Min mobil surrade jag tittade urvakte upp fårn sängen och sträckte mig efter mobilen. Sms från Bailey.

"OMFG!!!! WHY HAVENT U TOLD ME U WERE DATING HARRY STYLES!?!?!?!? U BIATCH!! LOVE U!! xx CALL ME MABEY!?!?!? WE NEED TO TALK!!!!!

Jag tog ut lurarna från öronen och gick med tunga steg över skolgården till huvudentrén. Jag kunde inte skymta någon i dom kalla korridorerna, förmodligen för att jag var tjugo minuter sen och alla var på lektion. Det var skönt att vara ensam, först hade jag tänkt skippa skolan helt men Harry övertalad mig. "It will just be warser if you push it up" hade han sagt. Med hade ungefär menat att folk börjar prata om jag inten dyker upp dagen efter mitt namn hade varit en överskrift på många skvaller tidningar. "17 year old pop idol, Harry seen with a mysteri woman" "Léa Delmas, 21 has taken our gorgeuse boy!" Det var bilder på mig och Harry som lämnar resturangen, mig och Harry som hållar handen och mig och Harry som kysser varandra mitt på Londons gråa gator i dimman. "Is Harry in love? " Who is she?".

Och eftersom Bailey var en stor enusiamsm över skvaller tidningar hade hon såklart också sett de. Och sms:at om det för förmodlingen hela hennes kontakt lista.

Alla skulle stirra på mig idag, viska om mig. "Why did Harry choose her?" "She such a slut".

Och värsta var att dom hade rätt. Varför var Harry med mig? Jag att så många gånger försökt komma på vad jag gjort som förkänade honom och jag kom alltid fram till samma plågsamma svar, inget.

Jag gick in i salen där Mr. Barton var i full gång med att förklara orsaken till andra världskrigets rasism. Alla blicka drogs till mig när jag klev in i klassrumet med huvudet nedsänkt. Jag var som en magnet, en blickmagnet.

- "Sorry for being late" sa jag och tittade på Mr. Barton. Han nickade kort vilket ungerfär betydde att jag skulle få hämta min kvarsittnings lapp senare.

Min vanliga plats brevid Bailey var upptagen, av Hermione. Hon hade alltid hatat mig, av en anledning som jag inte visste om. Men jag antog att det var för att hon kom på mig ligga med hennes dåvarande pojkvän på en hemmafest. Fast Hermione hade alltid hatat mig. Ho hade till och med skapat en grupp emot mig. Eller, ja, allt jag gjorde. Hon hade döpt den till "rätta vägen". Dom hade föreläsningar i cafeterian varje onsdag. "Rätta vägen" handlade i princip om att våga säga nej till alkohol, droger och sex före äktenskap. En sak som Hermione höll fast beslutet vid. Och eftersom Bailey var ungefär likadan som jag hade hon också alltid hatat Hermione, tills nu antog jag. Den ända lediga platsen var brevid Harold längst bak i klassrummet. Harold hade långt håt uppsatt i eh hästsvans och luktade alltid leverpastej. A i alla ämnen hade han också men inga vänner. Inte några i klassen i alla fall. Kanske några från hans egenstarade schackklubb men det var nog allt.

"Det är lugnt" tänkte jag för mig själv "Jag går hem efter den här lektionen.

Och så blev det. Efter lektionens slut hade jag varit först ut ur klassrummet, trots min plats vid Harold. Jag hade ingen lust att svara på dom massa frågorna jag viste att Bailey och Jo hade i bakfickan. Det var lättare att bara rymma bort, mesigare men lättare.

Jag stod utan för Harry's lägenhets dörr. Övervägde om jag skulle plinag på eller inte. Tänk om han tyckte jag var klängig, jag hade faktiskt ett eget hem, tänk om han skulle säga så. Min tankar avbröts av att någon ropade mitt namn.

- "Léa!" hörde jag Louis röst.

Jag vände mig om och mötte av två söta pojkar, Louis och Harry. Jag kände att mina känder blev rödare än vanligt. Här stod jag som en och annan tönt och viste varken ut eller in.

- "Oh, I ware just going to ring, on the bell" Harry gick fram till mig, la armen om min midja och kysste mig mitt på munnen.

- "Cute" sa Louis lite retsamt och lite irriterat "now, open the door". Han nickade mot dörren. Anledningen till att han var så otålig var att han hade två stora kassar med mat i handen.

Harry drog upp nycklen ur fickan på hans mörka jeans och öppnade dörren.

- "So what are you doing here?" frågade han. Å nej! Han ville inte ha mig här, jag var för klängig! Harry tyckte jag var jobbig som trodde att jag kunde bara komma och gå precis som jag ville utan att ringa och förvarna. Jag stammade fram några "eh" och tittade ner i marken. Harry måste ha sätt mitt ansikts uttryck och rättade sig genast.

- "I mean, I love to have you here but I thought you ware in school." Han la armarna om mig och höll mig i ett stadigt grepp. Han kysste mig innan jag han svara. Och som vanligt kunde vi inte nöja oss med bara en kyss. Vi stod bokstavligen och hånglade när Louis kom in i rummet och skrek "Euhh!". Inte ens Louis kunde förstöra för oss, hur irriterande han än var. När vi till slut släppte varnadra leéndes kunde jag svara.

- "I just couldn't deal with it Harry!" sa jag och satte mig i soffan. Han stod fortfarnade upp och gav mig en frågande blick.

- "Deal with what!?" frågade han förvånat. Varför kunde han inte bara fatta!? Varför kunde han inte bara ta mig i hans armar och viska att det löser sig!? Varför kunde han inte bara få allt att försvinna!? Varför hade jag blivit kär i en pojkband stjärna!?

- "This, everything! My name is on covers of gossip magazines. I stand as the "mysteri lady" and everybody hates me! Seiusly everybody, my seat beside my best friend sens three years, was taken! By a girl that we both hate! I don't know if I can deal with that, Harry I'm sorry"

Han tittade förskräkt på mig.

- "So" sa han, men hans röst lät inte som den brukar, inte lika glad mer som om han i vilken sekund som helst skulle kunna brista ut i gråt "You wanna break up?"

Jag hade inte tänkt på det. Att Harry och jag skulle göra slut. Jag ville bara få bort det här, hela hans kändis status. Men det gick ju inte, så att göra slut var den ända lösningen.

- "No, ofcourse I don't wanna, I just" jag skakade förtvivlat på huvudet. "I don't know."

Harry tog ett steg närmare mig. Hans armar la sig skyddande runt min midja. Han ena handtog upp mitt ansikte så jag kunde se på honom.

- "Don't worry Léa, it's gonna be okey" jag nickade långsamt "I promise"

Jag kysste honom sagta på läpparna och la sen huvudet på ans axel. Han hade sitt huvud i mitt hår och viskdade lungnande ord i mina öron. Jag kände mig stillad och i stället kom tröttheten över mig som en våg.

Min ögon mötte hans igen och det samma gjorde våra läppar. Vi kysstes och jag drog mig ur hans grepp.

- "I should probealy go, I'm really tired" Han drog mig in i hans famn igen.

- "Sleep here" viskade han i mitt öra. Det kittlades och jag var tvungen att skratta.

- "No I need to get home" sa jag lite mer bestämt "Louis probealy think it's annoying when I sleep here all the time"

Han tittade på mig som om det jag precis sagt var det dummaste han hade hört. Sen började han skratta.

- "Screw Louis" sa han "sleep in my bed" han kysste mig ännu en gång.

- "How tempting that even sounds I have to get home to my mother" jag såg hans besvikna ansikte "but I call you"

Han log, vi kysstet och sen var jag ute ur lägenheten.

- "Mom, I'm home" skrek jag, inget svar. Hon hade väll kanske däckat framför en docksåpa på kanal 5 igen. "hello"

Inget svar nu heller. Jag gick in i det halv sjaskiga köket och tog ett glas med juice. Det var då jag såg den tomma vodka flaskan brevid diskbänken. Hon drack, mycket. Men inte ens hon klarade en hel vodka flaska på en dag. Jag gick ut till vardagsrummet för att kolla till henne i soffan. Men hon låg inte där. Filten var undan tagen. Som om någon hade legat där och sedan gått upp utan att bädda. Brevid soffan stod ett bord. Det låg en askkopp där, med ungefär 10 fimpade cigaretter. Ett halv tomt glas stod också på bordet. Jag luktatade på det. En stark doft av alkohol fyllde min näsa och det stack till.

