- "Oh" sa han och gick men jag kunde nästan höra hur han log.

Vi kysste en sista gång och släppte sen varandra.

Harry hade kvar sina händer runt min höft och jag mina i hans hår. Vi tittade bara på varandra och log. Jag kände, för första gången på ett år, lycklig.

- "So" började han "You wanna barrow that OnePiece"

Vi satt i köket alla tre, skrattade, pratade och åt. Jag hade lånat ett par gråa mjukisbyxor av Harry, då jag hade tackat nej till en OnePiece eftersom jag hade en rätt allvarlig klastrofobi. Först hade han gapskrattat när jag förklarade mig, sen hade han insett att jag var seriös. Då hade han tittat lite förläget i golver och sagt tyst "Oh".

- "Oh my god" sa jag plötsligt när jag tittade på klockan "I have school tomorrow". Klockan var halv tolv. "And it takes a while to get home."

- "So stay" sa Harry och tittade på mig som hade rest sig upp.

Jag stannade till mitt i en rörelse.

- "Stay" sa jag chockat "as in sleep over" jag tittade på honom med uppspärrade ögon.

- "Yeah" sa han alldeles lungt "why not, you can sleep in our gest room or any were else, if you want.

Flörtade han med mig? Jag var verkligen förvånad, Harry hade bett mig att sova över i deras gästrum, eller någon annan stans, vilket jag antog var brevid han i hans säng! Jag vet inte varför, men det skrämde mig. Det var inte så att Harry skrämde mig, men tanken på att sova brevid honom. Jag fattade inte! Vad var det med Harry? Varför var jag så annorlunda mot honom än mot andra pojkar? Det var som om han tog fram den ritkiga Léa ur mig, den som försvann för tre år sedan, när vi flyttade. För nej, jag hade inte alltid varit så äckligt slampig. Jag hade varit en bonnflicka som älskade djur, miljön, foto och levde för musiken. Men hon var liksom kvar i Frankrike. I alla fall så tänkte jag över på att stanna här, med Louis och Harry. Det var faktiskt smartare att stanna, eftersom min skola låg några kvarter bort och det var rätt långt hem.

- "Ehmm" sa jag tvekande "is that really okey?" "I mean I owe you guys a lot"

- "Léa" sa han allvarligt "you don't owe us anyting, okey?" Han tittade strängt på mig.

Jo det var jag. Dom hade räddat mig, lånat ut kläder till mig, lånat mig telefon, inte för att jag hade någon att ringa, dom hade helt enkelt varit för snälla. Och sen så hade jag ju kysst Harry.

- "Yes, I am" sa jag i protest "and don't say the different"

- "Comon" sa han nu istället, bädjande "for me, please" med valp ögon tittade han på mig och, såklart, smälte jag.

- "Okey fine! sa jag tillslut "but I'm going to have an alarm at 06:50 a.m, just so you now"

- "It's cool" sa han bara och ryckte på axlarna.
Och då slog det mig, skulle inte dom ha skola imorgon också?
Fasst jag visste ju inte hur gammla dom var, men Harry såg i alla fall inte ut att ha gått ut High school.
- "But, don't you have school tomorrow also?"
- "No.." började Louis men Harry gav honom en blick som sa något i stil med "jag har inte berättat än"
- "I'm in a private school" förklarde Harry "so it's a little bit different rules, and Lou doesn't go to school at all"
Det var något han inte ville avslöja det kunde jag se i hans ansikte. Jag tittade på klockan igen, 5 i 12.
- "Okey" sa jag tveksamt "never mind, but shouldn't we, or I go to bed now.
- "Ofcourse" sa han.
Vi gick in i hans sovrum och han tog fram ett par blå randiga pyjamas byxor och en mörkröd, slät t-shirt.
Han la klädhögen på sängen och gick ut så jag skulle kunna byta om ifred.
Jag knäppte upp byxorna och drog av dom, jag satte på mig pyjamas byxorna sammtidigt som jag tänkte. Det var något Harry inte ville berätta för mig, jag drog tröjan över huvudet, något om skolan. Plötsligt avbröts mina funderingar av att någon öppnade dörren. Harry. Han tittade på mig men han blick fatsnade över min  svarta Bh som var lånad av Miranda.
Jag stog bara stilla tills jag insåg att jag inte hade tröjan på mig längre. Jag la snabbt armarna i kors över brösten.
Harry skade på huvudet, liksom för att väcka sig själv ur förstelningen.
- "I just thought that you wanted to barrow a toothbrush" han verkade inte alls genarad utan tittade mig rakt in i ögonen, faktum var att det var inte jag heller.
- "Thanks" sa jag ärligt och log mot honom "for everything"
- "No problems" han log tillbaka, det blev tyst tills han avbröt "I'm leaving"
- "No" sa jag, förförar experten Léa var tillbaka "stay"
- "Ehm" han verkade tycka att hela sitiuationen var konstig "you're sure? Don't you need some privecy?"
- "It's no worries" sa jag lättsamt
Jag vände mig med ryggen mot honom för att knäppa upp Bh:n, men jag kunde inte nå spännet.
- "Can you give me a hand with this?" jag tog undan håret från nacken och la det på sidan.
- "Ehmm" stammade han nervöst "sure"
Han gick upp ur fotöljen och gick fram till mig. Han lena händer rörde min bara hud och det for en stöt geneom hela min kropp. Stämmningen var laddad, det var något elektriskt i luften och jag kände hur jag skakde inombords. Plötsligt stelnade Harry till. Jag vände mig sakta om för att möta hans blick. Han såg mig djupt in i ögonen och plötsligt kända jag hans perfekta läppar pressas mot mina. Hans händer kramade om min midja och drog mig närmare. Jag hann först inte reagera men sen tog jag mina händer i hans hår och besvarde kyssen. Han kysste mig desprat och när våra tungor möttes kände jag mig alldeles snurrig. Plötsligt stönade han till och puttade mig varsamt i från honom, ändå kändes det som ett hugg i hjärtat. Jag tittade på hans ansiktet, det såg sammanbittet ut. Han böjde sig ner och viskade i mitt öra "I can't", sen gick han ut ur rummet. Jag stog kvar, som ett levande frågetecken. Hade jag gjort något fel? Ville han egentligen inte? Men varför hade han då kysst mig? Hur jag än fnulade och funderade kunde jag inte komma på vad jag hade gjort för fel. Varför hade Harry stötit bort mig, vad var det han inte kunde?
På skakiga ben och dunkande huvud gick jag till gästrummet som låg intill Louis sovrum.
Jag slängde mig på sängen. Jag trodde gråten var nära, men som så många andra gånger stannade den som en klump i halsen. Jag grät innombords, och det var mycket värre.

Det här kapitlet skulle egenkligen kommit ut igår, men eftersom min kära far av "misstag" drog ut fel propp stängdes hela datan av. Det orsakade att slutet av kapitlet och bilden till försvann. Men i alla fall, HÄR HAR NI DET!
Enjoy! Och glömm inte att lämna en liten kommentar, det gör mig så glad!

Chocolatechip   

Hej!

Jag har länge funderat och jag undrar om ni tycker att jag ska döpa kapitlena?

Är det viktigt för er så gör jag det gärna, men endel kanske tycker det är en dålig idé.

Lämna en kommentar!

Chocolatechip