Min mobil surrade jag tittade urvakte upp fårn sängen och sträckte mig efter mobilen. Sms från Bailey.

"OMFG!!!! WHY HAVENT U TOLD ME U WERE DATING HARRY STYLES!?!?!?!? U BIATCH!! LOVE U!! xx CALL ME MABEY!?!?!? WE NEED TO TALK!!!!!

Jag tog ut lurarna från öronen och gick med tunga steg över skolgården till huvudentrén. Jag kunde inte skymta någon i dom kalla korridorerna, förmodligen för att jag var tjugo minuter sen och alla var på lektion. Det var skönt att vara ensam, först hade jag tänkt skippa skolan helt men Harry övertalad mig. "It will just be warser if you push it up" hade han sagt. Med hade ungefär menat att folk börjar prata om jag inten dyker upp dagen efter mitt namn hade varit en överskrift på många skvaller tidningar. "17 year old pop idol, Harry seen with a mysteri woman" "Léa Delmas, 21 has taken our gorgeuse boy!" Det var bilder på mig och Harry som lämnar resturangen, mig och Harry som hållar handen och mig och Harry som kysser varandra mitt på Londons gråa gator i dimman. "Is Harry in love? " Who is she?".

Och eftersom Bailey var en stor enusiamsm över skvaller tidningar hade hon såklart också sett de. Och sms:at om det för förmodlingen hela hennes kontakt lista.

Alla skulle stirra på mig idag, viska om mig. "Why did Harry choose her?" "She such a slut".

Och värsta var att dom hade rätt. Varför var Harry med mig? Jag att så många gånger försökt komma på vad jag gjort som förkänade honom och jag kom alltid fram till samma plågsamma svar, inget.

Jag gick in i salen där Mr. Barton var i full gång med att förklara orsaken till andra världskrigets rasism. Alla blicka drogs till mig när jag klev in i klassrumet med huvudet nedsänkt. Jag var som en magnet, en blickmagnet.

- "Sorry for being late" sa jag och tittade på Mr. Barton. Han nickade kort vilket ungerfär betydde att jag skulle få hämta min kvarsittnings lapp senare.

Min vanliga plats brevid Bailey var upptagen, av Hermione. Hon hade alltid hatat mig, av en anledning som jag inte visste om. Men jag antog att det var för att hon kom på mig ligga med hennes dåvarande pojkvän på en hemmafest. Fast Hermione hade alltid hatat mig. Ho hade till och med skapat en grupp emot mig. Eller, ja, allt jag gjorde. Hon hade döpt den till "rätta vägen". Dom hade föreläsningar i cafeterian varje onsdag. "Rätta vägen" handlade i princip om att våga säga nej till alkohol, droger och sex före äktenskap. En sak som Hermione höll fast beslutet vid. Och eftersom Bailey var ungefär likadan som jag hade hon också alltid hatat Hermione, tills nu antog jag. Den ända lediga platsen var brevid Harold längst bak i klassrummet. Harold hade långt håt uppsatt i eh hästsvans och luktade alltid leverpastej. A i alla ämnen hade han också men inga vänner. Inte några i klassen i alla fall. Kanske några från hans egenstarade schackklubb men det var nog allt.

"Det är lugnt" tänkte jag för mig själv "Jag går hem efter den här lektionen.

Och så blev det. Efter lektionens slut hade jag varit först ut ur klassrummet, trots min plats vid Harold. Jag hade ingen lust att svara på dom massa frågorna jag viste att Bailey och Jo hade i bakfickan. Det var lättare att bara rymma bort, mesigare men lättare.

Jag stod utan för Harry's lägenhets dörr. Övervägde om jag skulle plinag på eller inte. Tänk om han tyckte jag var klängig, jag hade faktiskt ett eget hem, tänk om han skulle säga så. Min tankar avbröts av att någon ropade mitt namn.

- "Léa!" hörde jag Louis röst.

Jag vände mig om och mötte av två söta pojkar, Louis och Harry. Jag kände att mina känder blev rödare än vanligt. Här stod jag som en och annan tönt och viste varken ut eller in.

- "Oh, I ware just going to ring, on the bell" Harry gick fram till mig, la armen om min midja och kysste mig mitt på munnen.

- "Cute" sa Louis lite retsamt och lite irriterat "now, open the door". Han nickade mot dörren. Anledningen till att han var så otålig var att han hade två stora kassar med mat i handen.

Harry drog upp nycklen ur fickan på hans mörka jeans och öppnade dörren.

- "So what are you doing here?" frågade han. Å nej! Han ville inte ha mig här, jag var för klängig! Harry tyckte jag var jobbig som trodde att jag kunde bara komma och gå precis som jag ville utan att ringa och förvarna. Jag stammade fram några "eh" och tittade ner i marken. Harry måste ha sätt mitt ansikts uttryck och rättade sig genast.

