elever som snackade. Som om dom som faktiskt lyssnade skulle kunna komma ihåg alla jäkla tecknena i periodiska systemet. Därför blev det oftast en pinsam tysnad vid det tillfället. En tystnad lärarna njöt av, speciellt Chappy. Och med tanke på hur mycket Bailey pratade så skulle man kunna tro att lärarna fick mycket nöje. Men nej, Bailey hade vad man kallar "forografiskt minne" hon var inte smart annars och ingen speciell talang, hon var inte ful men inte vacker heller. Bara vanlig. Men just den egenskapen hade jag alltid avundats. Hon upprepade allt Mrs. Chapler hade sagt och sen gick lektionen vidare.

- "Lee!?" skrek Bailey samtidigt som hon viftade med sin hamburgare framför mina ögon. Jag skakade på huvudet och tog sedan ett bett av vegoburgaren i min hand. Den smakde bajs men jag tuggade och svalde ner det med mjölk

- "You been like this all day" sa Bailey. John, Micheal, Jo och Ahmad nickade instämmande.

Vi satt kring ett runt bord i den högljuda matsalen. Populäritets bordet, där alla ville sitta. Men där bara vi fick sitta. Tre tjejer och killar. Vi var som ett ihopa satt gäng. Det var John med sin blonda rufskalufs, kapten över fotbolls laget, alla tjejers dröm. Men som alla redan visste var jag den ända han faktiskt stötte på, vi hade faktiskt gjort "det" en gång på en hemmafest för ett år sedan. Micheal med dom stora bruna ögonen. Han var väldigt tyst låten av sig, tvärt emot John. Micheal var tillsammans med Jo. Jo med det långa svarta håret och den smala midjan. Hon var indisk och hennes föräldrar var väldigt stränga. Jag minns en gång för ett och ett halv år sedan då Jo hade smygit ut på en fest, förlorat sin oskuld till Micheal i ett grönt tält och sedan fått utegångs förbud i ett halv år då hennes föräldrar upptäckte att hon aldrig hade kommit hem den kvällen. Jo var väldigt vacker och alla killar på skolans dröm. Alla förutom Micheals, och det var därför deras förhållande hade varat i ett och ett halv år. Båda hade kontroll i deras relation. Sen var det Ahmad, vars föräldrar kom från pakistan. Han var riktigt snygg med sitt svarta hår och intensiva blick. Han var mystisk och spännande och därför väldigt populär bland flickor. Och sen var det jag och Bailey.

- "Yeah, I know it's just alot on my mind" sa jag och tittade ner i bordet. Precis då plingade min mobil. Sms från Harry. "Hi lovley!! :) hope i dont text in class :/ but i just wonder if we could do something this afternoon :D" Jag flinade mot skärmen och kände alla vid bordets blickar på mig.

- "You mean ther's a guy on you mind"  sa Jo och nickade mot mobilen. Jag kunde se en unns av avundsjuka i Johns ansikte som han tappert försökta dölja. Jag flackade lite osäkert med blicken, skulle jag berätta om Harry. Jag möttes av Baileys isblå ögon som förväntansfullt tittade på mig

- "Eh, yeah" sa jag tillslut. Jo och Bailey fnittrade förtjust och killarna jublade lite lågt.

Precis när Jo skulle börja med sin utfrågning ryckte Micheal in till räddning. Han viste hur Jo kunde bli.

- "We should go now, class starts in five" han reste sig och så gjorde också alla andra. Jag gav Micheal en tacksam blick. Sen gick jag lite åt sidan för att svara Harry. "Hi georgeus! :)) it's fine we have lunch :D i would love to, any ideas??? xxx" Jag klickade på skicka och gick mot klassrummet

Efter skoldagen slut frågade Jo om jag skulle med till köpcentret men jag tackade nej. Dels för att jag var totallt pank men också för att jag skulle träffa Harry. Han hade svarat med "GREAT!! im going to the studio but mabey un could come?? :) i really want u to meat the others xx" " yeah sure i would love to meat them!! :D mabey u could pick me up?? :D xxx" "Sure ware?? xx" Jag hade beskrivit min skola och vägen dit och nu såg jag den stora svarta bilen Harry körde. Han hoppade ut och vinkade till mig. Jag sprang över gatan och gav honom en snabb kyss. Vi satte oss i bilen och körde mot studion.

- "How was school?" sa Harry plötsligt och bröt tystnade. Jag tittade förvånat på honom.

- "Haha, it was fine" Jag satte på radion.

- "Fine?" sa han och gav mig en snabb blick eftersom han måste hålla ögonen på vägen.

- "Yeah" svarde jag bara och höjde volymen lite jag kände mig inte jätte sugen på skolprat.

Plötsligt presenterade radiotanten en välkänd låt. Jag hörde hur Harry nynnade med lite på första versen samtidigt som han flinade. Jag sjöng med lite också och när vi kom till refrängen sjöng vi för full hals. "Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed". När Harry gick upp i tonen och sjöng som ett målbrottsoffer började jag gapskratta. Vi fortsatte att sjunga alla låtar som spelades och rätt som det var stannade bilen.

- "Why did we stop?" frågade jag förvånat och tittade på Harry som fortfarande satt med händerna på ratten. Han skrattde lite.

- "Cause we're here" Han öpnnade dörren.

- "Oh" var allt jag svarade och hoppade ur bilen. Vi gick upp en massa trappor för att komma till inspelnings platsen.

plötslig stannade Harry och öppnade en dörr. Vi möttes av tre killar som alla kom fram och presenterade sig. Liam, den med stora bruna valp ögon och köttbulle näsa. Zayn, han som såg lite utlänsk ut, påminde lite Ahmad. Louis, som jag redan visste vem det var. Men plötslig när jag tittade upp såg jag en blond pojke påväg mot oss. Han tittade plötslig upp. Jag drog häftigt efter andan. "Jesus" hörde jag honom mumla.

Oj, oj, oj, oj! Nu blir det spännande! Det här kapitlet kom ganska snabbt efter det andra. Bra va!? :D Hade så bra idéer till detta kapitlet! Börjar med nästa nu :)

Fem kommentarer, minst!

Chocholatechip