Jag kollade mammas sovrum också och mitt eget. Inget där heller och jag kände paniken rusa inom mig. Min hjärna spelade upp alla tänkbara senarier min mamma skulle kunna ha råkat utför. Tänk om socialen hade tagit henne, tänk om dom hade tvingat in henne på rehab. Tänk om någon av dom äckliga karlarna hade kidnappat henne. Mamma låste ju aldrig dörren, och om nu hade druckit skulle hon kunna vara ett så lätt byte. Eller tänk om hon hade fått för sig att åka och handla. Hon kanske hade cyklat om kull och låg avsvimmad i en buske med ett blodigt sår i huvudet. Mamma, lilla mamma. Fasst tänk om hon hade tagit bilen och körde nu full på en motorväg i 120! Jag kände huvdet snurra och pannan klibba. Jag kände smärtan i bröstet som jag alltid fick när jag var upprörd. Hon var inte hemma, hon låg inte på sin vanliga plats i soffan, hon var någon stans där ute. Någonstans på dom kalla gatorna där ute gick mamma, min mamma.

Det här kapitlet blev inte lika lång som dom andra, men ganska bra om jag får säga det själv! :)

Vi har ju inte få tagit så stor del i Léa's familj men nu börjar dramat!

Minst fem kommentarer, som vanligt!

Chocolatechip   

Hej allihopa* läsare! :)

Jag skulle tycka det var roligt att få veta hur ni fick reda på min blogg! Kanske via någon kompis eller kanske Facebook?

Skullle vara kul om ni lämnade en liten kommentar hur ni nådde fram till just min novell! :)

*ett intärnt skämt, bry er inte om det! Jag vet att man inte skriver "allihopa läsare"

Chocolatechip   

- "Oh" var allt jag svarade och hoppade ur bilen. Vi gick upp en massa trappor för att komma till inspelnings platsen.

plötslig stannade Harry och öppnade en dörr. Vi möttes av tre killar som alla kom fram och presenterade sig. Liam, den med stora bruna valp ögon och köttbulle näsa. Zayn, han som såg lite utlänsk ut, påminde lite Ahmad. Louis, som jag redan visste vem det var. Men plötslig när jag tittade upp såg jag en blond pojke påväg mot oss. Han tittade plötslig upp. Jag drog häftigt efter andan. "Jesus" hörde jag honom mumla.

Allas blickar var riktade mot mig och Niall. Men jag hade bara ögon för honom. Han blonda hår som en gång i tiden faktiskt varit brunt, han mun där min första kyss begåtts, men mest av allt hans ögon. Hans ögon så var lika blåa som havet i Franska riveäran. Dom ögonen hade alltid varit en trygghet för mig, en säker plats.

- "Eh, eh Nia, a Naill" var allt jag stammade fram innan jag sprang emot honom och slängde mina armar kring hans hals. Han armar slöts sig runt min rygg och hans mun viskade i mitt öra

- "Léa" sa han på irländska. Jag hade alltid älskat hur han uttalade mitt namn. Jag skrattade av lycka och borrde mitt ansikte djupare ner i hans axel. Jag drog in hans doft och suckade av glädje. Niall. Jag älskade Niall.

Plötsligt hördes en harkling och jag och Niall gick sakta ifrån varandra. Som om i trans hade det känts som om det var bara vi två i hela världen. Oss mot världen. Men vi hade haft fyra nyfikna killarna som iaktagit hela händelsen.

Niall puttade ifrån mig en aning eftersom mina armar inte vill släppa honom. 

Åtta ögon stirrade förvånat på oss och jag insåg att det här skulle behöva en ordentlig förklaring.

- "You know each other?" frågade Zayn förvånat. Harry höll sig i bakrunden och verkade lite bortkommen. Jag insåg vad jag höll på med, jag hade rusat fram till en av hans bästa vännar och slängt armarna kring honom. Klart att han var svartsjuk, det var ju med han jag höll ihop med. Han visste ju inte att jag och Niall hade varit brevkompisar ett bra tag för 4 år sedan. Att vi sen hade blivit bästa kompisar och haft hemliga lekar i skogen. Att vi hade delat vår första kyss i en trä koja på ett läger i dom Irländska skogarna. Att vi hade varit varandras första bästa vänner och första kärlek. Det visste ju inte Harry.

- "Yes, we do" svarade Niall lite halvstolt efter ett tag. Jag släppte Niall och försökte söka ögonkontakt med Harry, men han vek undan. Han stod lite bakom i gruppen och betracktade mitt och Naills kärvänliga möte.

- "How?!" frågade Louis och tog ett bett av äpplet i hans hand.

Niall drog hela historien för dom, hur vi hade träffats, hur nära vi hade varit och hur vi sakta glidigt i från varandra.

Jag gick bort lite för att leta efter Harry. Han sågs inte längre till i närheten. Jag letade i en liten vrå vid toaletterna. Och där stod han lutad mot vägen med en sur min i golvet. Han var medveten om min närvaro men vägrade titta upp och möta min blick.

- "Harry, I'm sorry" viskade jag och la handen på hans korsade armar. Han stod tyst en lång stund men tillslut möttes våra ögon. Han tittade tomt in i mina. Det var en besvikelse i hans blick. Han var inte arg bara besviken. Det högg till i hjärtat när jag såg hans tomma blick.

- "Why?" mumlade han "why are you sorry?" Jag drog förvånat bort handen från hans armar, spärrade upp ögonen en aning.

- "I, I, mean, eh, this?" fick jag fram tillslut "I'm sorry I did what I did"

Han skrattade till lite. Han drog mig nära honom. Jag la mina händer på hans bröst korg. Han pillade med en av min hårslingor som åkt ner från den höga tofsen på huvud. Sen skrattade han igen.

- "I just wonder why you didn't tell me" sa han tillslut och släppte mitt hår. Han såg mig djupt in i ögonen. Jag blev som förlamad, förstelnad. Hans blick tittade så intensivt på mig att jag glömde bort att andas. Han förtrollade mig som om jag drunknade i hans ögon. Utom hjälp, utom räddning. Jag hundre procent säker att inget skulle kunna väcka mig ur min förstelning. Utom möjligen Harry's.

- "I didn't know.." var allt jag han säga innan vi möttes i en kyss. Men längre än så han vi inte för jag puttade ifrån honom varsamt. Han tittade förvånat på mig och skulle precis kyssa mig igen när jag avbröt.

- "So you're not mad because of me and Niall?" 

- "No" var allt han svarade och böjde sig sedan ner för ännu en gång möta mina läppar. Jag vek undan med huvudet. Vad konstigt Harry betädde sig. Först går han i väg för att sura men sen är han tydligen inte alls sur längre och det verkar som om det ända han vill är att stoppa tungan i min mun, Vilket jag gång på gång försökte undvika.

- "But why?!" sa jag forfarande med händerna på hans bröstkorg i ett försök att hålla våra munnar isär. För hur irriterad eller arg jag än var på honom, älskade jag hans kyssar. "You walked away when Niall and I met, waren't you mad?"

Han suckade en aning och gick ifrån mig. Han verkade tycka att min utfrågning var ytterst irriternade.

- "Well first I was jealous, when I saw how much you and Niall love each other" Jag tittade skamset ner i marken och han fortsatte "You could see it in you eyes, how much he means to you, how much you love him" Han tittade på mig och sökte ögonkontakt.

- "But I'm fine with that Léa" sa han och först då vågade jag titta upp. "As longs a you don't kiss him or something like that" Det sista sa han lite mindre seriöst men jag kunde höra en skymt av allvar i hans röst.

- "Good" sa jag och våra läppar möttes.

- "I can't breath!" skrek jag mellan skrattatackerna. Niall skrattade också ljudligt. Ända tills ett medelålders par tittade ogillande på oss. Jag tystnade tvärt och tittade på Harry's ansikte mitt emot mig. Han bara log. Vi satt på Nandos, alla sex. Vi hade gått hit efter studion,vilket Niall hade verkat väldigt extalderad över. Inte för att jag var särskilt förvånad. Han hade alltid varit en stor matfantast. Jag hade haft jätte kul med killarna och som avslutning hade vi alla sjungit "What makes you beautiful". Jag hade fått ta Harry's solon. Han hade nickat uppmuntrande mot mig och efter åt hade Liam sagt "Léa, you have an amazing voice!" "Thanks" hade jag enkelt svarat. Jag sög på att ta emot komplimanger.

