Tidigare

Jag svängde in i en nu smalare gränd som ledde ut från huvudgränden, och började springa i panik och kunde höra hur männen följde efter mig.

Jag tog upp min mobil och slog in nummret.

- "Hallo" svarde en röst.

- "Harry, I need your help"

Sa jag med panik i rösten.

- "Who is this?" frågade han och lät lite bortkommen.

- "It's Léa" svarde jag och fortsatte springa.

Han harklade sig och verkade tycka det var lite pinsamt att han inte hade hört vem det var.

- "Oh, Léa" sa han glatt "why are you calling?"

- "I need your help" svarde jag och smög in bakom en container, där skulle jag nog kunna hålla mig onsynlig en liten stund.

- "With what?" frågade han och jag hörde oron i hans röst, han hade fattat att det var allvar "Were are you, Léa?"

- "I'm in a alley" viskade jag "right now I'm hiding behind containerized, Harry I'm really scared" sa jag panik slaget.

- "Who are you hiding from?" frågade hans stadiga röst "Léa, you have to tell me the details!"

- "It's two men" hela min kropp skakade "they whare chasing me, they whare after me"

- "Okey Léa, you are going to tell me exactly were you are" uppmanade han mig "do you remember what the street was called that you went on before?"

Jag hade ett svagt minne av att jag hade tittat på en skylt där namnet "Chester" fanns med men jag var inte säker.

- "Chester something, I don't really remember" svarde jag därför.

- "Chester Rd?" frågade han mig.

- "Yes, that's it!" svarade jag och kände mig inte lika skakig längre, att höra Harrys trygga stämma fick mig att kunna tänka klarare.

- "Okey, good" sa han "now discribe the surroundings, how does it look around you?"

Jag hade inte sett någonting innan med tanke på att gränden var kolsvart, men efter tag hade min ögon vant sig och jag kunde se vissa sillueter i mörkret.

-"Ehmm, okey so I'm sitting behind a containerized, right in front of me is a broken window associated to a closed store named, eh.

Jag kunde inte riktigt se på avstånd vad den lilla affären hette och att smyga närmare eller lysa med min mobil var alldeles riskabelt, jag var faktiskt förvånade att männen inte hade hittat mig än. Kanske hade dom stuntat i mig men jag kunde inte veta, kanske stog dom och lurade i något hörn i väntat på att jag naivt skulle tro att faran var över, så dom kunde göra sitt drag.

- "I can't really see it" svarde jag "but it lookes like the first letter is "c" and, oh, wait it's two words, the first start with an "c" and the second with an, eh, "s" I think.

- "Allright" sa han "I think I know were you are now so I'm comming to get you"

- "No!" utbrats jag "don't, we don't now, mabye they are armed, If they hurt you, it will be my fault"

- "So what are you going to do" sa han argt "you can't stay there, it's not safe at all!"

- "Mabye" viskade jag eftersom jag tycktes höra ett ljud som lät som fotsteg, bara dom inte hittar mig tänkte jag för mig själv "I can come to your place?"

- "You don't were I live" kontrade han.

- "Well you said you now were I'm, so discribe the way too your house" föreslog jag

- "No, that's to risky, what if they see you" protesterade han

- "I've been sitting here for a half hour, they are probyally gone by now" sa jag och försökte lunga honom, problemet var bara att jag inte var helt säker heller. Men jag visste att jag inte kunde sitta här och vänta och att Harry hämtade mig kunde vara farligt. Jag hade inget val.

- "Okey" han gav med sig "but we'r going to talk in the phone all the time"

- "Sure" svarde jag

- "Okey" började han "just walk straight ahead un till you get to an apartment house"

- "A red one?" frågade jag

- "Yes, exactly" sa han "then turn left and just go stright"

- "Okey" sa jag lite nervöst, jag hade hört fotsteg som kom närmare. "Eh Harry" sa jag i panik.

Inget svar. Jag tittade på telefonen. Död. Fan.

Jag började gå snabbare i den riktning han hade sagt.

Plötslig hörde jag någon bakom mig, en man.

Han kom allt närmare och plötsligt slöts hans armar omkring mig i ett hårt grepp.

- "Let go of me" skrek jag och försökte slita mig loss, men det var omöjligt. Han höll mig i ett järngrepp

- "Stop it" sa jag försökte sparka honom i skrevet men han höll sig smidigt undan.

Han tog sin hand runt min käke så att jag inte kunde stänga munnen.

- "Were are you think you'r going, beautiful" viskade han med en snäll, sliskig röst.

Det skrämde vettet ur mig. Jag lutade huvudet fram för att med all kraft kunna skalla han med bak huvudet.

Han svor och släppte greppet om mig.

Jag sprang, jag sprang för allt jag var värd, jag kunde inte höra honom komma efter mig men han inte vända mig om för att titta.

Plötsligt såg jag en manlig gestalt stå vid en lägenhets port några meter framför mig.

"Oh nej" tänkte jag "inte en till"

- "Léa" hörde jag gestalten ropa.

Harry. Skuggan vid dörren var Harry.

Jag kände rädslan rinna av mig som vatten.

Jag behövde inte springa mer. Min trygghet stog rakt framför mig.

Jag sprang emot honom och slängde mig i hanns famn.

Blir ingen bild till eftersom Léa befinner sig på ungefär samma ställe i det här kapitlelt som i förra, vilket betyder att det skulle bli ungefär samma bilder.

Hoppas det är okej! :)

Chocolatechip