Plötsligt såg jag en manlig gestalt stå vid en lägenhets port några meter framför mig.

"Oh nej" tänkte jag "inte en till"

- "Léa" hörde jag gestalten ropa.

Harry. Skuggan vid dörren var Harry.

Jag kände rädslan rinna av mig som vatten.

Jag behövde inte springa mer. Min trygghet stog rakt framför mig.

Jag sprang emot honom och slängde mig i hanns famn.

Jag smuttade på teet. Det var min andra kopp, men jag älskade när värmen av drycken spred sig i kroppen.

Ännu en gång gav jag den vita klockan på väggen en blick, och ännu en gång, visade den tjugo över nio.

Han hade lämnat lägenheten för exakt 22 minuter sedan. Jag tittade på Louis, hans rumskamrat som han helt glömmt bort att berätta om, som satt i soffan mitt emot mig med huvudet sänkt mot mobilen. Messade sin flickvän anotg jag efter han gång på gång log ett sånt där speciellt leénde som bara förälskade personer kunde förmå, mot skärmen. Han var inte så asocial som han låter utan hade försökt föra en normal konversation med mig, bara det att jag inte var så villig att hjälpa till.

Jag tyckte inte han var jobbig eller så, nej han var nog riktigt trevlig, bara det att efter allt som hade hänt

så var jag inte så sugen på småprat.
Plötslig hördes ett skrammel vid dörren, det lät som ett lås som öppnades så både jag och Louis vände våra huvuden mot hallen. Harry stog böjd och knöt upp hans skor och hans perfekta lockar hängde framför ansiktet. I handen hade han en plast påse.

- "Here you go!" sa han och räckte över mig påsen som var fylld med varma, förmodligen nybakta, frallor.
- "Oh" sa jag en aning förvånad, men också smickrad över det faktum att han hade köpt bullar åt mig. "Thanks, but you souldn't have, I'm very happy with just a cup of tea" jag tog upp koppen lite för att visa.
- "So" sa han och gav mig ett retsamt flin, "you say you don't want the buns?" 
Han drog med handen på soffans ryggstöd och tittade ner på mig
- "Well" började jag och bet mig i läppen "now that you bought them and all, I suggest we eat them up"
Jag tittade på honom, han flinade mot mig och jag kunde inte låta bli att skratta till. Han började gå ut i köket med mig, inlindad i en filt, tätt efter.

- "Louuu!" ropade han från köket "are you comming, there's tea and buns with jam here!"

Han ropade efter Louis som fortfarande satt med sin iPhone i soffan

- "Yeah" svarade han "just a sec"

Harry tittade på mig sammtidigt som han skor upp bullarna. Han log ett charmigt leénde som av någon andledning fick mina ben att vikas sig under mig. Jag tittade ner i golvet av förlägenhet men kikade upp under mitt hår. Han log fortfarande mot mig och jag flinade stort tillbaka.

- "It's his girlfriend" sa han ursäktande och gick tillbaka till att skära upp bullarna. Det var totalt sex stycken, två till varje.

- "What!?" jag hade faktiskt ingen aning om vem han pratade om, vems flickvän?

- "That he's texting, Louis" han nickade mot vardagsrummet och verkade lite förvånade över hur bortkommen jag var. "They been togheter for a while, I actually think he loves her." Han tittade med tomm blick ut genom fönstret, som han han längtade, kanske efter kärlek. Det gjorde i alla fall jag.

- "Oh, right, ofcourse" sa jag lite generad över det faktum att hans leénde fick mig att helt tappa fattning om omvärlden. Det var som om alla bekymmer skulle lösa sig, ingenting var omöjligt. Vad dum jag var! Jag hade endast känt pojken i en halv dag, jag kunde inte redan fallit för honom, inte ens lite. Fasst varför var det då precis det jag hade gjort.

- "I'm just going to change to my OnePiece" sa han och började gå mot sitt sovrum. Jag hade fått låna en t-shirt med ett Ramones tryck på, men jag hade fortfarande chinos på mig.
- "Do you wanna barrow my other, the blue one?" han tittade på mig sammtidigt som han tog av sig tröja.

Jag kunde inte låta bli att stirra bara överkropp.

- "You like me better topless?" skrattade han och tittade på mig.

Oj, vad pinsamt! Han hade sett hur mycket jag stirrade på honom. Nu skulle det passa bra med en flörtig kommentar, men jag fattade inte, jag kunde inte vara mot Harry som jag var med andra killar, det gick liksom inte.

Jag tappade nästan talförmågan när han log mot mig, jag blev bara generad när han väldigt uppenbart flörtade med mig och hans bara närhet fick mig att känna mig helt borta!

- "Ehm eh" stammade jag fram, "yes" jag fattade inte att det hade kommit från min mun, jag hade nyss sagt att jag gillade Harry bättre utan tröja!

- "Haha" skrattade han, men sen närmade han sig mitt ansikte tills våra läppar var bara några centimeter ifrån varandra "mabey, I like you better topless too". Jag flinade och det gjorde han med.

Han böjde sig ner för att möta mina läppar. Jag drog ett djupt andetag, och kysste honom.

Först var det bara en vanlig kyss men sen började den bli intensivare. Harry höll sina händer runt mina höfter och tryckte mig närmare, hans händer började leta sig upp och ner på min rygg. Jag trasslade in mig i Harrys lockar och drog in lukten av honom. Våra tungor möttes och våra läppar foramde sig efter varandra, han smakade sött i munnen, som hallon eller jordgubb.

Någon harklade sig. Louis. Han var påväg mot sovrummet.

- "Hey guys, were did you" han stannade i dörr öppningen med huvudet sänkt mot mobilen så han såg inte vad vi höll på med, han tiittade upp sammtidigt som han sa "go"

Han tittade på oss.

- "Oh" sa han och gick men jag kunde nästan höra hur han log.

Vi kysste en sista gång och släppte sen varandra.

Harry hade kvar sina händer runt min höft och jag mina i hans hår. Vi tittade bara på varandra och log. Jag kände, för första gången på ett år, lycklig.

- "So" böjade han "You wanna barrow that OnePiece"