- "So we're free tonight" sa Louis plötsligt "and we thought about going out, wanna join?" Han tittade på mig. Jag tittade osäkert på Harry som tittade ner i bordet och verkade lite besviken.

- "I'm only sixteen" svarade jag, fortfarande med ögonen fastklistrade på Harry "and I think I wanna spend the night with Harry" Hans ansikte sken upp som en sol och han såg på mig. Jag log mot honom.

- "So what did you thought of doing?" frågade Niall retsamt. Alla kring bordet skrattade, inklusive jag. Harry verkade mest lite besvärad.

- "I don't really know" svarade jag. Alla skrattade lite och sen kom servitrisen för att ta våra gamla tallrikar.

När vi kom ut från resturangen höll Harry mig i handen. Det kändes konstigt men ändå, skönt. Vi möttes av en hel grupp med tånors tjejer. "Oh my god Harry, I'm your biggest fan!" sa någon "Can we take a picture?" frågade en annan.

Jag fattade ingenting tills det gick upp för mig, det här var killarnas fans. Dom som hade kollat igenom Twitter sätt att killarna skulle hänga här och sprungit för chansen att få en bild eller en atograf eller bara röra vid dom. Alla killarna skrev gärna autografer och tog bilder. Jag bara stod där som ett fån. Tills en blond tjej, ganska kort tjej med bruna ögon kom fram till mig.

- "Who are you?" frågade hon rakt på sak. Jag tittade chockat på henne innan jag kom på att svara.

- "Eh I'm Léa Delmas" jag jag osäkert.

- "Are you dating Harry?" frågade hon. Jag tittade förvånat på henne och försökte sen titta ut genom folkhavet i hopp om att möta Harrys ögon. Vad skulle man svara på en sån fråga? Dejtade jag Harry? Vi hade ju i och för sig kysst och så och faktiskt varit på en riktig date tillsammans, men sa man en sådan sak till et fan. Jag hade hört hur mycket hat Selena Gomez fick av Justin Bibier's fans, men vad skulle jag säga. Tänk om Harry villa att jag skulle berätta. Tänk om han blev sårad om jag förnekade.

Plötsligt kände jag någon dyka upp brevid mig, en hand som tog tag i min. Harry. Jag tittade upp och mötte hans leénde ansikte.

- "Come on!" sa han och drog mig med ut på gatorna.

När vi var undan alla fans sa killarna att dom skulle gå. Liam skulle tydligen hem till sin flickvän, Danielle.

Harry och jag forsatte att gå Londons gator, hand i hand. Då och då stannade vi upp för att kyssas. Men plötslig stanade Harry. Jag såg frågande på honom.

- "So what do you wanna do?" frågade han "can we go to your place?" Jag stannade upp ett ögonblick. Jag hade nästan aldrig tagit hem någon till min mamma och vår lägenhet. Dom flesta visste hur vi hade det och undvek därför att vi skulle hänga hoss mig. Harry visste också och ändå vill han.

- "I don't know Harry" sa jag osäkert och fortsatte gå "mabey my mum's home and I don't know how she will react on us" sa jag och nickade lite mot våra sammanflätade fingrar.

- "Come on, I wanna meet her" bädjande han.

- "Yes, you will" sa jag ärligt "but just, not tonight!" Jag ställde mig mitt emot honom och kysste han läppar.

- "Fine, we're going to my place" gav han med sig till slut och vi styrde stegen mot Harry och Louis lägenhet.

Harry stoppade nycklen i låset, vred om och öppnade dörren. Han ställde sig på sidan och gestikulerade med armen in i lägenheten.

- "Lady's fist" sa han och flinade. Jag bet mig i läppen.

- "Is that a trick so you can check out my bum?" frågade jag honom flörtigt. Han fortsatte bara flina och gick in i lägenheten. Jag tog av mig jackan och precis när jag hade fått av mig högerskon slöts sig ett par armar om mig bak ifrån. Jag vände mig om och möttes av Harry's läppar. Han tryckte mig mot väggen och hans kalla fingrar slank in under min tröja. Det isade till men efter ett tag had jag vant mig. Han lyfte plötslig upp mig och mina ben lindades kring hans rygg. Han bar mig in i vardags rummet medans vi forsatte kyssas. Han la mig ner i sovan mid sig själv ovan på. Vi låg där ett tag och bara kysstes. Han tunga i min mun, hans händer på min kropp, hans närhet, hans andetag, hans hjärtslag, hans doft, jag älskade det. Efter ett tag stnnade vi upp. Tog en paus och bara tittade på varandra. Vi behöve inte ha läppar mot läppar för att jag skulle känna mig alldeles upprymd. Plötsligt reste han sig upp och jag gjorde det samma. Vi stod panna mot panna och plötaligt avbröt jag ögonblicket.

- "Do you have a guitar?" frågade jag honom. Han tittade underligt på mig.

- "Yeah in my bedroom" sa han "but why?"

- "Just wait a sec!" sa jag retsamt. Jag sprang in i hans sovrum och tog den bruna gitarren som stod lutad mot väggen.

Jag satte fingrarna på dom rätt akorden tog ett djupt andetag och gick ut till Harry.

"Well, you done done me and you bet I felt it I tried to be chill but you're so hot that I melted I fell right trough the craks, and I'm trying do get back"

Han låg i soffan och flinade mot mig. Jag tog akord efter akord och hans leénde blev bara större.  "Before the cool done run out I'll be giving it my besttest and nothing's going to stop me but divine intervention". Jag gick emot honom med gitarren i handen forfarnade sjungandes. Han ställde sig upp och gick fram till mig. "But I won't hesitate no more, no more it cannot wait I'm yours" Sjöng jag innan han kysste mig. Kyssarna gick över till små hångel och rätt som det låg vi på golvet. Jag satt på Harry och kysste hans mjuka läppar. Hans händer slank ännu en gång under min tröja men den här gången var det annorlunda. Hans händer sökte sig ivrigt över min rygg och hans andetag blev snabbare. Jag flätade in mina fingrar i hans lockar som så många andra gånger. Men allt var annorlunda. Det kändes som det var en speciell laddning i luften. Plötsligt satte sig Harry upp och bar mig till sovrummet. Han la mig mjukt ner i sängen forfarande med sina läppar fast klistrade på mina. Vi tryckte oss närmare varandra. Harry kyssar blev mer och mer intensivare, mer och mer vågade. Han kysste mig längs halsen, nyckelbenet och precis vid min urringning. Han hade dragit upp min tröja en aning så att hela min mage skymtades. Jag satte mig upp i sängen. Harry tittade undrande på mig men jag sa inget. Istället satte jag mig mitt emot honom och drog av mig tröjan. Han tittade hungrande på mig.

- "Oh god" sa han och flinade innan han la mig ner i sängen igen och överöste mig med kyssar.

Vi låg i sängen med läpparna tryckta mot varnadra och tungorna lekande med varandra. Osäkra händer som trevade över bar hud. Nyfikna blickar och intensiva ord.

- "Léa" sa Harry plötsligt och stannade upp "can I ask you something?" Vi låg kvar i samma position, mina händer i hans hår, hans händer om min midja.

- "What Harry?" frågade jag och såg djupt in i hans gröna ögon. Jag var rädd vad han skulle fråga. Tänk så skulle det vara något helt fel, tänk om det skulle förstöra det här perfekta ögonblicket. Jag älskade att ligga här. Att bara vara. Kyssas som om det inte fans någon morgondag. Det var en speciell kännsla av nyfikenhet. En sån som man alltid kände av i ett möte med en söt pojke. Känslan brukade vara i nån timma, alltså under hela akten satt säga. Med Harry hade det hållt i sig under praktiskt taget all tid jag kännt honom. Jag tände inte mer på honom när vi kysstes, jag var inte tvungen att möta hans tunga. Jag njöt av hans närhet, hans ord, hans sätt att vara. Han var mer än bara en hångelkompis, han var som en vän. En vän jag i och för sig älskade att ligga halvnaken i en stor säng med, men ändå.