- "I mean, I love to have you here but I thought you ware in school." Han la armarna om mig och höll mig i ett stadigt grepp. Han kysste mig innan jag han svara. Och som vanligt kunde vi inte nöja oss med bara en kyss. Vi stod bokstavligen och hånglade när Louis kom in i rummet och skrek "Euhh!". Inte ens Louis kunde förstöra för oss, hur irriterande han än var. När vi till slut släppte varnadra leéndes kunde jag svara.

- "I just couldn't deal with it Harry!" sa jag och satte mig i soffan. Han stod fortfarnade upp och gav mig en frågande blick.

- "Deal with what!?" frågade han förvånat. Varför kunde han inte bara fatta!? Varför kunde han inte bara ta mig i hans armar och viska att det löser sig!? Varför kunde han inte bara få allt att försvinna!? Varför hade jag blivit kär i en pojkband stjärna!?

- "This, everything! My name is on covers of gossip magazines. I stand as the "mysteri lady" and everybody hates me! Seiusly everybody, my seat beside my best friend sens three years, was taken! By a girl that we both hate! I don't know if I can deal with that, Harry I'm sorry"

Han tittade förskräkt på mig.

- "So" sa han, men hans röst lät inte som den brukar, inte lika glad mer som om han i vilken sekund som helst skulle kunna brista ut i gråt "You wanna break up?"

Jag hade inte tänkt på det. Att Harry och jag skulle göra slut. Jag ville bara få bort det här, hela hans kändis status. Men det gick ju inte, så att göra slut var den ända lösningen.

- "No, ofcourse I don't wanna, I just" jag skakade förtvivlat på huvudet. "I don't know."

Harry tog ett steg närmare mig. Hans armar la sig skyddande runt min midja. Han ena handtog upp mitt ansikte så jag kunde se på honom.

- "Don't worry Léa, it's gonna be okey" jag nickade långsamt "I promise"

Jag kysste honom sagta på läpparna och la sen huvudet på ans axel. Han hade sitt huvud i mitt hår och viskdade lungnande ord i mina öron. Jag kände mig stillad och i stället kom tröttheten över mig som en våg.

Min ögon mötte hans igen och det samma gjorde våra läppar. Vi kysstes och jag drog mig ur hans grepp.

- "I should probealy go, I'm really tired" Han drog mig in i hans famn igen.

- "Sleep here" viskade han i mitt öra. Det kittlades och jag var tvungen att skratta.

- "No I need to get home" sa jag lite mer bestämt "Louis probealy think it's annoying when I sleep here all the time"

Han tittade på mig som om det jag precis sagt var det dummaste han hade hört. Sen började han skratta.

- "Screw Louis" sa han "sleep in my bed" han kysste mig ännu en gång.

- "How tempting that even sounds I have to get home to my mother" jag såg hans besvikna ansikte "but I call you"

Han log, vi kysstet och sen var jag ute ur lägenheten.

- "Mom, I'm home" skrek jag, inget svar. Hon hade väll kanske däckat framför en docksåpa på kanal 5 igen. "hello"

Inget svar nu heller. Jag gick in i det halv sjaskiga köket och tog ett glas med juice. Det var då jag såg den tomma vodka flaskan brevid diskbänken. Hon drack, mycket. Men inte ens hon klarade en hel vodka flaska på en dag. Jag gick ut till vardagsrummet för att kolla till henne i soffan. Men hon låg inte där. Filten var undan tagen. Som om någon hade legat där och sedan gått upp utan att bädda. Brevid soffan stod ett bord. Det låg en askkopp där, med ungefär 10 fimpade cigaretter. Ett halv tomt glas stod också på bordet. Jag luktatade på det. En stark doft av alkohol fyllde min näsa och det stack till.

Jag kollade mammas sovrum också och mitt eget. Inget där heller och jag kände paniken rusa inom mig. Min hjärna spelade upp alla tänkbara senarier min mamma skulle kunna ha råkat utför. Tänk om socialen hade tagit henne, tänk om dom hade tvingat in henne på rehab. Tänk om någon av dom äckliga karlarna hade kidnappat henne. Mamma låste ju aldrig dörren, och om nu hade druckit skulle hon kunna vara ett så lätt byte. Eller tänk om hon hade fått för sig att åka och handla. Hon kanske hade cyklat om kull och låg avsvimmad i en buske med ett blodigt sår i huvudet. Mamma, lilla mamma. Fasst tänk om hon hade tagit bilen och körde nu full på en motorväg i 120! Jag kände huvdet snurra och pannan klibba. Jag kände smärtan i bröstet som jag alltid fick när jag var upprörd. Hon var inte hemma, hon låg inte på sin vanliga plats i soffan, hon var någon stans där ute. Någonstans på dom kalla gatorna där ute gick mamma, min mamma.

Det här kapitlet blev inte lika lång som dom andra, men ganska bra om jag får säga det själv! :)

Vi har ju inte få tagit så stor del i Léa's familj men nu börjar dramat!

Minst fem kommentarer, som vanligt!

Chocolatechip