- "Are we oficiall?" frågade han och såg mig tillbaka i ögonen lika intensivt som när han hade sätt mig i bara BH. En blick av längtan, iver, osäkerhet, vilja, hunger, efterfrågan, betraktan. Jag log stort när jag hörde hans fråga. Ingen hade någonsin sagt så till mig. Frågat om förhållandet var oficiellt. Det var liksom att när man träffades ett tag så ändrade plötslig den ena personen sin status till "är i ett förhållande". Och ens kompisar tjatade att man måste göra likadant annars blir det pinsamt. Sen står det där "Léa Delmas är i ett förhållande med Harry Styles" så vet hela världen, eller i alla fall alla ens facebook vänner.

- "Yes" svarade jag med förvånats värt säkert tonfall "we are" Han flinad emot mig.

- "Good" log han och kysste mig igen.

Min mobil surrade jag tittade urvakte upp fårn sängen och sträckte mig efter mobilen. Sms från Bailey.

"OMFG!!!! WHY HAVENT U TOLD ME U WERE DATING HARRY STYLES!?!?!?!? U BIATCH!! LOVE U!! xx CALL ME MABEY!?!?!? WE NEED TO TALK!!!!!

Ja ni nur blir det spännande! Hur visste Bailey om Léa och Harry? Det kanske ni redan har listat ut men ni vill väll ändå ha en fortsättning!?

Minst fem kommentarer för nästa del!

Chocolatechip   

- "If you just go to the living room and sit down I can clear this away and then I come after you" sa han

- "Can't clean up while I'm sitting here?" sa jag retsamt.

- "No" sa han seriöst "you're distracting me" Jag skrattade lite och gick mot vardags rummet.

Där satt jag mig i soffan och efter en liten stund kom Harry ut från köket med händerna fulla.

- "We're gonna watch a movie" sa gulligt.

Det blev "The notebook", Harrys val. Han älskade tydligen den filmen. Själv var jag inget större fan av romantiska filmer. Dom vara bara så osanna. Sådant som händer i sådana slags filmer händer aldrig på riktigt. Människor ser dom och går sen och hoppas på att deras "riddare på en vit häst" ska komma. Men han kommer aldrig, såklart. Sen går dom där och drömmer om kärleken, som inte kommer. Enligt mig själv fick man ta och hitta "riddaren" själv, om han nu fans där ute. Om man nu skulle gå efter sin "prins" så skulle nog den som kom närmast vara Harry. "Harry, my knight on a white horse.." mumlade jag för mig själv.

- "What babe?" frågade Harry grötigt. Jag tittade ner på hans ansikte som låg i mitt knä. Resten av hans kropp utsträckt i soffan. Hans ansikte hade en liten rödaktigt nyans och precis under hans ögon låg en blöt rand.

- "Harry, are you crying?" Jag skrattade till lite åt hans sätt att hulka till innan han pratade. Han satte sig upp en aning så att vi kunde se varandras ansikten.

- "Yes" svarade han och drog lätt med handen under näsan "it's a sad movie, why aren't you crying?"

Jag skrattade till lite igen och drog med fingrarna i hans går. Jag ryckte lite på axlarna.

- "Ehmm, I don't cry" jag sneglade lite försiktigt på honom. Nu skulle han tycka att jag var helt knäpp och det var jag ju, i och för sig. Men det visste han väll reda, därför tyckte jag inte han direkt behövde mer bevis. Han tittade bara frågande på mig.

- "What do you mean "don't cry"? Everybody cries sometimes, even you" han sa det med en ganska bestämd röst. Han visste ju inte. Det är klart, alla gråter någon gång. Det är naturligt, så jag antar att jag inte är naturlig.

- "No I'm seriusly, I never cry" han hade satt sig mitt emot mig. Filmen stod fortfarande på och på skrämen spelades scenen då Allie och Noah kysser varandra passionerat i regnet. Jag kunde inte hjälpa att snegla lite på kyssen. Skulle det där vara jag och Harry en vacker dag? Nej förmodligen inte, för som sagt, vi såg på en film.

- "Never?!" han verkade väldigt förvånade. Inte så konstigt. Han fick precis reda på att hans date är en hård känslokall typ. Eller det var i alla fall så jag trodde att han skulle uppfatta mig.

- "No, I can't" svarade jag helt ärligt "I'm trying, belive me, but I just can't!"

Han funderade en stund, kanske för att komma på något passande att säga.

- "So what, you never cried in your intered life?" Han verkade uppenbart förvånad. Jag funderade över ett passande svar. Skulle jag säga sanning? Jag trodde att jag litade hundra procent på Harry, men tänk om han inte kände så för mig. Tänk om han skulle kunna lämna mig för en sådan sak.

- "Ehmm, well, yes" sa jag ärligt "but not in three years" Han bara stirrade på mig.  "When my brother and my father died, I cried every day in a year, but one day it was like all the tears ware over. I hade cried to much" Jag tittade ner på mina smala fingrar, ringarna låg på bordet. Jag tog av dom när Harry ställde skålen med cips, skålen med godis och skålen med dippa på bordet. Jag tittade i godisburken och tog en choklad pralin, sen tittade jag ner på mina händer igen. Han hade lagt sina på mina, Våra fingrar slätades samma atomatiskt, som styrda av magnet. Vi hörde liksom ihop. Vår händer passade som två pusselbitar. Vi var ett pussel. En halv bild var, inte så fin. Men tillsammans, vackrare än någonsin. Jag tittade på hans perfekta ansikte och just då, tittade han också upp. Våra läpper drogs mot varandra och precis innan dom möttes viskade han "I like you Léa" Jag log och tittade på hans läppar.

- "I like you too Harry" viskade jag innan vi kysstes. Jag la mig ner i soffan med Harry. Vi forsatte kyssas medans filmen var på. Plötsligt lossade Harry mina ömma läppar. Han tog fjärrkontrollen och pausade filmen.

Vi fortsatte kyssas och prata och skratta ett lång tag, enda tills jag såg vad min mobil visade.

- "Harry, it's half past eleven and I have school tomorrow." Han struntade i vad jag sa och fortsatte kyssa mig. "Please stay" viskade han mellan kyssarna. Han forsatte att kyssa mig ner på halsen. Till nyckelbenet och sedan tillbaka till munnen. Jag skrattade och puttade iväg honom.

- "Harry if I don't leave I can't come back either" sa jag moget "and that would be bad right?" Han gick undan från mig och satte sig i skräddar ställning. Jag satt med knäna uppdragna mot hakan och flinade mot honom.

- "Yeah, that would be bad" sa han sen och reste sig upp. Vi gick utt till hallen. Jag satte på mig jackan och kysste hans läppar innan jag gick ut lägenheten.

Precis innan jag skulle släcka lampan plingade min mobil till. "Miss you alredy.... Had reallyyyy fun tonight :)) Sweet dreams xxx Harryboi ;) Jag skrattade till i sängen "Miss u too Harryboi :) had fun aswell goood night babe :D xxx"

Jag klickade på skicka och la mig sedan till rätta i sängen. Jag somnade med ett leénde på läpparna.

Klockan 06:50 hade min mobil tjutit. Jag hade gått upp med nöd och neppe och min kropp kändes som bly. Ännu mer deprimernade blev det hela när jag tittade ut genom fönstret. Regn. Jävla regn. Jag hade slängt på mig ett par svarta stuprörs jeans med högmidja min "fighting for peace is like fucking for viginity" tröja mina vinröda Dr Martens min fjnällräven och en stor stickade halsduk. Och nu satt jag här med Bailey på en NO lektion som aldrig tycktes ta slut. 

- "You have to tell me everything, and seriusly everytnhing, on lunch" viskade Bailey. Jag hörde knappt på. Varken hennes eller våran lärare Mrs. Chapler, som föresten hade senapsgula knästrumpor och var strängast av alla lärare på hela skolan, tjatter. Ända tills Chappy, ett smeknamn John hade kommit på, tittade sträng på mig och min bordkompis.

- "Ms. Jones would you like to repat everything I just said?!" Chappy granskade Bailey med en hård blick bakom hennes centimeter tjocka glasögon. Det där tricket körde många lärare på många elever som snackade. Som om dom som faktiskt lyssnade skulle kunna komma ihåg alla jäkla tecknena i periodiska systemet. Därför blev det oftast en pinsam tysnad vid det tillfället. En tystnad lärarna njöt av, speciellt Chappy. Och med tanke på hur mycket Bailey pratade så skulle man kunna tro att lärarna fick mycket nöje. Men nej, Bailey hade vad man kallar "forografiskt minne" hon var inte smart annars och ingen speciell talang, hon var inte ful men inte vacker heller. Bara vanlig. Men just den egenskapen hade jag alltid avundats. Hon upprepade allt Mrs. Chapler hade sagt och sen gick lektionen vidare.

- "Lee!?" skrek Bailey samtidigt som hon viftade med sin hamburgare framför mina ögon. Jag skakade på huvudet och tog sedan ett bett av vegoburgaren i min hand. Den smakde bajs men jag tuggade och svalde ner det med mjölk

- "You been like this all day" sa Bailey. John, Micheal, Jo och Ahmad nickade instämmande.

Vi satt kring ett runt bord i den högljuda matsalen. Populäritets bordet, där alla ville sitta. Men där bara vi fick sitta. Tre tjejer och killar. Vi var som ett ihopa satt gäng. Det var John med sin blonda rufskalufs, kapten över fotbolls laget, alla tjejers dröm. Men som alla redan visste var jag den ända han faktiskt stötte på, vi hade faktiskt gjort "det" en gång på en hemmafest för ett år sedan. Micheal med dom stora bruna ögonen. Han var väldigt tyst låten av sig, tvärt emot John. Micheal var tillsammans med Jo. Jo med det långa svarta håret och den smala midjan. Hon var indisk och hennes föräldrar var väldigt stränga. Jag minns en gång för ett och ett halv år sedan då Jo hade smygit ut på en fest, förlorat sin oskuld till Micheal i ett grönt tält och sedan fått utegångs förbud i ett halv år då hennes föräldrar upptäckte att hon aldrig hade kommit hem den kvällen. Jo var väldigt vacker och alla killar på skolans dröm. Alla förutom Micheals, och det var därför deras förhållande hade varat i ett och ett halv år. Båda hade kontroll i deras relation. Sen var det Ahmad, vars föräldrar kom från pakistan. Han var riktigt snygg med sitt svarta hår och intensiva blick. Han var mystisk och spännande och därför väldigt populär bland flickor. Och sen var det jag och Bailey.

- "Yeah, I know it's just alot on my mind" sa jag och tittade ner i bordet. Precis då plingade min mobil. Sms från Harry. "Hi lovley!! :) hope i dont text in class :/ but i just wonder if we could do something this afternoon :D" Jag flinade mot skärmen och kände alla vid bordets blickar på mig.

- "You mean ther's a guy on you mind"  sa Jo och nickade mot mobilen. Jag kunde se en unns av avundsjuka i Johns ansikte som han tappert försökta dölja. Jag flackade lite osäkert med blicken, skulle jag berätta om Harry. Jag möttes av Baileys isblå ögon som förväntansfullt tittade på mig

- "Eh, yeah" sa jag tillslut. Jo och Bailey fnittrade förtjust och killarna jublade lite lågt.

Precis när Jo skulle börja med sin utfrågning ryckte Micheal in till räddning. Han viste hur Jo kunde bli.

- "We should go now, class starts in five" han reste sig och så gjorde också alla andra. Jag gav Micheal en tacksam blick. Sen gick jag lite åt sidan för att svara Harry. "Hi georgeus! :)) it's fine we have lunch :D i would love to, any ideas??? xxx" Jag klickade på skicka och gick mot klassrummet

Efter skoldagen slut frågade Jo om jag skulle med till köpcentret men jag tackade nej. Dels för att jag var totallt pank men också för att jag skulle träffa Harry. Han hade svarat med "GREAT!! im going to the studio but mabey un could come?? :) i really want u to meat the others xx" " yeah sure i would love to meat them!! :D mabey u could pick me up?? :D xxx" "Sure ware?? xx" Jag hade beskrivit min skola och vägen dit och nu såg jag den stora svarta bilen Harry körde. Han hoppade ut och vinkade till mig. Jag sprang över gatan och gav honom en snabb kyss. Vi satte oss i bilen och körde mot studion.

- "How was school?" sa Harry plötsligt och bröt tystnade. Jag tittade förvånat på honom.

- "Haha, it was fine" Jag satte på radion.

- "Fine?" sa han och gav mig en snabb blick eftersom han måste hålla ögonen på vägen.

- "Yeah" svarde jag bara och höjde volymen lite jag kände mig inte jätte sugen på skolprat.

Plötsligt presenterade radiotanten en välkänd låt. Jag hörde hur Harry nynnade med lite på första versen samtidigt som han flinade. Jag sjöng med lite också och när vi kom till refrängen sjöng vi för full hals. "Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed". När Harry gick upp i tonen och sjöng som ett målbrottsoffer började jag gapskratta. Vi fortsatte att sjunga alla låtar som spelades och rätt som det var stannade bilen.

- "Why did we stop?" frågade jag förvånat och tittade på Harry som fortfarande satt med händerna på ratten. Han skrattde lite.

- "Cause we're here" Han öpnnade dörren.

- "Oh" var allt jag svarade och hoppade ur bilen. Vi gick upp en massa trappor för att komma till inspelnings platsen.

plötslig stannade Harry och öppnade en dörr. Vi möttes av tre killar som alla kom fram och presenterade sig. Liam, den med stora bruna valp ögon och köttbulle näsa. Zayn, han som såg lite utlänsk ut, påminde lite Ahmad. Louis, som jag redan visste vem det var. Men plötslig när jag tittade upp såg jag en blond pojke påväg mot oss. Han tittade plötslig upp. Jag drog häftigt efter andan. "Jesus" hörde jag honom mumla.

Oj, oj, oj, oj! Nu blir det spännande! Det här kapitlet kom ganska snabbt efter det andra. Bra va!? :D Hade så bra idéer till detta kapitlet! Börjar med nästa nu :)

Fem kommentarer, minst!

Chocholatechip   

Plötsligt tittade jag upp och möttes av en stor skylt. Den föreställde ett skivomslag. Det var fem söta pojkar, ungefär i min ålder som log på bilden. Jag gick i genom allas ansikten men fastnade på ett speciellt, ett med smilgropar lockigt hår och gröna ögon. I samma stund började raderna spelas i min hörlurar "You're insecure, don't know what for.."

What the fuck!? sa jag högt för mig själv

"And thas was One direction with there hit singel "What makes you beautiful", sa radiorösten. Jag skyndade att ta upp telfonen för att söka på google. One direction Harry Styles knappade jag in på mobilen. I väntan på att sök alternativen skulle dyka upp på skärmen, gick jag mot Harrys lägenhet. När jag kollade på min mobil igen hade den laddat klart. Jag läste igenom dom olika artiklarna och sidorna "Harry Styles (@Harry_Styles) on Twitter", "One direction - Wikipedia, the free encycolopedia", "Harry Styles One direction answers Twitter qestions," Harry Styles and Caroline Flack: One direction singer ,17, has..". Ju längre ner på sidan om Harry Styles, jag kom destu större blev min ögon. Det kunde inte vara sant! Killen jag var på väg hem till, killen jag hade kysst, killen jag hade lånat kläder av, killen som spilt kaffe över mina bröst, var en pojkband popstjärna! Jag klickade med osäkerhet på "Bilder på one direction harry styles" Nog var det han. Jag bläddrade igenom några bilder, vilket egenkligen var helt onödigt, jag skulle känna igen dom ögonen och det håret på mils avstånd. 

- "Léa, hi! It's nice to.." längre hann han inte för jag trängde mig förbi honom in lägenheten.

- "Hi Léa!" hörde jag Louis ropa från köket "I ware just leaving to Eleanors so don't worry, you'll be competly alone to night" Han kom flinande när han kom gående från köket ut i hallen. Jag stirrade argt ut ur luften med iPhonen i handen. Harry tittade nervöst på mig och sedan på Louis. Louis verkade få grepp om att allt inte var som det ska för hans flin slocknade nästan direkt.

- "Léa, it's something wr..." längre hann han inte för jag övbröt honom igen.

- "Explain!" skrek jag och viftade med min telefon i hans ansikte.

- "Expain what!? Léa what's going on?" han tittade frågande på mig. Jag stirrade på honom och räckte över mobilen. Han tog förvånat emot den och tittade osäkert på mig

- "That, explain that!" sa jag och nickade mot mobilen. Han började läsa halv högt

- "One direction" han stannade upp lite "are a British-Irish boy band, consisting of members Niall Horan, Louis Tomlinson, Zayn Malik, Liam Payne and Harry Styles. Han drog ut lite på "Harry Styles". Han hade fattat och gav Louis en blick.

- "Haven't you told her!?" frågade Louis chockat.

- "Ehmm" Harry skakade på huvudet "no"

- "Told me what!? That you're in a world famous boyband? No you forgot that"

- "I'm leaving so you two can soudle this out" sa Louis och tog sin jacka, skorna satt redan på fötterna. Han gick ut och slängde igen dörren. Det var bara jag och Harry kvar. Vi tittade på varandra. Jag med en ilsken blick och han med en bädjande.

- "Léa" började han "can we talk?" han gick mot vardagsrummet med mig efter sig. 

Han satte sig soffan och gjorde en gest mot platsen brevid.

- "I think I stand" sa jag bryskt med armarna i kors.

Han mumlade något ohörbart och ställde sig sedan upp. Han stog mitt emot mig och försökte komma på hur han skulle börja. 

- "Léa" sa han osäkert.

- "Yes?" svarade jag

- "The reson why I didn't tell you this id becouse" han tittade ner i golvet och rörde lite på fötterna. Jag stog bara och blängde på honom. "I wanted you to like me for who I am, not for Harry Styles from One direction."

- "Are you kidding? Harry this is your life, it's everything for you! What ware you thinking? That we could have a normal reletionship with out me knowing about this?" Jag tittade frågande på honom men han ryckte bara på axlarna.

- "I didn't really thought about that when I first met you, I'm sorry, Léa I really am. But I didn't know this was so inprttand to you?"

- "Not importand?! Harry it's you life, it's you! And I wanna know the real you. And I coudn't do that if you ware going to lie to me all the time! But to be honest, I like you Harry, alot.

Jag tittade ner på mina fötter, rädd för hans reaktion. Men plötsligt tvingades mina ögon att se in i hans. Hans hand låg lätt under mina haka. Han log sitt vackra leénde mot mig och för första gången någonsin, kunde jag le tillbaka. Mitt huvud snurrade inte, mina knän vek sig inte och stöten kändes knappt. Jag bara log. Ända tills mitt leénde slocknades av hans mjuka läppar som pressades mot mina. Han drog mig närmare och kysste mig mer insentivt. Vi utforkade varandras munnar med våra tungor. Hans händer började snabbt söka sig längs med min rygg och stannade till precis vid bykanten. Min händer slank in innanför hans t -shirt och jag la försiktigt händerna på han bröstkorg. Plötsligt tog han av sig tröjan och jag började skratta. Jag stog nu lutad mot väggen med Harry framför mig. Han skrattade också och började kyssa mig igen.

- "I thought you liked me better this way" sa han retsamt mellan kyssarna. Jag skrattade till lite.

- "I sure do, mister" svarade jag med en basröst. Han gick ifrån mig lite och började skratta. Sen tog han på sig tröjan igen och gick mot köket. Jag tog en snabb titt i hall speglen för att se hur oatraktiv jag såg ut. Inte så farligt. Eylinern låg forfarande som en tunn linje längs ögonfransraden och mina ögon fransar låg svarta böljaande runt mina gröna ögon. Jag var säkert vacker, enligt andra. Ja, jag var mån om mitt utseénde, mån om andra gillade mitt utseénde. Jag had aldrig sett det själv. För mig var det bara ett par ögon, en näsa och en mun. Jag såg inte helheten.

- "Léa, are you comming if I say it's ffod out here?" frågade Harry från köket.

Jag slet blicken från speglen, skrattade och gick mot köket. Harry stog vi spisen och verkade ha händerna fulla.

- "Anaway I can help?" frågade jag osäkert Harry tog en kastrull med pasta i form av snäckor och hällde ut vattnet i ett durkslag över diskhon. Han rynkade ögonbrynen

- "No, it's almost done, you just sit down and I shall serve you" han log retsamt och jag skrattade lite.

Vi skrattade, pratade och åt. Harry serverade hemmagjord pesto med pasta. Och för att bara vara pesto, älskade jag det. Kanske för att jag åt mitt emot Harrys gröna ögon, kanske inte. Vi hade inte svårt att föra vidare konversationen. Samtalet flöt på bra. Vi hade samma intressen. Båda älskade musik. Efter att vi hade diskuterat Ramones i 20 minuter komm den så väntade frågan.

- "So Léa, tell me more about your family!"

Jag tvekade först men drog sedan samma historia som jag gjort för Miranda. Han nickade entusiastiskt.

- "You know" han log mot mig "I'm glad you moved, other ways, we wouldn't have met"

- "Kiss me" svarade jag tillbaka. Han lutade sig över bordet och kysste mig långsamt. Men när våra tung spetsar möttes visste vi båda att vi ville mer.

- "If you just go to the living room and sit down I can clear this away and then I come after you" sa han

- "Can't clean up while I'm sitting here?" sa jag retsamt.

- "No" sa han seriöst "you're distracting me" Jag skrattade lite och gick mot vardags rummet.

Där satt jag mig i soffan och efter en liten stund kom Harry ut från köket med händerna fulla.

- "We're gonna watch a movie" sa gulligt.

Tja, det var det, kapitel 9! Har varit fast på det ett tag men i kväll blev det alltså färdigt :)

Inget super spännande slut men kapitlet var ganska innehållsrikt så jag tyckte inte det orsakade någon större skada :D Minst fem kommentarer för nästa kapitel!

Chocolatechip   

På skakiga ben och dunkande huvud gick jag till gästrummet som låg intill Louis sovrum.
Jag slängde mig på sängen. Jag trodde gråten var nära, men som så många andra gånger stannade den som en klump i halsen. Jag grät innombords, och det var mycket värre.
 

"You should get up now, get up, GET UP!" skrek min telefon klockan 06:50, eller egenkligen var det Bailey som skrek. Vi hade tyckt att det var en kul grej, att spela in en röst som skrek åt dig att gå upp, frågan är bara hur roligt det är tio i sju på morgonen.

Jag satte mig upp i sängen och kände att huvudet värkte. Jag sträckte mig efter mobilen för att stänga av larmet, men minsta rörelse fick min mage att göra så ont så jag skrek. Vilket Harry hörde och kom rusande från köket.

- "Léa, what the hell is it?!" sa han upprört

- "Ehmm" sa jag tveksamt, var allt verkligen okej mellan oss? Harry verkade i alla fall tycka det eftersom han var helt som vanligt, nästan som om han inte hade kysst mig när jag bara hade byxor och Bh på mig och sen puttat iväg mig och sagt "I can't", nej Harry var precis som vanligt. "Just some stomach pain and some headache" svarde jag bara.

Jag hade ingen lust att berätta varför jag egenkligen mådde som jag mådde.

-"Oh, good you scared me like shit" han suckade lättat.

Jag skrattade till lite, ett stelt och ombekvämt skratt. Dels för att det kände som om någon knivhögg mig i magen varje gång jag gjorde det minsta som andades och dels, jag hade inte glömmt vad som hände härom kvällen. Det var som ett litet sår i hjärtat, lät man det var, skadade det inte men minsta berörning fick det att svida till.

- "But are you still going to school?" frågade han mig.

Skolan. Det hade jag inte tänkt på än. Men vad skulle jag annars göra, stanna här? Var det ens ett alternativ? Ville Harry verkligen ha mig här?

- "Yeah, I don't know" svarade jag därför på hans fråga "what else am I going to do? I can't be with my mother a hole day, she's killing me!"

- "You shouldn't go to school" sa han och satte sig på säng kanten "not when you're feeling this bad"

- "I'm not dying, Harry" sa jag lite skämtsamt "I think I can handle a headeche"

Han tittade mig in i ögonen och skrattade lite nervöst. Jag kunde inte låta bli att rodna när han betraktade mig så insentivt, men jag tittade bort.

- "I love the way you blush" sa han plötslig. Vänta, va!? Hade jag hört rätt? Varför gjorde han allt så komplicerat. Flörtar med dig, kysser dig, flörtar med dig, kysser dig, stöter bort dig, flörtar med dig. Jag förstod med inte på Harry. Jag hade varit med killar som spelade spel förut, eller det var oftast jag som körde med dom stackars pojkarna. Men det kom ändå fram vad man ville av det hela. Med Harry var det inte så, jag förstod inte, jag kunde inte läsa honom

-"Are you fucking kidding me!?" sa jag upprört och flög upp från sängen.

-"No" han var uppenbart förvånad över min reaktion "why would I, I love the way you blush!"

Han låtsades att inget hade hänt, så det var hans plan. Trodde han att vi skulle låtsas som ingenting hade hänt.

- "It's not about that!" nästan skrek jag "It's everything" jag viftade vilt med armarna i lufetn, så som jag alltid gjorde när jag var upprörd.

- "What everything?" frågade han och höjde ögonbrynen.

- "This!" jag spärrade upp ögonen "that you first flirt we me and make me think that you're actually interested, and then we kiss and you know what I thought?" han skakade besvärat på huvudet "I thought that wow mabey this boy is a keeper but then from no were you push me away and say that you can't!"

Jag stod där med håret alldeles rufsigt och endas en förstor pyjamas skorta eftersom jag blivit varm om natten och tagit av mig byxorna. Jag stod där och tittade på honom, väntade på en uräkt, en förklaring. Jag hade inte hunnit tänka över vad jag egenkligen hade sagt, jag hade varit hundra procent ärlig mot honom, och det förväntade jag mig tillbaka också.

-"What does that mean?" fortsatte jag och vankade av och an i rummet. "If you doesn't like me why don't you tell me!? It would hurt me, but I could take it!"

Nu hade han också ställt sig upp och stog rakt mitt emot mig. Han tittade mig in i ögonen och jag kände hans andetag mot mitt ansikte, han luktade svagt av mint. Det var alldeles för svårt att motstå honom. Hans klar gröna ögon, hans kastanjebruna lockar, hans pojkagtiga leénde och hans retliga smilgropar. Han var väldigt atraktiv och var säkert medveten om det. Han fick nog många flickor på fall, men det kändes som mitt fall var hårdast.

- "Léa" började han, forfarande tittandes i mina ögon "I know I'm an idiot, and I'm really sorry"

- "Okey" sa jag aldeles lungt, jag backade några steg och la armarna i kors över bröstet. Jag var inte helt säker på att jag inte skulle svimma i hop i en hög när han tittade på mig sådär. Därför var det bäst att backa.

- "So what?" malde jag på "is that it, Harry I all redy konw the fact that you're an idiot! But what I wanna know is why!?"

- "Léa I'm sorry, okey?" han började se bädjande på mig "I were acting like an total jerk, but I ware just afraid!"

- "Afraid" sa jag "of what?"

- "Oh gosh, I don't know, you!" han stirrade på mig, nu var det han som flippade ur

- "Me?"

- "Yes, Léa I've alredy told you this, but you are the most beautiful girl I've ever met. And like that wasn't enough, you are both funny, smart and flirty. That is hard to handle! I were afraid that you would noticed that you infact ware to good for me!" Han satte sig ner i soffan och gnuggade sig om pannan.

- "Seriosly?" Han ryckte på axlarna "You think I'm to good for you? Harry you don't know me, my life is a living hell, honestly. My mom is an alcoholic, my father and my brother are both dead, my sister is married to a rebell and lives in  New York, everything I do on my freetime is party, alcohol and sex!" Han tittade upp, lite chockat, på mig."Yes, I'm a real slut, this outfit is borrowed of a friend I met in a apartment yard, she woked me up when I was sleeping on a bench! And you whos aperment I had wisit?" men han han inte svara innan jag fortsatte "my ex-boyfriend, who left me for one year a go. And you know why he left me, because I tried drugs, yes and I were only 15. And the reason why I were doing drugs is because I became depressed because my mom started to drink, my best friend ignored me and I relazied how much I'd lost."

- "Léa, I didn't know that, but it doesn't change anything, I really do like you, can we just strated over?"

Han hade rest sig upp igen och stod ännu en gång och tittade mig djupt in i ögonen. Jag gillade verkligen honom, så egenkligen skulle jag väll inte ens tveka på att börja om, men jag var forfarande skadad efter Daniel, mitt hjärta var inte helt reparerat. Men kanske var det det Harry skulle göra, laga mitt hjärta.

Jag bet mig i läppen på ett gulligt sätt.

- "I'd love to" Han log stort mot mig och visade sin perfekta tänder.

- "So would you like to do something someday" han lutade huvudet mot mitt så vi stog panna mot panna och tittade på varandra.

- "What, like a date?" jag tog bort mitt huvud lite och tittade på honom med höjda ögonbryn. Han hade armarna runt min midja så jag stog fortfarande nära honom.

- "Yeah, sure" sa han lätt och ryckte på axlarna. Jag tog mig varsamt ur hans grepp och undrade hur jag skulle förklara mig, jag ville inte såra honom

- "Ehmm, here's the thing Harry, I don't to "dates". Jag tittade på honom för att se hans reaktion.

- "What?!" han verkade inte förstå någonting.

- "I don't date people, it's a principle thing, I don't date.

- "So, what? You never had like a boyfriend?" han tittade frågande på mig.

- "Yes, it's not that, it's just hole this "dating" thing, I find it a bit ridiculous." Jag sneglade på honom, rädd för att jag hade sårat honom med min knäppa avvisning. Men till min stora förvåning tittade han bara på mig en sekund och sen brast han ut i gapskratt.

- "I'm sorry Léa" sa han mellan skratt anfallen "but that is probeally the most pafetchic thing I ever heard from a girl."

Jag tittade lite surt på honom först men kunde inte låta bli att börja skratta jag med. Så det hela slutade med att vi rullade runt på golvet i gapskratt. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt låg jag ovan på Harry.

Vi båda stannade upp för några sekunder. Jag hade fingrarna i hans lockar och han hade lagt sina armar löst över min höft. Jag böjde mig ner och stannade när jag var endast en centimeter från hans läppar.

- "I think about that date" viskade jag innan jag passionerat kysste honom

Jag stog framför speglen och betraktade mig själv, min rumpa, mina ben, mina bröst och mitt ansikte. Jag såg helt okej ut. Jag hade valt ett par svarta, vrål tajta jeans. Till det hade jag en prydlig vit sjorta som jag knäppt hela vägen upp.

För att lätta upp outfiten lite hade jag ett gigantiskt halsband och massvis med olika ringar på fingrarna. I öron hängde mina vanliga ringar, 4 i ena och 3 i andra. 

På fötterna hade jag ett par svarta skyhöga pumps. Jag hade tagit på mig min militär gröna Fjällräven jacka för att inte frysa. En sista check i speglen sen tog jag min hand väska och gick i väg.

- "Bye, I'm leaving now" skrek jag genom lägenheten. Inget svar. Antingen hade mamma inte hört eller så hade hon druckit för mycket igen, och orkade helt enkelt inte svara. Jag gick ut och smälde igen dörren. Jag tog upp min iPod och satte "Sex pistols" "God save the queen" på högsta volym, jag älskade låtar som uttryckte ilska. Det fick mig att känna mig, jag vet inte, glad?

Det lät konstigt men det kändes som om jag fick ut min ilska genom låtarna. Plötslig vibererade min mobil, jag tog omsmidigt upp den ur fickan, jeansen var så tajta att jag knappt fick fick ner handen.

Ett sms från "The one and only, Harry Styles". Jag tittade fövånat på skärmen när jag såg vem som skickat, "the one and only.."  tänkte jag för mig själv och skrattade lite. Jag öppnade sms:et för att läsa.

"LÉAAAAA!! :D  when are you arivveing?!?!?! i don't think i'm capable to wait much longer milady ;)) xx"  jag märkte hur jag försökte sluta flina mot skärmen men det gick bara inte. Jag kunde inte få igen munnen.

"HARRYYYYY DON'T WORRYYYY!!! :D (that almost rimed!!) i'll be there in a sec babe!! ;)) xx". Jag skulle precis lägga ner mobilen när jag kände hur den vibererade igen.

"Gr8!! we're going to have so much fun... ;)" jag började skratta högt och kände undrande blickar i ryggen

"you dirty boy.." skrev jag och klickade på skicka. Jag skulle på en date, med Harry Styles, the one and only!

Jag kände mig illamående när jag tänkte närmare. Tänk om han skulle sluta gilla mig, få reda på att jag hade sex nästan varje helg, en riktig slampa! Jag var inte värd honom och förr eller senare skulle han inse det.

Han hade sagt att det inte förändrade någonting, men han visste ju inte helt. Jag tog upp min iPhone för att byta till radio, mitt favorit program "It's Monady night, bitch!" var på vid den här tiden.

Plötsligt tittade jag upp och möttes av en stor skylt. Den föreställde ett skivomslag. Det var fem söta pojkar, ungefär i min ålder som log på bilden. Jag gick i genom allas ansikten men fastnade på ett speciellt, ett med smilgropar lockigt hår och gröna ögon. I samma stund började raderna spelas i min hörlurar "You're insecure, don't know what for.."

What the fuck!? sa jag högt för mig själv

Det blev ett kapitel i alla fall! :)

Hade tydlligen tillgång till internet här uppe i fjällen. Men kapitel 9 får ni nog nästa vecka. Jag har fullt upp med att glida proffsigt ner för snötäckta backar...

Bild blir det ingen, tyvärr. Har inte tillgång till photoshop på den här datan. Dock är det möjligt att ni får bild senare, när jag är hemma igen! :D Fem kommentarer tycker jag vi satsar på!

Enjoy! 

Chocolatechip   

God eftermiddag kära läsare! :)

Det är flera som undrar när nästa, alltså kapitel 8, kommer ut.

Jag kan säga så här, det är på gång och jag vet ungefär vad det ska inehålla.

Men jag har precis fått sportlov, min storasyster är hemma och hela familjen ska till Sälen. Därför vet jag inte riktigt när kapitel 8 kommer ut. Skriver på det och hoppas bli klar idag, annars kommer det om en dryg vecka. Alltså, jag tänker inte uppdatera bloggen på sportlovet!

Hoppas detta är okej och att ni ändå fortsätter läsa min blogg.

Ha det!

Chocolatechip   

- "Oh" sa han och gick men jag kunde nästan höra hur han log.

Vi kysste en sista gång och släppte sen varandra.

Harry hade kvar sina händer runt min höft och jag mina i hans hår. Vi tittade bara på varandra och log. Jag kände, för första gången på ett år, lycklig.

- "So" började han "You wanna barrow that OnePiece"

Vi satt i köket alla tre, skrattade, pratade och åt. Jag hade lånat ett par gråa mjukisbyxor av Harry, då jag hade tackat nej till en OnePiece eftersom jag hade en rätt allvarlig klastrofobi. Först hade han gapskrattat när jag förklarade mig, sen hade han insett att jag var seriös. Då hade han tittat lite förläget i golver och sagt tyst "Oh".

- "Oh my god" sa jag plötsligt när jag tittade på klockan "I have school tomorrow". Klockan var halv tolv. "And it takes a while to get home."

- "So stay" sa Harry och tittade på mig som hade rest sig upp.

Jag stannade till mitt i en rörelse.

- "Stay" sa jag chockat "as in sleep over" jag tittade på honom med uppspärrade ögon.

- "Yeah" sa han alldeles lungt "why not, you can sleep in our gest room or any were else, if you want.

Flörtade han med mig? Jag var verkligen förvånad, Harry hade bett mig att sova över i deras gästrum, eller någon annan stans, vilket jag antog var brevid han i hans säng! Jag vet inte varför, men det skrämde mig. Det var inte så att Harry skrämde mig, men tanken på att sova brevid honom. Jag fattade inte! Vad var det med Harry? Varför var jag så annorlunda mot honom än mot andra pojkar? Det var som om han tog fram den ritkiga Léa ur mig, den som försvann för tre år sedan, när vi flyttade. För nej, jag hade inte alltid varit så äckligt slampig. Jag hade varit en bonnflicka som älskade djur, miljön, foto och levde för musiken. Men hon var liksom kvar i Frankrike. I alla fall så tänkte jag över på att stanna här, med Louis och Harry. Det var faktiskt smartare att stanna, eftersom min skola låg några kvarter bort och det var rätt långt hem.

- "Ehmm" sa jag tvekande "is that really okey?" "I mean I owe you guys a lot"

- "Léa" sa han allvarligt "you don't owe us anyting, okey?" Han tittade strängt på mig.

Jo det var jag. Dom hade räddat mig, lånat ut kläder till mig, lånat mig telefon, inte för att jag hade någon att ringa, dom hade helt enkelt varit för snälla. Och sen så hade jag ju kysst Harry.

- "Yes, I am" sa jag i protest "and don't say the different"

- "Comon" sa han nu istället, bädjande "for me, please" med valp ögon tittade han på mig och, såklart, smälte jag.

- "Okey fine! sa jag tillslut "but I'm going to have an alarm at 06:50 a.m, just so you now"

- "It's cool" sa han bara och ryckte på axlarna.
Och då slog det mig, skulle inte dom ha skola imorgon också?
Fasst jag visste ju inte hur gammla dom var, men Harry såg i alla fall inte ut att ha gått ut High school.
- "But, don't you have school tomorrow also?"
- "No.." började Louis men Harry gav honom en blick som sa något i stil med "jag har inte berättat än"
- "I'm in a private school" förklarde Harry "so it's a little bit different rules, and Lou doesn't go to school at all"
Det var något han inte ville avslöja det kunde jag se i hans ansikte. Jag tittade på klockan igen, 5 i 12.
- "Okey" sa jag tveksamt "never mind, but shouldn't we, or I go to bed now.
- "Ofcourse" sa han.
Vi gick in i hans sovrum och han tog fram ett par blå randiga pyjamas byxor och en mörkröd, slät t-shirt.
Han la klädhögen på sängen och gick ut så jag skulle kunna byta om ifred.
Jag knäppte upp byxorna och drog av dom, jag satte på mig pyjamas byxorna sammtidigt som jag tänkte. Det var något Harry inte ville berätta för mig, jag drog tröjan över huvudet, något om skolan. Plötsligt avbröts mina funderingar av att någon öppnade dörren. Harry. Han tittade på mig men han blick fatsnade över min  svarta Bh som var lånad av Miranda.
Jag stog bara stilla tills jag insåg att jag inte hade tröjan på mig längre. Jag la snabbt armarna i kors över brösten.
Harry skade på huvudet, liksom för att väcka sig själv ur förstelningen.
- "I just thought that you wanted to barrow a toothbrush" han verkade inte alls genarad utan tittade mig rakt in i ögonen, faktum var att det var inte jag heller.
- "Thanks" sa jag ärligt och log mot honom "for everything"
- "No problems" han log tillbaka, det blev tyst tills han avbröt "I'm leaving"
- "No" sa jag, förförar experten Léa var tillbaka "stay"
- "Ehm" han verkade tycka att hela sitiuationen var konstig "you're sure? Don't you need some privecy?"
- "It's no worries" sa jag lättsamt
Jag vände mig med ryggen mot honom för att knäppa upp Bh:n, men jag kunde inte nå spännet.
- "Can you give me a hand with this?" jag tog undan håret från nacken och la det på sidan.
- "Ehmm" stammade han nervöst "sure"
Han gick upp ur fotöljen och gick fram till mig. Han lena händer rörde min bara hud och det for en stöt geneom hela min kropp. Stämmningen var laddad, det var något elektriskt i luften och jag kände hur jag skakde inombords. Plötsligt stelnade Harry till. Jag vände mig sakta om för att möta hans blick. Han såg mig djupt in i ögonen och plötsligt kända jag hans perfekta läppar pressas mot mina. Hans händer kramade om min midja och drog mig närmare. Jag hann först inte reagera men sen tog jag mina händer i hans hår och besvarde kyssen. Han kysste mig desprat och när våra tungor möttes kände jag mig alldeles snurrig. Plötsligt stönade han till och puttade mig varsamt i från honom, ändå kändes det som ett hugg i hjärtat. Jag tittade på hans ansiktet, det såg sammanbittet ut. Han böjde sig ner och viskade i mitt öra "I can't", sen gick han ut ur rummet. Jag stog kvar, som ett levande frågetecken. Hade jag gjort något fel? Ville han egentligen inte? Men varför hade han då kysst mig? Hur jag än fnulade och funderade kunde jag inte komma på vad jag hade gjort för fel. Varför hade Harry stötit bort mig, vad var det han inte kunde?
På skakiga ben och dunkande huvud gick jag till gästrummet som låg intill Louis sovrum.
Jag slängde mig på sängen. Jag trodde gråten var nära, men som så många andra gånger stannade den som en klump i halsen. Jag grät innombords, och det var mycket värre.

Det här kapitlet skulle egenkligen kommit ut igår, men eftersom min kära far av "misstag" drog ut fel propp stängdes hela datan av. Det orsakade att slutet av kapitlet och bilden till försvann. Men i alla fall, HÄR HAR NI DET!
Enjoy! Och glömm inte att lämna en liten kommentar, det gör mig så glad!

Chocolatechip